ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Värdens längsta dag tror jag bestämt det har varit. En dag av ständig väntan och huuur mycket som helst att göra. Mina axlar och fötter värker. Söta L gjorde dock min dag, även om den nästan var slut, när hon plötsligt dock upp i varuhuset och jag fick småprata lite.

Men jag har inte hunnit så mycket mer än att handla och handla och packa upp grejerna sen jag slutade. Varning varning, handla aldrig dagen före midsommar. Vilka sjuka köer, och folk tar verkligen ingen hänsyn, dom bara kör, rakt fram, sitt eget race, no limit. Min trötta hjärna pallade inte många minuter i affären , och när inte ens armbågarna hjälpte gav min tjurskalle upp, vilket slutade i att jag glömde typ hälften av vad jag hade tänkt. Har Ica öppet imorrn kanske?

Nu ska det fikas kvällsfika på balkongen och den gula boxen ska sprättas. 2 dagars ledighet och gott sällskap måste ju få firas! :)

Jag till sitta på en filt i solen, äta jordgubbar och se barnen dansa. Jag vill smutta på ett glas vin och se när världen ler mot mig. Jag vill känna vinden i mitt hår, spela kubb i goda vänners lag, och känna doften av nyklippt gräs och grillens sotiga aska. Kan det inte bara bli midsommar prick nu?

Jag sitter på lunch och in kommer E hoppandes och skuttandes och ropar "Friiida, Friiida". Jag fattar ingenting. Sedan ropar hon "du har fått blombud, det står en tjej här med blommor till dig!". Oj, shit. Till mig. Jag fattar fortfarande ingenting men jag kan såklart inte sluta le. Lite generad blir jag åxå när jag springer ut i butiken för att ta emot blommor, lilla jag! får blommor! med BUD! Hur ofta händer de liksom? Galet.
Världens sötaste är han ju. Jag förstår inte vad jag har gjort för att få må såhär bra. Allt har gått så fort. Från att vara totalt förstörd och en tro om att bli kär på riktigt aldrig mer kommer hända mig, till att må som en kung!

Jag har haft en riktigt tung dag på jobbet idag, hur mycket folk som helst, världens huvudvärk, och sedan burit hem matkassar och systempåsar så tunga att jag trodde armarna skulle gå av. Som om jag inte burit kartonger nog idag? Det var en sån där dag som man önskar att man var två, en hjälpande hand hade verkligen suttit på sin plats, även om jag alltid klarar mig själv på tjurskallen!

Så nu sitter jag här, trots en häktisk dag och ett värkande huvud, mumsar jag i mig mackor och melon med ett leende på läpparna. Allt är bara så bra. Jag är så glad.

...och kom över denna. Jag vet inte vad som gjorde att jag fastnade för den, jag är ju egentligen inte klänningstjejen. Men nått var det.
Det här med att shoppa på nätet är farligt. Det är så enkelt, och det finns ju såå mycket att välja på. Ikväll har det klickats runt en hel del, fönstershopping på nätet är ju himla bra.

Jag är riktigt hängig idag, jag fattar inte denna bergodalbana som min envisa förkylning verkar ta. Ena dagen kan kännas som ett riktigt framsteg medan nästa blir två bakslag. Jag hoppas att jag är piggare imorrn så jag har lite energi på jobbet.

Jag har iallafall legat i soffan och tittat på Prins Daniels tal och bröllopet i bilder. Jag har tyckt att det varit alldeles för mycke trams och ståhej kring den där händelsen vilket har gjort att jag brytt mig föga. Men jag kände att jag kanske iallafall borde ha sett en glimt av Vår alldeles egna Prinsessa när hon vinner sin Prins. Och ja, kanske börjar jag tycka att Victoria och Daniel kanske inte är så tokiga ändå. Daniels tal visade att bakom allt som kommer med att vara offentliga personer och Sveriges ansikte utåt så finns där två helt vanliga människor som verkade väldigt lyckliga.

Och på tal om bröllop ska jag ju få gå på ett själv i augusti, och igår ringde självaste bruden till mig för att säga hej. Väldigt lustigt när jag bara några timmar tidigare tänkt att jag själv skulle ringa henne. Jag har nog inte pratat med henne på nästan ett år. Himla kul iallafall. Bröllop är ju en utav de allra bästa festerna, där alla är lite extra glada och förväntansfulla. Det ska bli spännande, minst sagt.

Jag börjar nog känna mig en aning gammal nu. Vänner gifter sig hit och skaffar barn dit. Jag känner absolut ingen stress, men det är bara inse att man nog inte är 20 längre. Fast i sinnet kommer jag aldrig bli en dag över 23. Det är en bra ålder, sådär lagomt gammal. Du är tillräckligt gammal för att ha passerat alla åldergränser, körkortet, systemet, krogen, men ändå inte tillräckligt gammal för att nojja över vuxenlivet, framtiden, utbildning, jobb, hus, barn (även om vissa ämnen som utbildning och jobb bli oundvikligt). 23 är bra. Jag gillare.

Jag har haft en riktigt mysig helg. Vi har egentligen inte "gjort" så mycket mer än att bara vara. Vi har haft sol. Vi har spelat kubb. Vi har spelat kort. Vi har druckit vin. Vi har grillat. Vi har skrattat. Vi har ätit jordgubbar och löst musikkryss. Jag har haft semester och mått som en glad treåring.

Och nu är jag precis hemkommen, har lagat mat, gjort matlådor, diskat, packat upp, och och och... nu då? Vad ska jag göra nu? Allt känns bara tomt! Kallt. Tråkigt. Jag är rastlös. Klockan är bara 5. Det är inte ens sol ute. Det är mer än 3 timmar kvar till Brasilien ska spela mot Elfenbenskusten (om jag minns rätt?). Vad hände? Det tog slut så fort. Som att jag fick smaka på en dröm, en aptitretare av semesterlivet, och sen bara slungas tillbaka till verkligheten.

Jag vill ha mer.

Jag var visst inte näst bäst på tentan, men de gör inget för lika glad är jag ändå! Kände bara att jag var tvungen att korrigera mitt skryt från förra inlägget. Jag ville nog lite för mycket där.

Just nu önskar jag att jag kunde spola fram tiden, göra lite hokuspokus, typ 24 timmar vore bra, men det är svårt att trolla utan trollspö. Därför kryper jag ner i sängen nu. Ju fortare jag somnar, ju fortare kommer ny dag.

Dröm sött.




Vad är dröm, och vad är verklighet?
Vad är äkta och var är illusion?
Vad var det som fanns och vad är kvar?
Du doftar fortfarande som en skön melodi.

Tenta resultatet ligger ute nu, och jag klarade statistiken med bravur! Till och med näst bäst i klassen! Flåt, men jag var bara tvungen att skryta lite. Jag pluggar nog mer än någon av mina klasskamrater, ingenting kommer gratis. Jag kanske är lite långsammare än er andra, men det gör ingenting för det är så himla skönt när det ger resultat. Som pappa sa; "sug på den i sommar!" Och tro mig, det ska jag! Oj så bra!

Förkylningen känns lite lite bättre idag, förutom en söndersnyten näsa och hosta börjar orken sakta men säkert återkomma. Och ikväll ska jag packa. En arbetsdag till, sen får jag åka på min minisemester. Spontant men efterlängtat.

 

Större delen av dagen på soffan och en dusch senare känner jag mig lite mer människa! Jag som skulle få så mycket gjort idag ligger en aning efter, till exempel packa. Jag som kan göra 5 ombyten innan jag är nöjd... det måste ju kännas rätt för dagen lixom... förstår inte riktigt hur jag ska kunna packa för hela helgen redan nu? Det som känns helt på sin plats nu, kan ju vara totalt galet imorrn. Och när helgen dessutom innebär 50års kalas kände jag att jag nog kommer skjuta på den där packningen till sista minuten.

Klockan närmar sig 18 och man kan väl som säga att kvällen börjar nu, det är åtminstone vad tv-hallåan påstår. Om en liten stund ska jag mysa ner mig i soffan  (som om jag inte nött på den tillräckligt idag) med grannen och spana in när Brasilien lirar lite fotboll. Förhoppningsvis inte noll-noll.

Började se en film igår, men när klockan var 21.30 orkade jag verkligen inte hålla ögonen öppna längre så jag tog en tidig kväll. Den här förkylningen verkar inte samarbeta, och idag hostar jag som en toka och har väl snart snytit upp hela min servettförpackning. Kanske borde köpa näsdukar?

Hur som helst så såg jag klart filmen nu imorse. The Blinde Side. Den var riktigt bra. Ett drama med bland andra Sandra Bullock. Den kan jag rekomendera.

Idag är jag ledig vilket är väldigt skönt. Jag hade massor med saker att göra, men jag tror jag ska försöka att ta de ganska lugnt och vila mig frisk. Jag åker ju till Norrköping på torsdag och vill gärna inte komme dit som värsta snorungen, alldeles hängig och trött.

Tack pinglan för ikväll. Tc svek, men jag har saknat dig!

Borde jag?

Godnatt.

Var kom förkylningen ifrån? Jag kände av halsen för några dagar sedan och jag blir bara snuvigare och snuvigare. Helt plötsligt bara sådär. Hoppas det inte blir något långtvarit.

Jag har jobbat hela veckan hos pappa, och jag är så otroligt tacksam för att jag fick komma dit. Jag hade inte pallat att göra ingenting en hel vecka, och det hade inte min ekonomi gjort heller. Så tack pappa för att du fixade! Jag tror inte jag sa det, men jag uppskattar det!
Och efter en arbetsvecka börjar ögonen vara lite trötta. Jag är glad att jag fick följa med på grill och fotboll ikväll även om jag kanske inte var kvällens roligaste sällskap. Men jag tar nya tag till imorrn.
Tråkigt med noll-noll match, jag hade önskat ett mål åtminstone för spänningens skull!

Vm är igång, det är det nog ingen som missat. Vädret har varit kanon, och jag tror till och med att mina axlar blivit kräftröda och en aning brända. Härligt. Nu väntar vi bara på avspark. Måste försnacket verkligen vara en hej timma långt? Jag trodde det var fotbollen vi ville åt? Hur som helst, nu är det snart dax. Heja. Heja.

Skjussade H till flyget imorse. Usch va tråkigt att behöva säga hejdå. Jag hoppas midsommar kommer med stormsteg, snabbt och smärtfritt.

Annars jobbas det och det känns bra. Jag var nog ganska skoltrött så det behövdes verkligen en paus. Jag är inte bara skoltrött utan trött i övrigt också. Det känns som om hela jag somnade såfort skolan slutade, som om kroppen gick ner på sparlåga och bara har ett ord kvar i ordförrådet, S Ö M N!
Men ge mig en dag eller två ska jag nog vara tillbaka ska ni se.

Sen vill jag säga Grattis till Anna idag. Jag tänker på henne och hoppas att hon får bästa födelsedagen!

Woopwoop. Tentan gick skitbra. Jobbat idag och är helt slut, men jag tänkte försöka fira ändå. Man håller väl så länge man håller. Här bjussar vi på en skön liten trudelutt. Ha en bra kväll.

Nu har jag tryckt en chipspåse, läst igenom sammanfattningarna och letat fram extrabatterier till miniräknaren. Man kan aldrig vara säker, vill ju inte att den ska "dö" precis mitt i ett avgörande skede. Till exempel precis när jag tryckt in alla siffror i hela formeln för Sr^2 (för er som inte har en jävla aning om vad jag pratar om så är det en enormt jättelång matematisk ekvation och tar typ en kvart att trycka in på miniräknaren) och bara har att trycka enter för att få ut svaret kvar. Dog den då skulle jag nog bryta ihop. Därav säkerhetsbatterier. 
Jag tror att jag är så redo som jag kan bli för den här tentan. Nu hoppas jag bara att Johan är guldgossen själv och ger oss en vettig tenta som jag känner att jag kan bemästra. Skulle vara en skön avslutning på terminen om jag gick därifrån imorrn med en känsla av att ha flaggan på topp!

Dröm sött. Håll tummen imorrn.

Nu är det bara en dag kvar innan skrivningen, så imorgon ska jag göra sista rycket. Jag vill bara att det ska vara över så att jag kan få slappna av som alla andra studenter som firar sommarlov redan idag.
Men samtidigt som jag längtar tills den här veckan är slut så hoppas jag att den ska vara oändligt lång! Att helgen aldrig tar slut och att vi kan frysa tiden precis då ända fram till i augusti.

Jag försöker va hård och kylig, säga att de är lugnt, att det kommer ordna sig, att det löst sig till det bästa. För det har det, det är klart det kommer ordna sig, och det har blivit så bra som de bara kunnat, och jag längtar efter dom där guldstunderna, men de hjälps inte.
För innerst inne så kommer jag att sakna så himla mycket. Jag kommer att längta mig tokig. Jag kommer att fundera och grubbla. Försöka stänga av och på. Sysselsätta mig. Tänka på annat... Men jag hoppas att det inte hjälper, för när hösten kommer vill jag att det ska va precis såhär. Galet bra. Full av längtan, pirr i magen, med ett ständigt leende på läpparna och en känsla av att det inte finns ett bekymmer i hela världen.
Jag vill att det ska va så, precis så. Och därför är jag rädd för sommaren. För distansen. För försöken att koppla bort. Jag är rädd att det ska bli anorlunda. Att det ska förändras.