Sol sol sol
Gud vad jag älskar att det äntligen är sol! Humöret har fått ett riktigt uppsving och vår uteplats kommer väl till pass när gumman sover.
Njuta njuta njuta!
Äre inte måndag så säg?!
När mamman själv har migrän och bäbisen sover 20 minuter istället för 2 timmar som hon brukar vill mamman helst bara gräva sin egen grav och få en ny dag så jävla fort de bara går...
Nu sätter hon sig själv
Hips vips hittar vi henne sittandes mitt på golvet. Nu kan hon sätta sig själv från att ha legat på mage. Så kul med framsteg trots sjukdom. Nu går det fort, hon blir mer och mer mobil för varje dag som går och har till och med börjat ställa sig på knä mot olika saker. Det ska bli så kul att se utvecklingen dom närmaste två månaderna.
Däremot har vi en ny fas av vill-inte-sova och varje gång hon är nära på att slappna av och somna börjar hon gallskrika. Tredje kvällen igår och då tog de till 22.30 innan hon deckade av utmattning. Det skär i mamma hjärtat när hon gråter då. Hoppas detta går över fort!
Sjuka dagar önskar man att man var nån annan
Under loppet av en månad har gumman hunnit med en feberhelg, 1,5 vecka av magsjuka, en förkylningsvecka, förstoppning, öroninflammation och tre besök på akuten. Hur otur får man ha?
Jag och Daniel har dessutom hunnit med var sin omgång magsjuka och förkylning, och jag är inne på förkylningsvända nummer två. På allt detta har vi dessutom packat ihop en hel lägenhet och flyttat vilket säkerligen skapat en del oro hos lilltjejen. Vilken hjälte hon är som kämpar! Jag önskar mest av allt att jag bara kunde ta allt hennes onda så hon fick må bra, vara pigg och glad igen.
Nu är vi iallafall på plats i våran nya fantastiska lägenhet och med min trasiga rygg känner jag en ännu större tacksamhet för den fantastiska flytt och städhjälp vi fått. Ni är fantastiska och vi hade inte klarat det utan er💜
Vi hoppas att Pencillin kuren gumman fått hjälper så fort den bara kan så att gumman (och vi) får börja sova på nätterna snart (kvällarna och nätterna är värst) och sen tar vi våren med stormsteg.
Stimulans på öppna förskolan
Igår fick Thea träffa andra bäbisar för första gången på typ 2,5 vecka och vilken lycklig bäbis jag fick se. Det märks tydligt att hon blivit äldre och kräver mer stimulans än att sitta hemma och va med mamma hela dagarna. Lyckan i hennes ansikte när hon fick promenera runt på andra ytor, se små människor i hennes egen storlek, se lite andra leksaker och sjunga sånger va oslagbar. Mamman är såklart också glad av att få tillbaka sin glada nöjda bäbis igen. Så nu längtar vi båda redan till nästa vecka då vi får gå på öppna förskolan igen.
Idag ska vi iväg på Ikea (för 3:e gången men vem får nog av Ikea??) med en kompis och hennes lilla kille. Och sen iväg och hälsa på mormor. Mysig fredag skulle jag säga!
Bästisar
Hon gör morgon tidigare och tidigare och standard är numera 06.30. De är väl okej, kl 06.00 är min smärtgräns. Det ÄR inte morgon före 06.00, punkt! Imorse vaknade dock mamman 05.24 och hann inte somna om mer fören jag hör glada tjut från sovrummet brevid. Bara att pallra sig upp helt enkelt.
Idag tänker jag att vi ska ta oss ut en sväng av många anledningar, men mest för att försöka hitta leksaksförvaring. Jag har några idéer i huvudet och det brukar ju inte göra de lättare att hitta det man vill ha.
Dom här två alltså. Hon blir så lycklig varje gång hon ser kisse och jag hoppas att dom kommer att bli bästisar i framtiden. Våra bäbisar!
Instängd
Gumman har fortfarande räcerbajs från magsjukan och för att inte riskera att nån annan ska smittas ha vi stannat hemma lite extra. Men jag börjar bli såååå deprimerad av att vara instängd! Gumman gillar inte heller att inget händer på dagarna så vi är ett riktigt muntert radarpar efter ca 9 dagar innanför lägenhetsväggarna. Nu har jag läst att bäbisar kan ha diarré i veckor efter en magsjuka och att man säger att dom ska va hemma 48 timmar efter sista kräkning enligt BVC och enligt dom rekommendationerna är vi ju good to go. Men man vill ju inte ha på sitt samvete att man gett någon annan ett sånt vidrigt virus. Fast snart måste vi våga oss ut för jag är inte direkt en muntergök, orkar inte ens klä på mig på dagarna...
Vädret hjälper inte direkt till. Regn. Slask. Vem vill gå ut och promenera i de liksom? Ännu mer deprimerande.
Jag har roat mig med att googla vårkläder till lilltjejen, möbler, tapeter, mattor, möblerat nya lägenheten i huvudet 10 ggr om, och städat och tvättat och städat bort magsjukabakterier. Nu behöver jag få träffa folk, umgås, prata, och lilltjejen skulle nog inte bli ledsen över att träffa en bäbiskompis eller två.
Slap in the face! Nu måste ja rycka upp mig!
Magsjuka!!!
Alltså vilken vidrig sjukdom! Vi drabbades hela familjen, först jag och lillgumman i lördagskväll och sedan Daniel i måndagskväll. Nu har det gått en vecka och vi känner fortfarande av de helvete som vi gick igenom då gumman fortfarande inte har aptiten tillbaka och tvångsmatas med vätskeersättning, samt att vi vuxna är tröttare än vanligt. En vecka!?!!? Inte trodde jag att det skulle bli så långdraget.
Mest energi går åt till att räkna vätska som gumman ska få i sig, tvinga i henne lite till hela tiden, spruta in vätska i munnen på henne få hon inte gapar. Nu förstår jag alla föräldrar som kämpar med stt få i sina barn mat. Vi har aldrig haft de problemet, gumman har fullkomligt älskat mat, ropat hejvilt såfort man gått in i köket och trånat såfort någon stoppat någonting i munnen. Nu reagerar hon inte ens. Som jag saknar hennes aptit och den glädje vi hade vid matbordet. Hoppas innerligt att hon snart är tillbaka!💜
Bästa lördagen
Jag glömde ju berätta om den bästa lördagen på ja, säkert 1,5 år, en evighet alltså. Trots att kvällen inte blev som vi tänk från början ställde ändå mormor och morfar upp som barnvakt så att jag och sambon fick komma iväg.
Så fantastiskt kul vi hade. Varför den va så kul? Ja kanske för att alla närmaste vännerna va på plats, kanske för att vi spelade ett sjukt roligt sällskapsspel, kanske för att vi fick släppa bäbispratet för ett par timmar och inte bara vara mamma och pappa, kanske för att alla va på ett strålande humör och vi skrattade oss igenom kvällen.
Söndagen blev en väldigt seg dag för tyvärr har vi ju våran livs levande väckarklocka som gärna gör morgon före 7 nuför tiden. En väldigt söt väckarklocka.
Men de gjorde ingenting när vi kommer leva på lördagskvällen länge (eller iaf tills nästa gång).
Mörk choklad
Jag äter allt i perioder. Jag har alltid gjort så, fråga mig inte varför, jag har bara mina perioder med ett visst sug efter en specifik grej. Då är det bara de jag vill ha, helst varje dag. Men perioden tar alltid slut och ersätts av någonting annat. Och det behöver inte alltid vara sött, nä det kan vara allt från feta ost, svamp, majs, leverpastej, ägg osv.
Fast just nu är det sött, för just nu kan jag inte få nog av mörk choklad med mint. Varje dag! Det är verkligen så gott! Inte så att jag trycker i mig 100 gram om dagen, men några bitar... Och jag satt just och funderade på hur länge den här perioden ska hålla i sig? För just nu, med chokladbiten i handen och kaffekoppen i den andra, känns de som att jag aldrig vill att den ska ta slut!
2 timmar...
...sömn inatt. Det beror inte ens på lillan som sov hela natten. Och jag funderar starkt på hur jag ska ta mig igenom dagen? Huvudet värker, händerna darrar och ögonen är torra som öken. Att de tre nätterna innan va usla hjälper nog inte till. Kaffe gör inte de minsta skillnad. Önskar att någon kunde klubba mig i huvudet så jag fick decka ett par timmar, samla lite kraft...
För övrigt misstänker vi att Thea blivit mammig, igår fick pappa inte ge varken välling, mysa i soffan eller natta. Var det bara en tillfällighet? Eller är det vid 8 månader det börjar?
Kan inte sova...
01.26... Och klockan tickar på i samma takt som jag vrider mig i sängen. Som om jag inte sovit illa nog de senaste dagarna.
Notera till mig själv: Diskutera inte viktiga saker innan läggdags. Eller inte oviktiga saker heller för den delen, men oviktiga saker kräver sällan en diskution.
Vi pratade om skillnaden mellan mitt behov som föräldraledig och min sambos behov som arbetar. Missförstå mig inte, jag älskar att vara hemma med gumman. Men detta gör att mitt behov av att träffa vänner, få prata om annat än bara bajsblöjor, sovtider, matvanor är större än för honom som har möjlighet att koppla bort det under 8 timmar varje dag. Inte alltid så lätt att förklara hur man känner för någon som går i andra skor och själv har behov av andra saker.
Långsamt och hållbart!
Long time no seen... Alltså det har varit en lång period med mycket upp och ner, mindre bra sömn, gnälliga perioder, dåligt humör och bristande motivation. Men det blir bättre och allt jag kan längta till nu är vårkänslor, sol i ansiktet och plusgrader. För de känns som att de är de jag behöver nu, lite ljus, lite sommarglädje, och en stark och frisk kropp. Så jag förblir nog lite in and out tills dess.
Nyårslöften är inte min grej, men nån stans där bestämde jag mig för att jag måste rycka upp mig och få tillbaka min kropp, och därmed också mitt självförtroende. Till sommaren vill jag känna mig stark och frisk. Och jag känner att jag verkligen bestämt mig. Jag kommer inte iväg till gymet av förklarliga skäl, tiden finns inte. Men jag är mer aktiv, jag tränar magmuskler och försöker köra små pass i hemmet 2-3 ggr i veckan. Allt för att bara komma igång, skynda långsamt och hållbart! Målet är att kunna träna utomhus i vår, ännu en anledning att längta bort snön. Det känns bra att vara motiverad utan att ha för höga krav. De lilla är bättre än inget, speciellt med tanke på att sömntimmarna är få. Men de gäller inte bara min kropp fysiskt utan även min inställning, mentalt. Jag har länge haft en ganska negativ inställning, vilket inte heller är likt mig, jag brukar vara en glad person, och detta har fått följdeffekter.
Man skulle kunna säga att jag under en lång tid längtat efter mig själv (vi pratar i över ett års tid...) och att hjärnan äntligen fattat att jag inte bara kan sitta och vänta på att det ska hända av sig själv, jag måste göra också!
Nu har jag levt klart i den här bubblan, 2016 kommer bli ett fantastiskt år. Och kanske är det för att vi hade en liten bäbis och att jag inte mådde så bra förra sommaren som gör att jag är extra peppad på att leva och njuta extra mycket denna sommar. Lite som en revansch! Med en stor tjej, mer socialt umgänge, mer vara utomhus, mer aktivitet, mer kärlek!
Min mamma har alltid sagt att jag fixar vad som helst bara jag verkligen bestämt mig. Nu har jag bestämt mig!
Kramp i smilbanden
Mia Skäringer är ju en tjej som verkligen bjuder på sig själv. Jag sa att jag förväntade mig underhållning och det fick vi verkligen. Hon pratar ju om sånt som alla tänker men ingen vill uttala, och när hon samtidigt ålar omkring på scenen kan man inte annat än skratta. Lite träningsverk i smilbanden fick vi nog innan kvällen var slut. Man borde unna sig sånt där oftare, man mår så bra av att få skratta!
Så lyxigt att få ett par timmar vuxentid, och ännu mer lyxigt att få komma hem till en nyäten och sovande liten tjej. Vi får tacka mormor och morfar för en fantastisk lördagkväll!
Jag är fortfarande väldigt utmattad och ganska tömd på energi. Senast idag rann tårarna över av utmattning, men de går åt rätt håll. Och gumman sover äntligen lite bättre vilket underlättar. Jag har börjat träna dom dagar jag orkar vilket ger enormt mycke positiv energi, julafton närmar sig med stormsteg och redan på fredag får vi njuta av lite mer lyxig vi-tid då farmor kommer hit för att låta oss gå på bio och se sista Hungergames-filmen.
Sovmorgon och vuxentid
Gumman bjöd på sovmorgon imorse till kl 8. Detta är andra morgonen denna vecka som vi får nån timme extra. Så skönt. Och utan nattmatning! Vi börjar bli bortskämda och jag väntar bara på ett bakslag (peppar peppar...).
I övrigt är hon tyvärr en mycket gnällig bäbis just nu, vi tror de kan vara tand på gång, och passar samtidigt på att testa rösten i det gnälligaste skriktonläge hon kan komma upp i. Jag hoppas tanden ploppar ut snart för jag håller så smått på att bli tokig här hemma, hon har ju en ganska stadig pipa vår lilla tjej.
Därför ska det bli extra skönt med lite vuxentid ikväll. Vi har dragit med två andra småbarnsföräldrar iväg för att se Mia Skäringer ikväll. Jag har velat se henne ända sedan förra året när både mina och sambons föräldrar såg henne, så det ska bli riktigt skoj.
Jag hoppas hon bjuder upp till många skratt!
