ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Årets första mjukglass är nu köpt och uppäten. Jag tror aldrig att jag varit sähär tidigt ute, men den var lika gudomligt god som jag hade hoppats på. Önskar dock att den hade räckt lite längre än den gjorde. I och med mjukglassens tillträde kan man också säga att man gett klartecken för sommaren. Det må vara mars fortfaramde, men sommarkänslorna blir fler och fler och solen strålar med sin värme. Nu är det inte långt kvar.

Däremot tycker jag att vissa människor är lite väl lättklädda. Låt oss inte överdriva. Vi må vara påväg mot sommartider, men stoppa undan shorts och linne några veckor till va?! Vindpustarna är ännu kalla.

Mitt sista busskort är snart utgånget och cykeltiden väntar. Jag längtar så otroligt mycket, det är en sån frihet att cykla. Speciellt då i Umeå som är lite av en cykelstad. Med cykel är det nära till allt, tidsmässigt iallafall. Så har du ingen cykel är det absolut tid för en nu!

Sist men inte minst säger jag bara välkommen solglasögon!

När man en gång flyttat hemifrån är det nästa omöjligt att flytta hem igen. Inte för att man tycker mindre om sin familj eller vantrivs, utan kanske framförallt för att man insett att man kan ta hand om sig själv och hur otroligt skönt det är att få göra allt på sitt eget vis. Men föräldrar kommer nog alltid på något sätt att se sina barn som barn och just därför kan man bli tokigt.

Men det finns ändå ingenstans som jag sover så bra som i min gamla säng i mitt gamla rum. Helt oslagbart. Varför är det så? Är det tryggheten som gör det eller är det bara så att min säng är så jäkla skön?

Solen lyser idag också. Eftersom vi börjat sälja glass på jobbet finns nu möjligheten att köpa glass på lunchen och gå ut i solskenet ett par minuter. Igår var en sådan dag och om vädret fortsätter såhär känns det som om igår inte var sista gången. Man får passa sig så man inte hamnar i glassfällan. Fast jag måste erkänna att den var värd varenda krona.

Ha en underbar dag vänner. Ut och lapa sol.

Det är konstigt det där. Jag jobbar varannan helg, och det är alltid under jobbhelgerna som allt roligt händer. Jag har iallafall haft en otroligt bra helg i goda vänners sällskap. Tack för helgen. Och ja, Blood diamond var en mycket sevärd film! Det var länge sen jag såg en film som jag faktiskt berördes av, i helgen fick jag chansen. Det var som att kroppen gått på tomgång under en lång tid och efter att ha sett filmen tankats full med känslor. En otroligt härligt känsla även om det är en saligt blandning av positiva och negativa intryck.

Det ända som jag faktiskt kommer att ångra att jag inte gjorde den här helgen är att jag inte fick möjlighet att äta våfflor på självaste våffeldagen. Bagatell, måhända. Men jag hade faktiskt sett fram emot det. Kanske måste jag styra upp en våffelkväll någon kväll, ställa fram våfflejärnet på vardagsrummsbordet, hyra en bra film, och bara grädda våffla på våffla, alldeles frasiga och varma tillsammans med iskall vaniljglass och jordgubbssylt. Visst låter det mysigt?

Kärlek botar människor, både de som ger och de som tar emot. Att ge kärlek kan vara svårt. Att ta emot kärlek kan vara ännu svårare. Men stäng inte ute omvärlden, det är inte alltid de största och mest kostsamma gesterna som betyder mest. En vattendroppe är inte speciellt stor, men tusentals vattendroppar bildar ett helt hav. Du är älskad.

Det finns vänner, och så finns det riktiga vänner.
Vi satt och diskuterade det härom dagen och det där var precis vad vi kom fram till. Se till att ta vara på de riktiga vännerna för de är dem du ska ha med genom livets "bergochdalbana", i vått och torrt. Se till att det är någon som du kan lita på.

Att flytta känns grymt spännande. Nu är det inte ens två veckor kvar. Jag ska få min alldeles egna lägenhet, och köpa mina alldeles egna saker att fylla den med. Jag får städa bort min alldeles egna smuts, och jag får plantera min alldeles egna doft i lägenheten.
Men allt är inte roligt, varför måste man packa? Och jag som inte har några saker, hur kommer det sig att jag fyller kartong efter kartong? Med vad? Skräp? Det är otroligt vad mycket onödiga prylar jag samlat på mig, och till vilken nytta? Det kanske har blivit en och annan "bra att ha"-sak för mycket under årens lopp helt enkelt.
Men nu ska det bli ordning och reda på livet, inte bara vad gäller materiella ting. Flyttningen blir för mig som en nystart kan man säga, och jag hoppas att jag ska trivas!

Inget varar för evigt - inte ens dina problem.

Hockeyderby ikväll var något som jag bara inte kunde motstå. Björklöven, ett lag med sina oändligt många juniorspelare, mötte Skellefteå, som nu hunnit med en och annan elitseriematch. Vad kunde man förvänta sig annat än att lilla löven skulle krossas likt isen i min paraplydrink.

Men trots att jag redan visste detta kunde jag inte motstå att stödja vårt kära hemmalag på bortaplan. Man måste ju få lov att hoppas iallafall. Det blev både en och två öl, eventuellt en för mycket eftersom vissa tydligen skulle jobba klockan 07.00 imorgon. Jag är glad att detta  inte är jag. Vi hade trevligt. Det är vad som räknas. Matchen var tuff, jag kände spänningen genom tvrutan. Det är nått speciellt med derbyn helt enkelt. Lite slagsmål ska det vara, eller hur? Kanske tänjer dommarna lite på gränserna, kanske skärper de sig ytterligare? Kanske är spelarna extra taggade eler bara extremt nervösa? Oavsett vilket så är det helt klart något speciellt med derbyn.

Nu är det nog dags för  mig att förbereda för sömn. Det kommer alltid en morgondag, glöm aldrig det.

Det är så lätt hänt att man efter att ha träffat någon placerar den personen i ett fack utifrån det intryck man fått. Det är ganska naturligt att göra så, det sker automatisk, på ett ögonblick, innan du ens hunnit lära känna personen tror du dig veta precis vad det är för typ av människa. Fördommar uppstår så lätt.

Problemet är sedan att låta bli att haka upp sig på de där första intrycket, glömma alla fördommar, och ge den här personen en ärlig chans. Det kan vara otroligt svårt, kanske framförallt om man har fått ett negativt första intryck.

Jag hade en sådan person som jag fått ett otroligt negativt intryck utav, fördommarna var många och inte alls speciellt snälla. Men jag är så otroligt glad att jag faktiskt gav den där kvällen den där gången ett värdigt försök, för att då få inse hur otroligt fel jag har haft under alla dessa år.

Det gav mig en tankeställare.
Så otroligt onödligt.

Jag vet inte varför, men det är så lätt att man bildar uppfattning först och, om uppfattningen är åt rätt håll, lära känna efteråt. Helt fel ordning. Jag ska verkligen tänka på det i framtiden!
 

Sen är det väl ingen som undgått att våren faktiskt börat göra sig tillkänna. Imorse öppnade jag dörren till min lägenhet på vid gavel, bar ut en stol på verandan, för att sedan sitta med en god bok i solskenet. Helt underbart vad bra man mår av solen. Det är som att solens strålar nåt ut i varenda liten cell i kroppen, som vaknar till liv och plötsligt börjar hoppa av både glädje och energi. Det riktigt spritter i kroppen och solen, som faktiskt värmer trots att det bara är mars, gör att jag vill springa barfota på grönt gräs och äta mjukglass på stranden.

Kan vi inte hjälpas åt att längta till sommaren så kanske, kanske, kanske går tiden lite fortare. Det som väntar på nått gott...

Doften av nybakta bullar.
Doften av nystädat.
Doften av nylagad mat.
Doften av nyklippt gräs en sommardag.
Doften av havet.
Doften av dagg en sommarmorgon.
Doften av en underbar herrparfym.
Doften av en livskamrat.
Doften av vanilj.

Olika dofter är ofta kopplade till speciella stunder som passerat i livet. En doft kan hjälpa dig att minnas tillbaka. Kanske längta. Kanske vilja glömma. Ofta är dessa dofter direkt kopplade till olika känslor. Kanske känner du doften av viol, du minns tillbaka till den där gången för 4 år sedan då ni skrattade så magen krampade, och en värmande känsla sprider sig i kroppen på dig. Du kan helt enkelt inte låta bli att le.

Eller kanske går en snygg kille förbi och doftar helt oförglömligt gott. Plötsligt står alla dina sinnen på helspänn och endorfiner frisläpps i kroppen. Du känner en svag våg av välbefinnande men kan inte riktigt förstå vad som plötsligt kom över dig.

Det sägs även att vi attraheras av olika människor till stor del beroende på vilken kroppsdoft den motsatta parten har. Svett låter kanske inte så trevligt i sammanhanget, men även svettlukt sägs ha sin alldeles egna dragningskraft, kanske då beroende på situation får vi hoppas.

Öppna ögonen, känn känslorna, men glöm inte bort att lukta på de olika dofter som finns. Doft kan verkligen det där med att göra livslånga fotavtryck i hjärnans känslocentra.

Jag hade precis kämpat mig igenom en myr, seg och ogenomtränglig. Hade precis fått på mig av mig stövlarna, tagit på mig rena torra strumpor och tagit på mina frächa splitternya gympaskor. Solen lös på mina kinder, hela mitt kropp och hela min själv log och jag började sakta men säkert springa utför kullen, alldeles grön och blomstrande.

Allt kändes så bra, jag kände lättnad, jag tänkte att nu äntligen skulle det vända för mig. Helt slut och utmattad i kroppen, men ändå fann jag en källa till ny energi och livsglödje. allt gick så lätt.

Men aldrig får man njuta. Det var tydligen för bra för att vara sant. Det var som att få kniven i ryggen, gång på gång, och jag skrek men ingen hörde. Jag snubblade på skosnöret, rullade utför backen och stannade tack vare en duns in i ett stängsel. Åska kom, och regnet. Det var som att himlen öppnade sig. Så ledsna har nog änglarna aldrig tidigare varit. Blöt och med tunga ben verkar den ända utvägen vara att klättra uppför berget jag nu står framför. Hungrig och ensam.

Vad var det som hände egentligen? Var gick det fel? Var finner man de där sista krafterna som egentligen inte finns? De krafter som gör att man, istället för att bara slänga sig på marken, fortsätter i tro och hopp om grönare gräs?

Varför är människor i allmänhet så otrevliga? Eller otrevliga kanske är fel uttryck, men ger iallafall sken av att vara väldigt sura och inåtvända?
Jag menar, visst, man kanske inte ställer sig och för en konversation med en annan okänd människa, men ett hej av busschaffören borde man väl kunna kräva?

Jag åkte buss till gymmet imorse. Bussen var i princip tom så jag satte mig på innersta sätet och lät min ryggsäck ta upp platsen brevid mig. Vi stannar vid en hållplats för att låta folk kliva på och jag vänder ansiktet ut mot fönstret i väntan på att vi ska åka iväg igen. När jag sedan vänder tillbaka huvudet igen är det en tjej som precis håller på att sätta sig på min ryggsäck! Jag hinner precis rycka undan den innan hennes feta röv hamnat över hela sätet! Jag menar, hela bussen var tom, kunde hon inte valt vilket annat säte som helst? Och om hon nu ville sitta där, vilket är helt okej för mig, kunde hon väl bara ha öppnat munnen och frågat "Kan jag sitta här?" så hade jag svarat "Javisst" och plockat undan min ryggsäck. Jag kan inte läsa tankar!

Liknande situation uppstod när jag skulle gå och handla. Jag försöker vara en trevlig kund, le mot kassörskan och heja, men när hon inte hejar tillbaka och bara surt säger "137 kronor!" kan man ju inte annat än tappa humöret.

Nu ska jag inte dra alla över samma kamm, det finns så himla många sköna människor som på nått sätt sprider positiva vibbar runt sig genom att bara närvara. Men det är så otroligt lätt att låta sig påverkas av andra, och en kommentar, eller en person som vänder bort blicken kan förstöra en hel dag. På samma sätt kan en person få allting att vända, kanske genom att bara säga hej, eller le tillbaka!

Jag är väl medveten om att alla dagar inte känns som en dans på rosor. Kanske har du haft en helt kaotisk dag där allt helvete har skett? Men skulle det inte kännas så mycket bättre att mötas av ett välmenande hej eller ett leende när du handlar eller kliver på bussen?
Så kom igen, hur mycket kostar det att säga hej och dra lite på mungiporna?
Jag skulle iallafall bli glad.

Nu sitter jag här i min lägenhet och inväntar den så otroligt populära tv-serien Prison break. Med stor spänning ska väl tilläggas. Det är inte ofta som man tillåts fastnar för en serie som är så bra och genomtänkt, och så otroligt spännande, varje avsnitt!
Varje vecka byggs nya problem upp, nya utmaningar som de ska ta sig ann, och man får reda på ytterligare något som gör att man förstår hur allt hänger ihop. Underbart.

Min fruktan är nu... När tar serien slut? Ska detta också bli en sån där tv-serie som bara fortsätter säsong efter säsong, blir mer och mer uttdragen, för att tillslut tappa alla sina tv-tittare som gett upp pga att serien inte kommer någonstans?

Jag hörde rykten om att de här skulle vara sista säsongen. Det känns som något jag har hört förut, men jag hoppas verkligen, för seriens och alla trogna tittares skull, att detta verkligen är sista rycket! Snälla, låt de bli en serie med ett bra avslut som vi kan minnas. Ska man inte sluta medan man är på topp?

Vad är hälsa?
Hälsa kan betyda så väldigt mycket. För mig är hälsa att må bra, att trivas med sin livssituation, få vara frisk och hel, ja att man njuter av livet i lugn och ro helt enkelt. Det finns säkert många som håller med mig, men sen finns det andra som kanske ser på hälsa som något fysiskt och som endast kan uppnås med kost och motion. Att leva hälsosamt är ett ständigt samtalsämne idag och visst är det viktigt, men jag tycker att fokus läggs alldeles förmycket på just vikten. Fokus borde inte ligga vid hur många kilo du väger och hur du ska göra för att så snabbt som möjligt bli av med dessa. Fokus borde istället ligga på hur du kan förändra din livsstil och din livssituation långsiktigt för att komma i harmoni med dig själv.

Och vad menar man egentligen med uttrycket "kom i form"? Är det inte så att såfort det står "kom i form" i tidningarna så handlar artikeln om den senaste bantningsmetoden eller den hetaste träningsformen för att snabbast möjligt få en fast och välsvarvad figur? Men måste man verkligen vara vältränad, näst intill elittränad, för att anse sig själv vara i form?
Jag skulle vilja påstå att jag är i form när jag är glad, känner mig pigg och alert, har mycket energi, framåt och positiv. Och visst, delvis får jag denna känslan genom att motionera och äta rätt, men ännu mer handlar om att jag trivs med mig själv och livet.
Men jag vet inte, därför frågar jag er?

Jag tror starkt på att hälsa kommer inifrån! Ta hand om dig och passa på att njuta av livet. Se möjligheterna istället för problemen. Ta vara på det du har istället för att sakna det du inta kan få.

Jag är verkligen ingen hurtig morgonmänniska som lyckas ta vara på morgontimmarna med sysslor och motion. Det blir oftast att jag fastnar vid frukostbordet i timmar eller kryper ner under täcket igen, bara en liten stund. Men imorse vaknade jag innan klockan ringde, solen lös och jag kände en otrolig längtan efter vårsol, om man nu kan kalla det så vid den här tiden på året?
Jag lyckades ta mig ut på en härlig morgonpromenad längs älven, inga bilar ute, men jag mötte förvånansvärt många människor som även de njöt av solen, sprang, promenerade.

Kanske har de också, precis som jag, för en gångs skull lyckats sparka sig i ändan och tagit sig ut i vinterkylan? Eller kanske är det en del av deras vardag, en del av deras rutin?

Hur som helst så är morgonpromenader underskattade! Jag mår hur bra som helst, jag har fått min dagliga dos av D-vitamin och plötsligt känns dagen som en möjlighet till att skapa något bra. Nu hoppas jag bara att min självdiciplin är så pass stor att jag lyckas göra de här fler gånger...

...för är det inte så att resten av dagen speglas lite av hur man startar sin morgon?

Det finns vissa saker i livet som man funderar lite extra på.
Det finns vissa saker i livet som är så självklara men som ändå måste få nämnas ibland.
Det finns vissa saker i livet som man helt enkelt inte kan hålla för sig själv utan bara måste få skriva av sig om.
Detta är min möjlighet.