ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Jag åkte hem idag med huvudvärk, somnade ganska snabbt på soffan, och nu känns de nästan som att jag har feber? Bara helt slut eller påväg att bli sjuk? Jag hoppas såklart på de första alternativet. 

Känns jätte konstigt. När blev jag 29 år liksom??? Väldigt nära 30 år och det känns så extremt gammalt, vuxet. 

Från och med igår har jag inte alls mått bra. Det är en obehaglig känsla i magen som jag inte riktigt kan beskriva, något som är nytt och främmande och som jag inte upplevt tidigare. Som inte riktigt smärta och värk, fast ändå en typ av ont, som att det spänner och drar, fast ändå inte, och något får mig att må illa på nått sätt, hängig och trött dessutom. Värre när jag sitter och magen kläms ihop minsta lilla än när jag står och går, men som aldrig riktigt är helt bra.
Hur som helst en dålig känsla som jag inte kan förklara och som suger energi och gör mig orolig.

Detta oroandet alltså!! Ständigt och jämt! Inte för mig själv, jag klarar mig! Mest för mini som ligger någonstans därinne. Jag önskar att jag kunde få tjuvkika in och se att allt var okej. Att alla kroppsdelar fortfarande fanns på plats och att lill-hjärtat slog hårt och starkt. Bara se att han va där och att han rörde på sig.

Jag känner en buff nu och då, men de timmeslånga tystnaderna gör mig tokig. Typ så tokig att jag tror att han tvärdött ibland. Mer oro!! Men så innan kvällen kommer en minibuff till och jag blir överlycklig för detta lilla livstecken. Kan du inte buffa typ en gång i timmen framöver så man vet?

Jag hoppas i alla fall att den här dåliga, jobbiga, illamående, känslan försvinner tills imorgon. Så vi kan va lugna och glada. Och så att jag får lite mer energi.

Snart är vi inne i vecka 24, och efter den veckan finns det en liten lite chans att bäbisen skulle kunna överleva utanför magen. Ganska häftigt. Men jag hoppas såklart att våran plutt har tänkt bakas färdigt först och stannar därinne till minst i mitten på maj. Men jag längtar redan ihjäl mig! Tiden går så himla långsamt när man väntar, och jag väntar varje varje varje dag.

Många frågar om det är något särskilt som jag är sugen på nu när jag är gravid. Men jag tror inte det, eller jag har ju mina kosnstiga perioder som jag alltid haft där jag äter typ en sak i några veckor sen slutar helt och börjar med något annat, men inget riktigt sådant begär som man bara inte kan motstå. Eller ja, lite större begär då kanske än vanligt, men inte bara efter en sak, dom byts som ut. Just nu har jag en period där jag alltid är sugen på antingen äpple (det ska vara Fujji ällpen och dom finns bara på coop så vi får dra några extra svängar förbi Ersboda mellan varven och då ska tilläggas att vi handlar på Maxi normalt sett), eller sportbröd med bara smör (jag kan äta flera stycken om dagen, både till fika lunch och på kvällen och just detta är jag typ sugen på exakt hela tiden just nu), och lakrits (av alla godissorter??).

Äntligen är det helg och mina åtta timmars fredagar känns verkligen som en evighet. Jag har inte haft något problem med att avstå alkohol fram tills nu, men sen efter nyår har jag verkligen toksaknat ett glas vin till fredagsmiddagen. Absolut inte att dricka mycket för att bli onykter, utan bara för att det skulle vara så sjukt gott. Så nu blir det att ta till lite mer viljestyrka sista halvan.

53,2 % har passerat och imorse visade vågen 10 kg upp. Jag vet att jag inte ska bry mig så mycket om de, men ja kan inte riktigt släppa tanken på att det känns galet mycke och jag är bara precis halvvägs. Var ska detta sluta? 

Mätardag idag, två cm tjockare än förra veckan och jäkla nära en meter i omkrets är vad jag har att stoltsera med nu.

Att äta eller inte äta på Max? De är den stora frågan. 

Första veckan efter julledigheten gjord. Känns som att man haft en hel semester och varit ledig hur länge som helst, som att hjärnan inte riktigt kopplat på ännu. Jag hade mer än en diskussion med mer erfarna kollegor där hjärnan bara sa "nä ja fattar fortfarande inte". Enkla problem egentligen så lite pinsamt. Jag hoppas på en mer alert vecka nästa vecka. 

Och så kom en sämre dag. Vaknade med både huvudvärk och magont, och en ovilja att göra saker, efter några bättre dagar. Upp och ned verkligen. Och inte direkt mer uppmuntrande att verkligheten är tillbaka imorgon med jobb och tidig väckarklocka.

Imorse fick vi se bulan på rikt. Älsklingen fångade den på bild, nu är det helt tydligt någonting som växer i magen. 

Igår var en händelserik dag minst sagt. Började med att vi lagt intresseanmälan på en lägenhet för några dagar sedan och mäklarbyrån ringde upp. Sen fortsatte dagen i rask takt.