Nyårsafton

Nyårsafton. Kan inte riktigt förstå att det är nytt år redan imorgon. 
Vi tar en dag i taget här hemma och kanske är det just därför som den här dagen snarare känns som vilken onsdag som helst, och inte alls som en glammig nyårsafton.

Termometern visar dessutom plus tre grader vilket blir den varmaste nyårsaftonen som ja kan komma ihåg. Inte heller som en riktig nyårsafton.

Och så går jag omkring med en bula på magen som förhoppningsvis kommer innebära att år 2015 blir ett oförglömligt år. Som sagt, helt klart en annorlunda nyårsafton. Jag har nog inte riktigt förstått vad bulan innebär ännu, och lär nog inte förstå förens det är verklighet, men det känns otroligt spännande. 

Jag fortsätter med att ta en dag i taget. Till vänner och familj därute önskar jag ett gott nytt år! 

Tungt som sten

De går så tungt nu. Jag trodde ledigheten skulle hjälpa lite men de känns som ändå samma. De är hemskt att säga, men de enda ja vill göra är typ att sitta hemma, inte hitta på saker, inte umgås. Som att ja typ inte känner mig glad. 

Jag önskar jag bara kunde rycka upp mig, jag försöker ta mig ut en gång om dan och tänka positivt, men de verkar sitta långt inne. Jag vet att mycke är mentalt men det verkar inte spela någon roll. 

Jag saknar att känna mig glad och motiverad, lätt i sinnet och med ljus i blicken. Jag hoppas att det vänder snart.

Juldagen

Julafton blev så bra som den ska va. God mat och fina klappar hemma hos farfar (som börjar va till åren märker jag nu när man inte ses så ofta). 

Största julklappen var pengar till en tvättmaskin som vi ska ut och jaga idag är tanken. Daniel vässade armbågarna redan innan vi klev upp. De kan nog behövas bland alla rea-tokiga människor idag. 

Imorrn är det släktlunch på mammas sida och det ska bli himla trevligt att få träffa alla kusinerna, speciellt småsystrarna som ja hoppas är där. 



Ledig måndag

Känslan igår kväll när vi visste att just denna måndag var en ledig måndag var fantastisk. Motivationen har inte varit högst på sista tiden och julledigheten känns mer välbehövlig än någonsin.

Att vi sedan fick snö och även stålande sol dom första två dagarna var ju en underbart fin inledning. Vi hopoas på fler sånna dar.

Idag flyttar jag hem till ma å ps några dar. Jag har längtat hem ett tag nu så de ska bli mysigt, promenera lite på sävars gator, klä granen, mysa i soffan osv osv. Bara två dagar kvar till julafton.

Jullov äntligen

Lyckan imorse när jag hittar ett par jeans i garderoben som går på utan att de känns som om jag ska dö!! Har inte haft jeans på ca 1 månad förutom mina boyfriend jeans då, pösiga och sköna!

Huvudvärken har äntligen släppt, trots mycke snor och hosta känner jag mig som en ny människa. Riktigt skönt att kunna vrida på huvudet igen utan att de känns som om världen exploderar.

Och jullov på det. Åkte in till jobbet idag mest för att fixa några små akuta ärenden innan julen. Så nu äntligen är det ledigt, så välbehövligt och så efterlängtat. Ikväll firar vi med Hobbit på bio, hoppas den lever upp till förväntningarna.

Ibland har man tur

Fortfarande tokförkyld och med typ migränliknande huvudvärk för typ 3:e dagen i rad. Så jävla less på detta nu!!
Jag hoppas allt är som bortblåst imorrn...
Mitt immunförsvar är tydligen sämre än vanligt nu. Jag hoppas bara att D slipper få denna efter mig nu när det blir jul och allt. Peppar peppar att han klarar sig!

Jag har ju inte fått någon enorm mage ännu, men ibland är det som att plutten lägger till sig och då kan man känna en hård bula på magen och har man tur syns den åxå. Som imorse. De är så häftigt (än sålänge, gissar att ja inte kommer tycka de är lika häftigt om 4 månader haha), och ja hoppas den som är därinne mår bra.




Dunderförkylning lagom till jul

Jag har åkt på en dyngförkylning. Såhär förkyld har jag nog bara varit en gång tidigare i mitt liv. Migränen verkar hålla i sig i takt med förkylningen. Och det känns som den kom med dålig timing, slog ut mig precis när jag liksom fått tillbaka energi och kraft. För innan den kom mådde jag ändå hyfsat bra, om man bortser från gravidflåset som gör att man upplever en obefintlig kondition, höfterna som värker och den täppta gravidnäsan. Men vad gör de om hundra år? Jag hoppas på att vara på benen inom kort.

Går in i Vecka 18 idag och jag längtar mest ihjäl mig efter ultraljudet efter nyår. Nästan mer för att se att plutten är pigg och kry och att allt står rätt till, snarare än om det är en liten flicka eller pojke.  Fast nog vill jag gärna veta de också. De är ju tur att vi båda är lika nyfikna.

Men först ska jag få min efterlängtade jul, klä julgranen, umgås me familjen och vara ledig framförallt. Håller tummarna för att vi hinner få lite snö och att julledigheten även bjuder på några soliga vinterpromenader. Måtte jag bara bli av med både huvudvärk och snor först. 




RSS 2.0