Tungt som sten

De går så tungt nu. Jag trodde ledigheten skulle hjälpa lite men de känns som ändå samma. De är hemskt att säga, men de enda ja vill göra är typ att sitta hemma, inte hitta på saker, inte umgås. Som att ja typ inte känner mig glad. 

Jag önskar jag bara kunde rycka upp mig, jag försöker ta mig ut en gång om dan och tänka positivt, men de verkar sitta långt inne. Jag vet att mycke är mentalt men det verkar inte spela någon roll. 

Jag saknar att känna mig glad och motiverad, lätt i sinnet och med ljus i blicken. Jag hoppas att det vänder snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0