ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Just typiskt. Att Jonas skulle smitta ner mig med sin förkylning. Precis som han börjar känna sig piggare vaknade jag helt knäckt imorse. Täppt näsa är mer jobbigt än jag minns, och med denna kvava luft och värmen som är ute är det tungt att vara hängig.
Tvättning och film är vad kvällen kommer bestå av. Måste ju försöka ladda batterierna om jag ska orka med en dag på Ikea imorgon. 7.00 är tidigt nu när kroppen ställt om sig till 10.00. Köksbord, en bokhylla, och någon lampa ska det iallafall bli. Det ska bli skönt att få sista bitarna i lägenheten på plats.

Nu, vattenmelon, biggaroer (körsbär) och en skål med skål med engelsk kola. 

Tiden går verkligen sjukt långsamt när man väntar. Varje gång man tittar på klockan är det en minut som passerar. Vad är problemet med att vänta? Det borde vara tvärtom, att tiden går fort när man väntar och långsamt när man har roligt. Jag måste verkligen roa mig lite känner jag.

Tiden går fort, det slog mig just att en semestervecka snart är gjord. Så nu är frågan, hur ska jag på bästa sätt utnyttja rerserande 3 veckor? Det känns ju ändå som om man vill göra något minnesvärt. Den tänkta utlandsresan är för tillfället uppskjuten och dom nya planerna är en kortare bilsemester. Därför efterlyser jag tips på sevärdigheter i Sverige. Vad är värt och se? Vilka städer bara måste besökas? Jag vill utöka min kunskap om vårt avlånga land, eller om man hellre vill kalla det att bli lite mer allmänbildad. Hur som helst, give me some...

Härmed har vi också kunnat konstatera att ungdommarnas utedag helt och hållet blivit lördagarna, för på fredagarna är det den äldre generationen som lotsas skaka rumpa. Synen vi såg igår sa allt och vi vände våra klackar hemmåt mot godis och film istället. Bättre lycka ikväll kanske?

Idag har vi hunnit med en sväng till nordmaling på marknad. Marknad är ett typiskt senario där man inte får vara stressad. Och varför går inte folk högervarv, det skulle ju kännas logiskt. Nä, huller om buller och plötsligt springer någon som är hälften så lång rakt in i magen på en.
Vi köpte lite engelsk kola och provade en toast med kantareller och västerbottenost. Otroligt gott. Sedan skådade jag världens sötaste hund. Jag börjar nästan bli lite sugen *host* eller så pratar vi om något annat.

Den kunde inte ha börjat bättre, semestern alltså. Vaknade upp imorse, en del blåst eller rättare sagt typ stormvindar, men sol. Cyklade först till Ersboda för ett ärende och sedan vidare till stan. Konstaterade att alla som cyklade fortare än oss eller ropade "ursäkta" och "akta" bakom oss inte fått semester ännu och fortsatte njuta i godan ro. Lunch i parken och en glass på vägen hem. Lite solning på balkongen, en sväng på Ica för lite godis, och kaffe och ett parti chicago i Sävar på kvällskvisten. Det var ungefär vad första semesterdagen innehållit.

Nu ligger vi i hög på soffan efter en rätt kul (men på en lite för barnvänlig nivå) actionkomedi. Jag kan inte annat säga än att det är otroligt skönt med ledighet.
Nu saknar jag bara min lön så jag har pengar nu när jag väl är ledig. Det är ju på semestern, om någon gång, som man vill kunna spendera sina slantar. Det är sämst att få lön med en månads förskjutning.

Förresten, på tal om slantar. Vi tömde vår spargris idag och trots att det mestadels var enkronor så fick vi ihop 800 spänn. Rätt bra skramlat av oss tycker jag. Jag är förvånad över hur några få kronor här och där, som annars troligtvis skulle bli kaffe eller smågodis, blivit så många. Många bäckar små lönar sig i längden.

Kollade studeras hemsida alldeles nyss. Jag har inte svarat än, men nu är det klart, svart på vitt, jag har blivit antagen. Civilekonom till hösten, för det är klart att jag tackar ja. Jag hoppas verkligen att jag har hittat rätt, eller åtminstone rätt inriktning. Jag är upprymd och längtar.

Att vara ledig idag känns otroligt skönt. Om bara Jonas har kört traktor klart snart så hade vi kanske kunnat hitta på något. Det kanske är en fördel om jag pallrar mig ur morgonrocken först också. :)

Krya på dig.

Jag vet inte hur Jonas lyckades ta sig till jobbet klockan 6 imorse för själv vaknade jag upp med en sjudundrans huvudvärk. Den har lyckligtvis släpp nu, sådär lagom efter en dags slappande soffliggning. Men det var trevligt igår och otroligt uppfriskande för själen att få träffa lite gamla bekanta ansikten. En fin morot inför semestern.

Det verkar heller inte som om det tänkt sluta regna, och eftersom alla verkar ha sitt att pyssla med tror jag att jag ska göra ett litet äventyr med bilen. Jag orkar inte sitta är ensam, vänta och grubbla, och promenera är alldeles för blött. Bilen alltså.


En liten tanke bara.
Mycket vill ha mer, det har man ju varit med om allt för många gånger. Varför är människan så girig och otacksam? Och varför är det i många fall först när man förlorar något som man inser hur betydelsefullt det kan vara? Man ska nog inte ta allt så förgivet.
Du har det rätt bra. Det finns alltid någon som har det värre.

Det känns som evigheter sen jag träffade vanligt folk (med det menar jag då vänner och bekanta och inte umeåbor i form av kundkontakt). Imorgon är jag ledig så jag ska passa på att besöka rex. Synd på regnet, men jag är peppad. Klädvalsproseduren måste bara bekräftas.
Hoppas vi ses där.

Är det de här som blir följden av industrisemestern? Eller har den ens börjat än? Det verkar iallafall som om hela Umeå fått semester och inleder den med en dags shopping. Precis alla är här, kändis eller inte. Min kropp är trött, huvudet snurrar, solen lyser, jag vill hem, och trots allt detta är jag faktiskt imponerad över vilket gott humör jag håller uppe.

En tant kom fram till mig i kassan, huuuur seg som helst, suckade högt så att jag skulle höra och började mumla om att hon inte hade ätit någon lunch än. Jaha sa jag, nu är det ju nästan middagstid. Då höjde hon rösten och nästan skällde ut mig för att hon ändå inte hade fått någon lunch, hur livet var så jobbigt och hur hon nu skulle orka ta sig hem blev tydligen mitt problem. Hagga. Chocka kroppen med lite choklad så kanske du orkar gå ut till bilen. Kanske är det så hon lever sitt liv för hon var inte den smalaste människa jag träffat. Inge illa menat, men man behöver väl inte va rent otrevlig!
Mindre pratsam hade varit acceptabelt.

Bara en timma kvar av min sjätte arbetsdag innan semestern. Gudarna ska veta att jag längtar.

Såg i tidningen att Takida skulle till Piteå i sommar, med flera naturligtvis. Tänk, en liten roadtripp, tältning kanske, bra musik, en öl eller två, förhoppningsvis sol och massor med glada typer. Hur kul som helst. Sugen?

Jag gick ut genom dörren imorse och det var som att gå in i en värmevägg. Satte mig i bilen, UTAN ac, och hann väl nätt och jämt starta bilen innan det kändes som om ryggen var alldeles blöt. Men så lagom till dess att jag började jobbet började det regna. Nu är det sol igen, och kvavt nått så tragiskt. Arbetsbyxorna är inte direkt av andande material och det räcker väl med att man rör lillfingret så svettas man. Borde det inte vara obligatoriskt men någon typ av luftkonditonering på strora varuhus? Hallå, tänk på personalen. :)

Någon hade förresten lämnat sin hund ute i bilen och glömt att öppna fönstren. Det blev ett akut meddelande i högtalarna; "Skulle ägaren till en grå mercedis vilja öppna fönstrerna på sin bil så att din hund kan andas". (Något i den stilen) Varför inte lämna hunden hemma sånna här dagar? Stackarn måste ju ha svettats ihjäl.

Om ändå tiden kunde skynda sig lite......

Äntligen har elkillarna tagit tummen ur. Vi flyttade in i torsdags i våran nya underbara lägenhet. Väggar och skåp luktar så nytt så näsan nästan drar ihop sig när man kliver in, och varje dag på jobbet längtar man efter att få komma hem till den. Men internet var något som byggteamet inte riktigt fick att fungera och som jag har väntar. Datorn är ju ingen riktigt dator utan nätet.
En vecka tog det och du anar inte hur handikappad man känner sig utan. Räkningar, har jag pengar på kontot?, nyheter, mail... allt bara poff, utan!

I övrigt är det fullt upp, dels med flytten, kartonger hit och dit, men också med arbete. Näst intill jobb nu varje dag fram till semestern. Jag saknar mitt liv och framförallt att få umgås lite med mina vänner. Ibland önskar jag att jag hade fler timmar på mitt dygn och orken att vara aktiv på dom timmarna. Men jag ska försöka hålla ut och jag hoppas ni har tålamod.

Premiärsolningen på balkongen har varit underbar och solmöjligheterna är faktiskt inte så tokiga som jag först trodde. Nu är jag less på att flytta, nu blir det ingen fler gång! Inte på ett bra tag iallafall.