Nu sätter hon sig själv
Hips vips hittar vi henne sittandes mitt på golvet. Nu kan hon sätta sig själv från att ha legat på mage. Så kul med framsteg trots sjukdom. Nu går det fort, hon blir mer och mer mobil för varje dag som går och har till och med börjat ställa sig på knä mot olika saker. Det ska bli så kul att se utvecklingen dom närmaste två månaderna.
Däremot har vi en ny fas av vill-inte-sova och varje gång hon är nära på att slappna av och somna börjar hon gallskrika. Tredje kvällen igår och då tog de till 22.30 innan hon deckade av utmattning. Det skär i mamma hjärtat när hon gråter då. Hoppas detta går över fort!
Sjuka dagar önskar man att man var nån annan
Under loppet av en månad har gumman hunnit med en feberhelg, 1,5 vecka av magsjuka, en förkylningsvecka, förstoppning, öroninflammation och tre besök på akuten. Hur otur får man ha?
Jag och Daniel har dessutom hunnit med var sin omgång magsjuka och förkylning, och jag är inne på förkylningsvända nummer två. På allt detta har vi dessutom packat ihop en hel lägenhet och flyttat vilket säkerligen skapat en del oro hos lilltjejen. Vilken hjälte hon är som kämpar! Jag önskar mest av allt att jag bara kunde ta allt hennes onda så hon fick må bra, vara pigg och glad igen.
Nu är vi iallafall på plats i våran nya fantastiska lägenhet och med min trasiga rygg känner jag en ännu större tacksamhet för den fantastiska flytt och städhjälp vi fått. Ni är fantastiska och vi hade inte klarat det utan er💜
Vi hoppas att Pencillin kuren gumman fått hjälper så fort den bara kan så att gumman (och vi) får börja sova på nätterna snart (kvällarna och nätterna är värst) och sen tar vi våren med stormsteg.
Stimulans på öppna förskolan
Igår fick Thea träffa andra bäbisar för första gången på typ 2,5 vecka och vilken lycklig bäbis jag fick se. Det märks tydligt att hon blivit äldre och kräver mer stimulans än att sitta hemma och va med mamma hela dagarna. Lyckan i hennes ansikte när hon fick promenera runt på andra ytor, se små människor i hennes egen storlek, se lite andra leksaker och sjunga sånger va oslagbar. Mamman är såklart också glad av att få tillbaka sin glada nöjda bäbis igen. Så nu längtar vi båda redan till nästa vecka då vi får gå på öppna förskolan igen.
Idag ska vi iväg på Ikea (för 3:e gången men vem får nog av Ikea??) med en kompis och hennes lilla kille. Och sen iväg och hälsa på mormor. Mysig fredag skulle jag säga!
Bästisar
Hon gör morgon tidigare och tidigare och standard är numera 06.30. De är väl okej, kl 06.00 är min smärtgräns. Det ÄR inte morgon före 06.00, punkt! Imorse vaknade dock mamman 05.24 och hann inte somna om mer fören jag hör glada tjut från sovrummet brevid. Bara att pallra sig upp helt enkelt.
Idag tänker jag att vi ska ta oss ut en sväng av många anledningar, men mest för att försöka hitta leksaksförvaring. Jag har några idéer i huvudet och det brukar ju inte göra de lättare att hitta det man vill ha.
Dom här två alltså. Hon blir så lycklig varje gång hon ser kisse och jag hoppas att dom kommer att bli bästisar i framtiden. Våra bäbisar!
Instängd
Gumman har fortfarande räcerbajs från magsjukan och för att inte riskera att nån annan ska smittas ha vi stannat hemma lite extra. Men jag börjar bli såååå deprimerad av att vara instängd! Gumman gillar inte heller att inget händer på dagarna så vi är ett riktigt muntert radarpar efter ca 9 dagar innanför lägenhetsväggarna. Nu har jag läst att bäbisar kan ha diarré i veckor efter en magsjuka och att man säger att dom ska va hemma 48 timmar efter sista kräkning enligt BVC och enligt dom rekommendationerna är vi ju good to go. Men man vill ju inte ha på sitt samvete att man gett någon annan ett sånt vidrigt virus. Fast snart måste vi våga oss ut för jag är inte direkt en muntergök, orkar inte ens klä på mig på dagarna...
Vädret hjälper inte direkt till. Regn. Slask. Vem vill gå ut och promenera i de liksom? Ännu mer deprimerande.
Jag har roat mig med att googla vårkläder till lilltjejen, möbler, tapeter, mattor, möblerat nya lägenheten i huvudet 10 ggr om, och städat och tvättat och städat bort magsjukabakterier. Nu behöver jag få träffa folk, umgås, prata, och lilltjejen skulle nog inte bli ledsen över att träffa en bäbiskompis eller två.
Slap in the face! Nu måste ja rycka upp mig!
Magsjuka!!!
Alltså vilken vidrig sjukdom! Vi drabbades hela familjen, först jag och lillgumman i lördagskväll och sedan Daniel i måndagskväll. Nu har det gått en vecka och vi känner fortfarande av de helvete som vi gick igenom då gumman fortfarande inte har aptiten tillbaka och tvångsmatas med vätskeersättning, samt att vi vuxna är tröttare än vanligt. En vecka!?!!? Inte trodde jag att det skulle bli så långdraget.
Mest energi går åt till att räkna vätska som gumman ska få i sig, tvinga i henne lite till hela tiden, spruta in vätska i munnen på henne få hon inte gapar. Nu förstår jag alla föräldrar som kämpar med stt få i sina barn mat. Vi har aldrig haft de problemet, gumman har fullkomligt älskat mat, ropat hejvilt såfort man gått in i köket och trånat såfort någon stoppat någonting i munnen. Nu reagerar hon inte ens. Som jag saknar hennes aptit och den glädje vi hade vid matbordet. Hoppas innerligt att hon snart är tillbaka!💜
