Magsjuka!!!
Alltså vilken vidrig sjukdom! Vi drabbades hela familjen, först jag och lillgumman i lördagskväll och sedan Daniel i måndagskväll. Nu har det gått en vecka och vi känner fortfarande av de helvete som vi gick igenom då gumman fortfarande inte har aptiten tillbaka och tvångsmatas med vätskeersättning, samt att vi vuxna är tröttare än vanligt. En vecka!?!!? Inte trodde jag att det skulle bli så långdraget.
Mest energi går åt till att räkna vätska som gumman ska få i sig, tvinga i henne lite till hela tiden, spruta in vätska i munnen på henne få hon inte gapar. Nu förstår jag alla föräldrar som kämpar med stt få i sina barn mat. Vi har aldrig haft de problemet, gumman har fullkomligt älskat mat, ropat hejvilt såfort man gått in i köket och trånat såfort någon stoppat någonting i munnen. Nu reagerar hon inte ens. Som jag saknar hennes aptit och den glädje vi hade vid matbordet. Hoppas innerligt att hon snart är tillbaka!💜
Kommentarer
Trackback
