Skärtorsdag
Grillpremiär. Gott vin. Sällskapsspel. Lite rensning i sparade saker från grundskolan. Påskgodis och Tokigt mycket popcorn.
Glad Påsk!
Nu ska slockna i mitt gamla Frida-rum hos mamsen och pappsen och jag känner att sovmorgon imorrn kommer kännas fantastiskt skönt.
...
Jag önskar mig påsklov. Och sen semester.
Eller lite varmare klimat bara så att skinnjackan får nötas och cykeldäcken rulla varma.
Äntligen helg
Jag har inte försvunnit från jordens yta. Jag har bara jobbat och jobbat och jobbat lite till.
Äntligen helg. Jag unnade mig att gå hem redan vid 16, solensken, och en joggingrunda (som var så sjukt jävla jobbig) avverkades innan tacos och ett glas vin. Tacka vet jag sovmorgon imorgon. Så härligt!
Jag känner en viss sorg i att behöva missa ännu vår, soliga kvällar, påväg mot sommar... pga högtrycket på jobbfronten. Kanske för att de i år kommer handla om tre månader och inte tre veckor? Kanske för att jag börjar tänka "i längden" och "framtid"? Kanske för att belöningen för allt slit inte är tillräckligt högt? Men vi biter ihop. För att vi måste. För att vi.känner ett ansvar jäntemot kollegor. För att vi vill göra vårt bästa och dra vårt strå till stacken.
Verkligheten
Tillbaka till verkligheten... på gott och ont får jag väl ändå erkänna.
Jag börjar märka av konsekvenserna av att jag varit avskärmad från världen med en tung start på året, och jag vet inte om jag gillar dom, konsekvenserna alltså.
Det har varit fantastisk skönt att ha fått åka bort från vardagen. Det känns som att vi åkte precis när det behövdes som mest. Och även om vädret var något ostadigt och vindarna extremt kalla kan jag absolut inte klaga på varken hotell, mat eller sällskap, kärlek och bästa vän. Lite brunare ben, lite rundare mage och lite piggare i sinnet.
Vi går mot vår nu. Mot asfalt och grönt gräs och knoppande träd. Mot ljusare kvällar och fler soliga timmar. Det kan bara bli bättre från och med nu. Och vips så är det semester? (jag vet, vem försöker jag lura? men jag drömmer om ett vips! drömma kan man alltid!)
Jag börjar märka av konsekvenserna av att jag varit avskärmad från världen med en tung start på året, och jag vet inte om jag gillar dom, konsekvenserna alltså.
Det har varit fantastisk skönt att ha fått åka bort från vardagen. Det känns som att vi åkte precis när det behövdes som mest. Och även om vädret var något ostadigt och vindarna extremt kalla kan jag absolut inte klaga på varken hotell, mat eller sällskap, kärlek och bästa vän. Lite brunare ben, lite rundare mage och lite piggare i sinnet.
Vi går mot vår nu. Mot asfalt och grönt gräs och knoppande träd. Mot ljusare kvällar och fler soliga timmar. Det kan bara bli bättre från och med nu. Och vips så är det semester? (jag vet, vem försöker jag lura? men jag drömmer om ett vips! drömma kan man alltid!)
