Ut med november!
Jag älskar julen. Lite jultokig kan man nog säga. Och igår pysslade vi tomtar och julklappar, tog fram adventsstaken och klädde granen. Imorse kunde jag inte hålla mig från att tända ljusen till morgonkaffet.
Måndag fredag hela veckan.
Äntligen är vi här igen. Min helg ska fokusera på julkänsla och jag börjar eftermiddagen med att jaga första julklapparna till adventskalendern. Drömde även om julafton i natt och känner hur julpysselfingrarna kliar. Så vem vet, kanske följer det med även lim och paljetter i shoppingpåsen hem?
Min torsdag och mental seger.
Utbildningsdag idag i ett nytt revisionsprogram. Svårt som med allting nytt innan man lärt sig hur man hittar och vilka konsekvenser varje musklick ger. Men jag är positiv, elektronisk arkivering och signering låter både effektivt och modernt i mina öron. Kanske inte lika positivt för den äldre generationen som är mer konservativa och har fastnat i tanken som lyder "varför ändra på någonting som redan fungerar" typ.
Kul att för göra någonting annat för en dag, och kul med ett nytt arbetsverktyg.
Imorgon är det fredag igen. Jag ligger i soffan och njuter av att jag under benpasset idag tog vikter som jag inte kunnat rubba sedan 2007 vilket känns positivt. Träningen idag gör mig starkare och jag mår bättre, en liten mental seger kan man säga.
Inbjudan på julbak hos mamma på lördag blev nog ändå kvällens höjdpunkt. Jag älskar julen och saknar julkänslan. Det ska bli riktigt mysigt, och jag måste nog gräva fram några röda inslag till mitt eget hem snart så julen är välkommen även här. I brist på snö får man göra vad man kan för att intala sig att december är ynka 2 dagar bort.
Om att känna mig som mig själv
Jag har surfat på sidor jag inte ens kom ihåg att jag någonsin nuddat av bara farten, vana, reflex, kalla det vad ni vill. Jag har pratat på Skype, ett forum som tydligen visat min frånvaro så länge att lösenordet blivit ett minne blott, och besökt min hotmailadress där 176 nya meddelanden nog talar mer än sitt tydliga spår.
Jag har lyssnat på musik, letat ny musik, läst texter, känt känslor och bearbetat andra. Jag minns hur musiken brukade vara min terapi, min tillflykt, mitt andrum. Bara jag och bakgrundsljudet av någonting som kan fylla ett helt rum med en annan tid och plats, som kan ta sinnet iväg till fantastiska minnen likväl som en hjälp att glömma, byta tillvaro på bara ett ögonblick.
Jag rotat igenom gamla fotoalbum, skrattat tills jag kiknat och fyllts av glädje, över dom stunder som ännu ligger mig varmt om hjärtat, känt sorg och ryggat tillbaka över dom stunder som idag kan få mig att ifrågasätta vilka vägar jag valt att gå genom livet. Men ändå inte på något sätt ångrat det som varit eftersom den lycka jag känner idag fyller mig rakt igenom. Alla de där groparna som gjort att jag trillat ner, platt på marken, ibland förlamad, stum, har även tvingat mig att klättra, och varje gång lite högre och lite längre än gången dessförinnan, till en vy med lite finare utsikt och lite klarare ögon.
Jag har redigerat bilder så som jag kunde göra bara för nöjes skull medan timme efter timme rullade förbi. Klippt och klistrat, lekt med konstraster och ljus, skapat.
Men framförallt har jag skrivit. Som den dagbok jag aldrig haft. Rensat, ventilerat, fått perspektiv, så som jag kunde göra för att inte köra fast, utan hela tiden finnas i nuet. Små saker likväl som stora, glada likväl som tunga. Bara ner på papper, svart på vitt.
Ikväll har jag fått sitta ner tillsammans med min dator, min alldeles egna dator, för första gången på väldigt många månader, otroligt, jag vet, nästan en evighet som det känts just ikväll. På gott och ont, vem vet? Men jag har känt ett stort lugn och en känsla av harmoni, och lite som mig själv när jag bara är jag, mitt ensamma egna jag, och ingen annan än jag, och det har gjort mig gott.
Afrodans
Vilket lyckopiller. 2 år sen sist. Men lika galet roligt som jag minns. Istället för att lyfta skrot som vi egentligen inte kände orken för fick ja med mig karln på ett afropass. Vi fuldansade kan man säga. Och skrattade. Och blev svettiga. Och kommer förmodligen även få vår beskära del av träningsvärk imorgon. Vilken lycka!
Tack älskling för att du ställer upp på alla mina tokiga spontana tvärvändningar. Glädjeenergin sprudlade!
Kalas.
Igår blev det kalas. Lillasyster och hennes bror har fyllt år och det gick såklart inte obemärkt förbi. God mat, "tårta", och sin beskära del av vin slank ner och vi avslutade kvällen på olearys. Jag får tacka för igår. Dagen kommer bestå av att vakna till liv, återhämtning och förberedelser för kvällens middagsbjudning som står på schemat. Tredje dagen på raken jag slipper laga middag och serveras god mat. Börjar bli bortskämd tror jag.
När blir man gammal?
Visste ni att medelåldern för att bli mamma 2012 var en ålder på 28,9 år? Det stog i tidningen idag, och jag tänkte direkt "de va ju ganska gammalt" tills jag insåg att ja är ju där själv om två månader. I åldern alltså. Inte mamma-grejen.
De är sånna gånger man inser att man inte längre är 23. Inte för att jag på nått sätt klagar, och jag känner mig långt ifrån gammal, jag trivs bra. Nästan för bra. Så ibland önskar jag att jag kände mig som 28. Och ibland önskar jag att jag såg fram emot den där mamma-grejen lite mer. För jag vill ogärna gå runt och vara 23 i resten av mitt.
Känslan av att vara glad
Jag kände mig glad rakt igenom hela måndagen, och känslan satt i även imorse när klockan ringde. Hur fantastiskt är inte det? Jag hade nästan glömt bort må-bra-känslan som länge visat sin frånvaro i min närvaro. Jag slår vad om att det är helgens fantastiska sällskap, både vänner och familj, som gett mig mängder med glädjeenergi.
Jag tänker att jag stoppar känslan i fickan så att jag kan ta fram lite i taget när jag som bäst behöver den under veckans gång. Och vips är det ju fredag igen. Måndag Fredag hela veckan.
Love by all my hart!
Jag älskar denna torsdagkväll! Jag kan inte förstå hur en människa kan ge så mycket utan att lyfta ett finger. Världens bästa lyckopiller.
Fredag imorrn. Friday is My day (you know this by now) och jag kunde inte se fram emot den mer. Småsystrar, sushi, vin! <3
Rastlösheten
5 romantiska komedier, en halv säsong Gilmore girls och ett kilo godis senare börjar ja vara en aning rastlös på insidan. Om ändå huvudvärken ville sluta klamra sig fast...
Har ja förresten sagt att jag har världens bästa lillasyster? I så fall gör jag det nu! En liten pratstund och en chokladbit gjorde ju susen.
Rastlösheten
5 romantiska komedier, en halv säsong Gilmore girls och ett kilo godis senare börjar ja vara en aning rastlös på insidan. Om ändå huvudvärken ville sluta klamra sig fast...
Har ja förresten sagt att jag har världens bästa lillasyster? I så fall gör jag det nu! En liten pratstund och en chokladbit gjorde ju susen.
Sjukstuga och paus i livet
Jobb jobb jobb och sjukstuga i helgen. Den där rackarns feberns fel.
Bokat kundbesök i förmiddags räddades av två alvedon innan jag återvände hem för att göra sånt som man gör bäst när man är sjuk, ligga på soffan, läsa bok och lyssna på underbar musik.
Och när man inte förberett middag tar man var man har och slänger ihop en tacopaj. Jag hoppas mitt improviserade verk faller min andra hälft i smaken!
Känns som jag på nått sätt behövde bli sjuk. För att stanna upp och slappna av. Tagga ner. Pausa. Hämta andan och ta nya tag. Jag hatar att ligga på soffan, och kurerar som tusan, men påtvingad paus kanske är bättre än ingen paus?
Här och nu!
Kunde ha varit i Sthlm ikväll. Och lyssnat på sjukt bra musik.
Men jag gråter inte över spilld mjölk när lillebror dukat upp tacos och bjuder upp till gammal hederlig Nintendo 64. Game on. Låt bästa kvinna vinna!
