ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Kick-off med jobbet närmar sig. Jag köpte regnkläder igår, hör och häpna, nästan så att man kan tro att jag går "all in" här men tro mig när jag säger att jag är den som har varit mest skeptisk av oss alla. Regnjackan var snygg och jag tänker att den håller resten av livet, och regnbyxorna var storlek 42 men kändes som 44 så liten risk att växa ut. Komiskt.

Alternativen för den "fria" dagen är att fiska, plocka svamp eller bestiga ett berg. Jag är rädd för både masken och fisken så fiske känns inte som ett jättebra alternativ, plocka svamp känns som en pensionärsaktivitet (läs: supertråkigt) och sen har vi bara bestiga berg kvar. Så jag gissar att jag ska bestiga ett berg.

Urusel kondis. I allmänt dålig form kan man nog säga. Men att gå i 3 km i timmen borde ju till och med jag klara av. Trots att jag inte har några kängor! Och som Linnea sa; "vi får ställa oss på toppen och ta en bild och lägga ut på insta". Sen är det klart med den saken.

Jag börjar nästan tro att det kan bli lite trevligt (om man bortser från att vi ska jobba också och att vi ska jobba på vår fritid), trevligt på så sätt att;
1. Jag slipper sitta på kontoret 8 timmar i sträck.
2. Klädkoden är varma, sköna mysiga kläder. Hur bra?!!!
3. Jag tvingas få frisk luft och kanske blir piggare.
4. God mat (hoppas), vin, hotellfrukost.

Jag känner mig tacksam över att ha så många fina vänner som ville komma och umgås med oss igår. Jag hann inte ens prata ordentligt med hälften kändes det som, och vips så var kvällen slut, men det var riktigt trevligt! Så tack till allihopa! 

De där "pyttelite" lättare kunde ju slänga sig i väggen...

Det var otroligt skönt med helg efter första arbetsveckan. Och vi som skulle göra ingenting har käkat ute två kvällar, hunnit med en bio, en kväll på uteservering, målat en gammal träsoffa, och hälsat på ma å pa. En hel del alltså. En pizza och film såhär på en söndag blir låter alldeles perfekt!

Det känns som att viljan att kasta väggarklockan i väggen när den ringer bara blir större och större ju längre veckan går. När jag kom till jobbet idag inledde Henrik med att säga "sliten?" och jag tog de inte direkt som en komplimang. Jag måste se lika förstörd ut som jag känner mig, uppenbarligen!?! Åh jisses, jag längtar redan till helgens sovmorgon!

Något jag inte saknar med vardagen är tröttheten efter jobbet. Trots korta dagar är jag tydligen helt förstörd (som vanligt). Jag hade ändå hoppats på att kunna ta vara på sommarkvällarna (och det kan jag ju i och för sig om man bara bestämmer sig), men jag somnar i soffan pensionärstidigt och huvudet har nått kudden före 21 hela veckan. Jag hoppas kroppen skyndar med att lära sig sina nya rutiner, jag vill tillbaka till pigg.

Vi har i alla fall lyckats komma igång med träningen jag och min sambo. Även om det går förbaskat tungt känns det fantastiskt bra. Och igår sken han som en sol när han skulle få åka iväg och spela fotboll. Så kul att se! Det gläder mig när han strålar.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han ger mig så mycket positiv energi och glädje varje dag. <3

Jag ska inte sticka under stolen med att det är blandade känslor med att vara tillbaka efter semestern. Den har varit fantastisk, vädret har levererat, vi har badat, ätit god mat, umgåtts, druckit vin och allt de där som man ska göra på semestern. Men jag tycker om vardag och rutin, att "jobba", att få använda hjärnan, kanske inte att klockan ringer så förbaskat tidigt som den gör men att den ringer för att jag har uppgifter som måste göras, att träna regelbundet, äta frukost lunch och middag. Men det är också tungt på andra sätt, som att jag exempelvis kanske inte är helt utvilad i huvudet trots 5 veckors (nästan) semester...

Det skulle heller inte göra ont om det kom en större skvätt regn, eller om vädret kunde leverera fler svala vindar. Kontorstemperaturen är fortfarande över 30 grader och man blir seg som sirap. Knappast optimala förutsättningar.

För inte så länge sen kunde man läsa om inbrottsförsök i vårt bostadsområde och man blir såklart lite rädd. Imorse plingade grannen på dörren och berättade att dom haft inbrottsförsök inatt. Ännu mer läskigt. Hon hade sett att vår balkongdörr stod öppen och ville bara berätta händelsen för oss så att vi är mer uppmärksamma. Så snällt!