Halvvägs

Det känns som att viljan att kasta väggarklockan i väggen när den ringer bara blir större och större ju längre veckan går. När jag kom till jobbet idag inledde Henrik med att säga "sliten?" och jag tog de inte direkt som en komplimang. Jag måste se lika förstörd ut som jag känner mig, uppenbarligen!?! Åh jisses, jag längtar redan till helgens sovmorgon!

Något jag inte saknar med vardagen är tröttheten efter jobbet. Trots korta dagar är jag tydligen helt förstörd (som vanligt). Jag hade ändå hoppats på att kunna ta vara på sommarkvällarna (och det kan jag ju i och för sig om man bara bestämmer sig), men jag somnar i soffan pensionärstidigt och huvudet har nått kudden före 21 hela veckan. Jag hoppas kroppen skyndar med att lära sig sina nya rutiner, jag vill tillbaka till pigg.

Vi har i alla fall lyckats komma igång med träningen jag och min sambo. Även om det går förbaskat tungt känns det fantastiskt bra. Och igår sken han som en sol när han skulle få åka iväg och spela fotboll. Så kul att se! Det gläder mig när han strålar.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han ger mig så mycket positiv energi och glädje varje dag. <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0