Oj vad jag inte
Igår var avslutningakvällen för den här nollningsveckan med Norrländsk afton på krogenkrogen, och det var grisigt. Inte trodde jag att vi kunde vara så stökiga. Alla i rutiga skjortor, en del med stövlar, andra pälsmössa, en skidutrustning, en katt, en älg och massor med andra norrländska utklädnader. Kvällen slutade på corona efter en del velande och övertygande, men jag är nöjd. Kroppen är nöjd.
Och helt otroligt, men jag som alltid har obligatorisk huvudvärk efter en festkväll känner ingenting i huvudet efter fyra. Kroppen kanske har vant sig?!
Nu blir det inte en droppe förren fredag. Då är det sittning och klädkoden var visst cocktail, vilket tydligen innebär att jag måste köpa mig en klänning. Jag som inte äger en endaste lite klänning, jag som aldrig använder klänning, hur ska det gå? Hur ska den se ut? Var ska jag leta? Måste jag kanske ha passande skor också!? Hoppas mamma kan hjälpa mig.
Nu ska jag fortsätta min slitna slapparsöndag som innebär vila vila vila, lite godis och kanske en film. Imorgon börjar ju allvaret.
Första nollningskvällen
Nu har jag iallafall duschat så jag osar inte längre gam, rejäl frukost och lite kläder så borde jag vara människa snart.
10.30 imorse skulle vår stadsvandring börja och jag var nog inte den ända som sov bort den aktiviteten. Jag undrar hur många som faktiskt gick? Speciellt med regnet å allt?
Näst på schemat är iallafall allsång i parken nere på stan så be till vädergudarna att det inte regnar då. Därefter är det pubrunda på stan. Jepp, på en torsdag. Vi kommer vara ensamma i centrum för vem ölar en torsdag? Men det blir trevligt.
Nu, hem till mor och far och mata kisse. Kattvakt blev mitt ansvar nu när resterande i familjen ligger på playan och steker. Han vill nog komma in som det regnar, stackarn.
Upprop, faddrar
Upprop, faddrar, rundvandring, en del kända ansikten men absolut mest okända. Alla verkar vara nerifrån, sööööderut ifrån. Det är faktiskt lite tråkigt av vara från Umeå sånna här gånger. Folk frågar var man kommer ifrån och när man säger att man är härifrån är man inte intressant, då vet man allt redan, kan allt, hittar till allt, känner igen alla. Eller det verkar vara det folk tror, men det är fel. Jag är lika ny som alla andra.
Faddrarna är iallafall hur sköna som helst, även om inte klasskamtarerna hörs lika mycket. Killarna i min grupp sa inte ett pip. Men det är första dagen och med lite alko i kroppen kanske dom blossar upp.
Ikväll är det lära-känna-mingel och efter mitt besök på systemet borde jag klara mig iallafall till helgen. Det blev mycket på schemat nu. Ska laga ma och tagga som attan. Hoppas det finns en och annan trevlig själ att utbyta lite ord med. Det verkar förresten som om jag har halva klassen på liljansberget. Alla samlas vi här.
Har suttit
Men väldigt inspirerande måste jag säga, en del betydligt bättre och ärligare än andra som bara försöker framstå som vadå? Det kan man ju undra. Man ska nog inte försöka vara någon annan än sig själv, det bara är så.
Våga vara du!
Skolstart imorgon alltså, gud vad jag tjatar om skolan känner jag, men jag är som ett litet barn, pirrig. Tur att jag får dejta John i dörren så jag inte behöver känna mig helt ensam och som värsta nykomlingen. Tillsammans är bra. Att känna någon är tryggt. Wish me luck!
Fika och akutklippning
Sista arbetsdagen igår, så från och med idag återtar jag titeln som studerande. Lite pirrigt, en del oro, men mest roligt. Dagen började med att jag fick åka till jobbet för att hämta min mobil som jag så fin glömde igårkväll. Typiskt. Ni anar inte hur handikappad man blir utan den, omedvetet beroende kanske, men ingen klocka, ingen väckarklocka, ingen kalender, ingen kontaktbarhet och 3 missade samtal och ett sms hade jag. Konstigt att man är som populärast när man inte har möjlighet att svara.
Fikade med Linda idag, borde verkligen styra upp det oftare. Nästa gång ska jag bjuda in mig till henne på film och thé kanske? Du bor ju så nära, hur låter det? Tjejkväll?
Sedan hade jag akutbokat en klipptid som jag fick rusa till. Det slog mig igår att skolan börjar imorgon och mitt hår behöver renoveras, genast, så det blev som det blev. Nu är det klippt, nu är luggen tillbaka och det känns bra. Annars, lite kortare än jag hade tänkt men okej, det brukar gå att slita håret på plats när jag får fixa till det själv.
Mamma och pappa åker utomland ikväll, lillebror har redan varit där en vecka, och här sitter jag hemma i regnet. Jag är en aning avensjuk såklart men jag hoppas dom får det underbart. Nästa gång kanske det är min tur. Jag ska iallafall skjussa till flyget ikväll och sedan blir det att invänta starten imorgon.
Solsken och vinjakt.
Solen sken, jackan fick pulas ner i väskan och där satt vi mitt på stan med årets troligtvis sista mjukglass. Det kändes nästan som sommar all over again, och tänk om den kunde börja om, vilken lycka det hade varit. Och medan vi satt där och njöt tickade klockan och självklart hade den passerat 15.00 när vi kom på att det hade varit gott med en flaska vin till maten.
Det hade varit så gott att vi tillslut bestämde oss för att ringa Jonas föräldrar och fråga om dom hade en flaska över att bjuda på eller låna ut eller what ever ni vill kalla det. Ingen hemma, inget svar på mobilen, så karln drog iväg med extra nycklarna och vi fick vårat vin. Snopen skulle dom bli med alla missade samtal sen, för en försvunnen flaska vin.
Hur som helst så tog den flaskan slut, och vi cyklade upp till Mariestrand för mera mingel. Verkligen trevligt och suget på att åka utomlansd minskade inte när den ene tillbringat närmare året på resande fot och den andra precis kommit hem från 3 veckors luffande. Men vår tid kommer. Jag måste verkligen spara pengar.
Det blev ingen vända på stan utan cykeln rullade raka vägen hem senare på kvällen. Ibland kan det räcka så, varför måste alla på krogen jämt? Vart är sällskapsdrickandet? Småpratandet? Sällskapsspelen? Mer sånt tycker jag.
Nu sitter jag här och väntar på tvättid klockan sju, en akutbokning blev det. Men det är väl det som söndagar är till för, tvätta, städa eller äta godis och vara bara allmänt lat.
Gubbvarning på rex.
Det blev en kort krogrunda, hejade på dom få kändisarna vi stötte på, konstaterade att dansgolvet så alldeles för magert ut, drack en drink, vände på klacken och åkte hem.
Planen idag var att göra så lite som möjligt, så det är väl det jag ska sysselsätta mig med. Eller nått.
Var är Sveriges os-medaljer?
Egentligen bryr jag mig inte om hur många medaljer som Sverige tar, utan snarare hur många svenskar som deltar. Det är mycket roligare att titta på OS när det är svenskar som tävlar så jag har någon att heja på.
OS är en bra sysselsättning sånna här regniga dagar för utomhus vill jag inte vara. Jag har iallafall varit och fixat mig lite litteratur till skolstarten. Snacka om rånad student! Suck. Varför måste kurslitteratur vara så dyrt? Är det ingen som har tänkt på det faktum att som student är man redan fattig som det är, varför ruvinera oss ytterligare med ohutliga bokpriser? Ja, jag vet, det är lika för alla och bara att betala och se glad ut.
Jag börjar faktiskt längta lite till skolan nu, i smyg.
Sista chansen för "sommar"rex ikväll. iallafall för min del. Jag hoppas att det är mycket folk och jag skickar ett megafetastort tack till Jonas som skjussar ner oss i regnet. Du är ju helt enkelt bäst. :)
Bil är bra, dyrt men bra.
Madde grämer sig över att behöva cykla hem medan jag är så nöjd över att få kunna köra bil hem. Medan regnet fortsätter ösa ner kommer jag att glida hem med "dunkadunka" i stereon och vara torr som krut. Eller det är väl lillebror som är utomlands som jag ska tacka. Den är riktigt roliga att köra, gammvolvon. En stritsvagn utan stötdämpning typ. Man sitter mjukt och blir nästan sjösjuk i svängarna, men ändå en riktig pärla.
För en stund önskade jag att jag hade en bil, men såfort tankmätaren började ticka insåg jag att jag klarar mig väldigt bra utan också.
Fattig student + bilförsäkring + höga bensinpriser = ohållbar ekonomi och förslappad student (risken är stor att jag skulle ta bilen överallt)
Årets femkamp.
Jag ångrar innerligt att kameran låg kvar på hatthyllan igår, för nu sitter jag här med träningsvärk i magen av allt skratt och ingen som tror på mig när jag berättar varför. Galna tävlingar var det med allt från potatis till tamponger i storlek extra large. Jag ska sätta mina energiknölar på högvarv för det kan bli tufft att toppa dom där tävlingarna till nästa år då det är vår tur att ordna kalaset. Det var ju vi som tog hem pokalen.
Arbetsdag idag. Ovanligt lugnt faktiskt. Helst skulle jag önska att vi hade en tv så jag kunde få se lite OS. Friidrotten, det enda jag faktiskt vill se, verkar ju gå på dom sämsta tiderna, typ natten och när jag är på jobbet. OS var bättre när de var i Aten med normal tidsrytm. Idag skulle iallafall Holm och Kallur kvala så jag håller tummarna. Det är ju alltid roligt att få vinna!
Garaget.
Idag har jag tagit ledigt för att åka på släktkalas, den årliga surströmmingsträffen. Muuuums. Och självklart när en grej händer så är det något annat man missar. Personalfest. Just typiskt. Fast sist vi hade personalfest slutade det med att grabbarna satt i garaget och spelade poker medan hälften av tjejerna drog på krogen. Mindre lyckat kanske, så jag känner inte att det är någon förlust för mig att inte delta.
Nästa projekt; dammsugning och dammtorkning.
Utflykt.
Jag lyckades i och för sig hitta en tröja som gjorde mig kär, helt underbar, men i övrigt blev det inte mycket pengar spenderat. Inga jeans och inga linnen trots otaliga vändor förbi carlings.
Vi fikade, vilket var tokmysigt, drack te, spanade in skellefteåborna som för övrigt klädde sig väldigt konstigt. Sofias teori var att det berodde på att det fanns så dåliga butiker. Kanske.
Lite besvikna och aningen trötta åkte vi sedan tillbaka till kära umeå. Hemma är som ändå alltid bäst i slutändan.
Idag är det åter jobb som gäller. I veckan har jag jobbat varannan dag och till min förvåning går veckan otroligt fort med varannan dag ledig. Det är ju redan helg, och kvällen spenderas med middag och ett glas vin på umedalen såfort klockan slår 18. Längtar.
Morgonens bussproblem.
När jag försökte leta upp tiden till min buss imorse hittade resplaneraren inte ens igen min resväg, som jag åkt till jobbet titt som tätt nu hela sommaren. Jag försov mig imorse och dessutom regnar det som resten av umeå säkert också märkt. Inget vidare humör för varken promenad eller cykling.
Just därför måste jag tacka världens gulligaste pappa som kom och skjussade mig! Du är helt enkelt bäst.
En notis; Var tredje kund köper typ regnkläder, paraply eller stövlar. Så jag är tacksam över att jag kom glad och torr till jobbet.
Innesittarkväll.
Jag minns inte sist jag bara satt en hel kväll, inga måsten, ingen stress, lite tid vid datorn, lite korsord, lite målning och senare en massa tv-tittande ska det bli. Funderade även på en promenad men regnmolnen verkar ostadiga och Jonas verkar ha somnat på soffan. Så så blev det med det.
Fredag.
Jag har inte ens några vettiga planer förutom att eventuellt kika lite mer vollyboll imorrn, kanske se finalen om vädret tillåter. Jag ber till vädergudarna efter vitare mol och mer sol. Eller varför inte strålande sol så kanske man till och med får glimta lite bar hud från läktarna.
Beachvollyboll
I veckan är det beachvolly på torget i stan. Jag fullkomligt älskar beach och såg fram emot att spendera min lediga dag på läktaren. Jag och Linda promenerade ner på stan mitt på dagen då de gråa tjocka molnen fortfarande varvades av solglimtar här och där, gjorde lite ärenden, käpte en latte och bänkade oss framför planen.
Det var faktiskt förvånansvärt många som samlats runt planen med tanke på det ostadiga vädret, och jag tror att 90% av publiken åt mjukglass. Inte vi. Istället gick vi till lättas sponsorhärna och fick varsin påse med diverse ätbart, tex bröd, smör, äpple, nån fruktdryck och lite godis. Helt okej.
Det är betydligt roligare att kolla på herrernas matcher, av någon konstig anledning, så när det blev damernas tur och solen försvann tog vi bussen hem. Det lagen som vi hejade på förlorade ju ändå bara.
Nu är det matlagning för fulla muggar. Det verkar dessvärre som att allt jag tänkt använda är slut. Måste nog bli bättre på att skriva upp när saker och ting tar slut så jag slipper stå utan när det väl är dags.
Ringde förresten Fora imorse också och fick prata med en trevlig kille efter ett antal stunder i telefonkö. Men nu vet jag iallafall vem som förvaltar mina pensionspengar och att dom fortfarande är kvar. Framtiden är säkrad.
Tiiiiiidig morgon.. uh..
Tur att Jonas ställde sin väckarklocka också för jag hade visst ställt min på en timme försent. Kanske förstod jag aldrig igårkväll hur tidigt jag faktiskt skulle kliva upp... eller så hade jag väl helt enkelt för bråttom för att tänka efter.
Nu är man iallafall här.
Hoppas dagen går lite fortare än igår.
Vuxen?
Och som hennes mamma uttryckte sig; "Att ni skulle bli vuxna ni också!"
Jasså, är det de jag håller på att bli. Är det såhär det känns att vara vuxen? Njä, inte än, inte riktigt riktigt än. Jag har ingen aning om var gränsen går för när man kan kalla sig vuxen, men jag saknar alldeles för många vuxenpoäng för att vara i mål.
Fast kanske är det lite vuxet när jag ringer till Fora för att kolla upp varför min pensionsförvaltare sagts upp. Jag hatar att sitta i telefonkö, jag hade inte tid, jag hade inte tillräckligt med pengar, så jag la på. Får lov att ringa på min lediga dag med gott om tid. Det betyder om 2 dagar. Det här känns ju viktigt och 2 dagar är länge.
Det där ska ju sköta sig självt. Jag vill ha mitt pensionssparande, hur ska de annars gå med mig som gammling.
Jag vet knappt vad jag ska fråga, ändå måste jag ringa.
Suck. Men allt löser sig i slutändan. Det gör det alltid. Man måste bara ha lite tålamod. Jonas har tålamod och det är bra. Jag kanske får låna hans tålamod. Det är tur att man kan kompletera varandra. :)
Fin i kanten.
Diskuterade livet och lite annat under lunchen och dagens moralkaka kom till orda. Vad är det egentligen som håller en fast här, i Umeå, i vardagen? Familj, vänner givetvis, snåljåpen inom mig och kanske den hemmakärlek jag känner. Vad gör man av lägenheten? Jobb? Utbildning?
Men ska det alltid vara såhär, ska jag verkligen fastna här nu?
Jag vill se Sverige, andra städer, jag vill till andra länder, se lite mer av världen och utvidga min egen. Hela tiden skjuts det på framtiden. Undanflykter. Ursäkter. Jag SKA. Men om någon gång, varför inte nu?
Jag fick mig en tankeställare som jag helt klart måste grubbla vidare på.
Nolia i Piteå
Idag blev det en sväng till Piteå för att besöka Noliamässan, och det var nog tur att vi åkte så pass tidigt för redan vid öppning köade bilarna medan parkeringsvakterna stressade omkring.
Det blev en heldag med många vändor i mattältet, tunnbröd, lunch, lite godis och annat smått och gott. Absolut en trevlig dag förrutom att uttagsautomaten gick sönder och när den väl lagades fick vi stå i kö i över en halvtimma. Det var svinkallt också. Jacka och sockar i sommarskorna var välbehövligt.
Nu är jag trött. det verkar ta på krafterna att armbåga sig fram i diverse stånd hela dagen. En dusch och lite lugn och ro är nog vad jag orkar med.
