Vuxen?
En kompis mamma kom in i butiken idag och berättade att hennes dotter nu ska flytta till stockholm och börja plugga. Som hon flänger runt, och med tanke på gårdagens tankeställare blev jag faktiskt lite avensjuk. Hon är verkligen tjejen som bara gör som det känns.
Och som hennes mamma uttryckte sig; "Att ni skulle bli vuxna ni också!"
Jasså, är det de jag håller på att bli. Är det såhär det känns att vara vuxen? Njä, inte än, inte riktigt riktigt än. Jag har ingen aning om var gränsen går för när man kan kalla sig vuxen, men jag saknar alldeles för många vuxenpoäng för att vara i mål.
Fast kanske är det lite vuxet när jag ringer till Fora för att kolla upp varför min pensionsförvaltare sagts upp. Jag hatar att sitta i telefonkö, jag hade inte tid, jag hade inte tillräckligt med pengar, så jag la på. Får lov att ringa på min lediga dag med gott om tid. Det betyder om 2 dagar. Det här känns ju viktigt och 2 dagar är länge.
Det där ska ju sköta sig självt. Jag vill ha mitt pensionssparande, hur ska de annars gå med mig som gammling.
Jag vet knappt vad jag ska fråga, ändå måste jag ringa.
Suck. Men allt löser sig i slutändan. Det gör det alltid. Man måste bara ha lite tålamod. Jonas har tålamod och det är bra. Jag kanske får låna hans tålamod. Det är tur att man kan kompletera varandra. :)
Och som hennes mamma uttryckte sig; "Att ni skulle bli vuxna ni också!"
Jasså, är det de jag håller på att bli. Är det såhär det känns att vara vuxen? Njä, inte än, inte riktigt riktigt än. Jag har ingen aning om var gränsen går för när man kan kalla sig vuxen, men jag saknar alldeles för många vuxenpoäng för att vara i mål.
Fast kanske är det lite vuxet när jag ringer till Fora för att kolla upp varför min pensionsförvaltare sagts upp. Jag hatar att sitta i telefonkö, jag hade inte tid, jag hade inte tillräckligt med pengar, så jag la på. Får lov att ringa på min lediga dag med gott om tid. Det betyder om 2 dagar. Det här känns ju viktigt och 2 dagar är länge.
Det där ska ju sköta sig självt. Jag vill ha mitt pensionssparande, hur ska de annars gå med mig som gammling.
Jag vet knappt vad jag ska fråga, ändå måste jag ringa.
Suck. Men allt löser sig i slutändan. Det gör det alltid. Man måste bara ha lite tålamod. Jonas har tålamod och det är bra. Jag kanske får låna hans tålamod. Det är tur att man kan kompletera varandra. :)
Kommentarer
Trackback
