ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Hann även med en sväng på stan för att leta tränings-t-shirts. Magen börjar ta lite väl stor plats och ryms inte riktigt i mina gamla linnen som lätt blir magtröjor vid minsta rörelse. Och nya träningskläder ger alltid lite extra träningsglädje, så jag ser fram emot att få iväg och testa. Dubbelt bra! 

Jag bär bäbisen ganska högt, jag kan redan ställa saker på magen som ett minibord när jag sitter i soffan och har även fått kommentar på jobbet om att jag bär högt. Så 1-0 till att det är en flicka. 

När vi var på förlossningen fick vi se bäbisens hjärtslag på en monitor och då var det en variation mellan 150-160, så 2-0 till att det är en flicka. Verkar som att jag kan ha fel?

Detta är svårt, jag är överlag mer sugen på godis och kakor och har väl ätit de i princip varje dag de senaste 4 månaderna. Men å andra sidan hade jag en saltlakrits period? De är ju godis fast salt? Tror ändå det söta överväger så 1 poäng till att de är en flicka. 3-0 nu då. 

Jag blev gravid i höstas, då var jag 28 år och året var 2014. Båda talen jämna vilket tyder på en flicka. Igen?!? 4-0 till flicka nu då. Man skulle kunna tro att jag måste tänka om här...

Trots att jag nog har mer fet hy och några fler finnar än tidigare skulle jag nog svara nej på denna. Finnarna är en och en nu och då, och det feta hyn tror ja mer beror på att jag gått upp i vikt och svettas mer. Så poäng för att det är en pojke. Nu står det 4-1 med fördel flicka. 

Hm. Jag mådde väldigt illa första månaderna, hade svårt att äta och var inte sugen på någonting. Men jag behövde aldrig kräkas (tack och lov). Och andra sidan gör jag typ aldrig det, inte ens när jag haft magsjuka, då har de dåliga för de mesta tagit andra vägen ut. Så ja på illamående, men nej på bosatt över toastol. Svårt att tolka frågan här, jag sätter nog oavgjort. Fortfarande 4-1 till flickbäbis.

Vi har faktiskt testat detta men det gick inte så bra, den snurrade och pendlade och gjorde lite av varje. Så det blir oavgjort även här.

Tjocka och svullna!!! Jag använder stödstrumpor så ofta jag får på mig dom men ändå är de förut så synliga fotknölarna som bortblåsta och fötterna rundare än någonsin. Så poäng till pojkbäbis. Nu står det 4-2 till fördel för flickbäbis. Men det jämnar ut sig. Spännande!!

Jag brukar alltid somna på höger sida, men under natten vänder jag mig till vänster sida eller rygg och vaknar jag på natten och ska somna om vill jag ligga på vänster sida. Så jag säger vänster. Jag har ju även D på vänster sida så helt klart vänster. 4-3 till flickbäbis, men nu är det jämt!!

Jag googlade fram detta test på nätet. Problemet är stt jag inte vet exakt datum för befruktning, bara någon gång i aug 2014. Så detta blev svårt. 20 aug sa att det blev en pojke, 25:e aug sa flicka, 15:e aug sa pojke, 22:à och 23:e sa pojke (jag testade lite olika datum). Majoriteten säger iallafall pojke så ett poäng till pojkbäbis. 4-4 lika!!?!? 

Jag blev ju inte något klokare av detta, det kan helt enkelt bli vad som helst. Och då fortsätter jag nog att gå på magkänslan som säger att det är en liten kille i magen. 

Jag följer utvecklingen ivrigt i min gravidapp och går in och stirrar på %-satsen flera gånger om dagen. Som om jag tror att det skulle gå fortare om jag tittar extra ofta. Jag lovar, det gör den inte!

Sovit uselt inatt och när älsklingens väckarklocka ringde råkade en minitanke flyga iväg på jobbet och sen kunde jag inte sluta älta allt jag var tvungen att hinna idag. Lika bra att kliva upp med andra ord, och dagen fick en seg trött start.

Men jag väljer att tänka tillbaka på dagens höjdpunker istället (för några sånna har det faktiskt varit);

Lunch med bästis, kul med lägeskoll och surr om allt och inget, mer sånt.

Min premiärtur bakom ratten på nya bilen, lättkörd och superfin. 

Jag som redan var tröttheten själv och gått omkring i zombi-bubblan hela dagen kanske tog åt mig mer än jag borde. Men fortfarande, att ha förmåga att kunna sänka någons humör på två röda är typ fascinerande?!!?

Jag kastade in handduken efter exakt min arbetsdag och tar tag i att fixa "problemen" imorgon. 

Det är en hårfin gräns. Jag som alltid brukar göra de där lilla extra kämpar nu varje dag med att bara göra det jag måste. Att inte hamna i stressade eller pressade situationer för att slippa sammandragningar och annat obehag. Det är jättesvårt, en kamp, en hårfin gräns mellan att ha lagom och för mycket att göra. Att lära känna sig själv på nytt och lära sig veta vart sitt nya lagom är tar tid. 

Och jag erkänner, vissa dagar önskar man att man bara kunde stanna under täcket. 

Det känns verkligen så rätt att vi gör detta nu. Bagageutrymmet är jättestort och man slipper sitta på golvet och köra (och jag tar mig ur bilen på egen hand, yey). En fin familjebil och ja kan knappt vänta till vi får montera bilstolen. Men det får nog vänta lite för ja vill baka bäbisen lite till innan ja vågar tro att allt kommer gå vägen.

Som ja nämnde tidigare märks de på rörelserna att bäbisen blivit större, men även på andra sätt. Typ, kan inte ta på mig sockarna på ett normalt sätt längre, magen är som en basketboll och det sträcker och drar i musklerna = oskönt, jag kom på mig själv att vanka fram idag (nog lite pga foglossning också), att raka sig i duschen börjar va mer likt ett akrobatiskt framträdande (snart omöjligt...?), känslan av att ha magtröja är typ standard, kan ställa en kopp på magen om jag sitter i soffan (gjorde i helgen och D blev facinerad).

Ganska precis 3 månader kvar nu, och vi går in i tillväxtperioden. Undra om ja rullar fram om en månad?

Långprommis längs älven och sedan varm choklad och ostmackor till lunch i lördags med rumpan placerad i en solstol gav fin energiboost. Såå välbehövligt. 

Jag önskar veckorna gick lite fortare så att det blev helg oftare för det är på helgen som jag mår som bäst. 

Bäbisen har varit lite extra livlig de senaste dagarna och har sprattlat i magen hejvilt. De märks att han blivit större för nu är det inte bara små buffar nu och då utan mer små sprattel-kalas i magen. Häftig känsla att någon buffar på en inifrån, obeskrivligt faktiskt. 

Idag har varit en galet tung dag. Efter lunch ville jag helst bara kasta in handduken, gå hem och gråta en skvätt. Men tjurig som man är hänger man i resten av eftermiddagen. Tär dock på humöret ytterligare och vill nu inte vara varken med mig själv eller någon annan. 

Snart helg. Tack och lov. 

Visst kan tanken vara god med att vi ska påminna oss om dom som står oss nära, men en dag som i mina dagar inte behöver firas något vidare. 

Och vad hittar man då på köksbordet dagen före alla hjärtans dag (igår alltså)? Jo en bukett rosor. Det är kärlek de! <3 

Tack älskling, du känner mig alltför väl!

Kusin med familj dök också upp igår med lilla Alma, 2 månader, och man längtar ju inte mindre efter sin egen mini när man ser henne. Så söt, så liten fortfarande. 

Strax ska vi åka iväg till lillebror som fyllt  år och leverera paket och säga grattis. De är sällan jag orkar ta mig för något på vardagskvällar, sååå trött och bekväm (de är jäkla skönt i ligga i soffan också) så de ska bli kul med lite omväxling.

Inne i vecka 26 nu, "baaaara" 103 dagar kvar till nersläpp. Tiden går sakta men säker framåt, sakta, sakta, saaaaaktaaaa.... Men den som väntar på nått gott!

Jag vaknade med en migränliknande huvudvärk men mår just nu helt okej, bättre än på hela helgen, trots tung måndag.  

På förlossningen fick vi ett otroligt fint bemötande och nu vet vi att de är dit vi ska ringa/åka om vi undrar något. Man lär sig eftersom. 

Fick hem lite "mamma"kläder i helgen som jag klickat hem på nätet. Jag vet att jag sa att jag inte skulle köpa några, men det gör otroligt mycket att få ha jeans istället för tights, och vanliga tröjor som når över magen och inte slutar vid naveln. Så nu har jag iaf lite alternativ att ha på jobbet vilket känns åtminstone pyttelite uppmuntrande. Synd att mammautbudet är extremt begränsat och mest innehåller dassigt, randigt, beige, prickigt... Tråkigt. 

Skulle på Apoteket och köpa nått receptfritt mot detta, men väl på Apoteket får dom inte rekommendera något mot just magkatarr så vi kom hem tomhänta. Att ingen av alla vi träffat idag kunde säga namnet på en jäkla medicin? Blir att ringa 1177 och göra återbesök imorrn.

Nu är prio mat, 5 timmar har tagit ut sin rätt. Från tänkt skoterkörning till väntrummet på akuten va en miner roligt byte. Tur att den kommer en dag till imorrn och att bäbisen som sagt verkar må bra. 

När de sedan frågar på jobbet hur länge jag ska va ledig, när jag ska gå på ledighet osv osv blev de inte lika kul. Jag vet inte, jag vet inte och jag vet inte.  Måste nog börja tänka ut en plan snart. Isf preliminärt. 

I övrigt går de tungt på hemmafronten, D som åkt på feber och jag som legat med migrän i en och en halv dag (plus lite sammandragningar på de) gör att det mest blivit soffläge. Jag hoppas vi båda känner oss pigga och starka till helgen för ja saknar att röra på mig, va ute, promenera osv. Att ligga inne är ju inte så värst kul.

Till råga på allt åker min mobil i hallgolvet precis innan läggdags och typ pulveriserar glaset. Just my luck! Jag hoppas vi har en extra telefon på jobbet annars blir det svårt att svara i telefon på ett tag. 

Jag är iaf tacksam för fina vänner som kom och åt tårta med mig. Känns som att jag varit isolerad i ett halvår, och de är fint att påminnas om att ni finns.