Bra att inte bara vänta.
Sjukt trevligt med kalas igår. Jag inser ju att jag behöver träffa vänner ibland även om jag inte själv fattar det. Eremiten som växt fram inom mig är stark, men jag borde vara starkare. Iallafall försöka. För att må bra. Just nu känns de som att livet bara går ut på att vänta emellanåt och de är ju inget vidare nöje om jag säger så.
Kusin med familj dök också upp igår med lilla Alma, 2 månader, och man längtar ju inte mindre efter sin egen mini när man ser henne. Så söt, så liten fortfarande.
Fredagen kom tillslut. Jag är helt slut efter en vecka med huvudvärk i princip varje dag, dålig sömn och krånglig mage. Lite så att det känns som att jag förtjänar att sluta lite tidigare idag?! (Gud vad jag saknar höstens 6 timmars fredagar, en fantastisk förmån).
Kommentarer
Trackback
