ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Jag gråter typ varje dag, antingen av sömnbrist och utmattning eller av den psykiska påfrestningen, oron, och allt som värker i min kropp. Jag trodde inte att det skulle vara så psykiskt påfrestande att gå över tiden. Jag har till och med tänkt tanken att det kanske typ inte kommer att komma ut nån bäbis, eller att bäbisen inte kommer må bra eller till och med inte klara sig. Hemskt, jättehemskt! Jag vet. Men hjärnan med all längtan och oro som snurrar runt därinne kan spela många spratt. Kanske främst dom dagar när sömnen inte funnits. Att umgås med folk, nära och kära, finns inte på kartan. 

Jag hade så gärna velat vara mamma på mammornas dag, mors dag, idag. Men jag får nog tänka om. Jag vill iallafall passa på att skicka en stor kram till min egen fantastiska mamma som alltid finns vid min sida. Inte bara världens bästa mamma utan även en fantastisk vän.❤️

Jag har känt mig lite extra risig på sista tiden med högt blodtryck, extrem trötthet och huvudvärk. Detta tyckte man på förlossningen att vi borde följa upp så igår va vi inne på extra kontroll. Man kollade symtom på havandeskapsförgiftning och att bäbisen mådde bra. All good, mår mest troligt såhär pga extremt dålig sömn så sömntablett har testats. Kan dock inte påstå att det blev någon wow-effekt på sömnfronten. 

I eftermiddag bär det av till Mvc igen för ytterligare koll av blodtryck. Och nu på förmiddag ska jag till vc i ett annat ärende. Känner mig som en stammis på åhlidhems vc/mvc, då besöksfrekvensen blir högre och högre. Tur det inte är för evigt! 

Lilla älskade bäbis, kan du inte bara titta ut nu?!

Idag är även den dag då vår bäbis är beräknad att anlända. Är inte de lite coolt?! Nu tror jag inte att bäbisen kommer att titta ut idag, men bara att bäbis är beräknad på samma datum är lite coolt. Ännu häftigare hade de ju varit om vi även hade fått träffas idag, vi och vårt mirakel, men jag hoppas inte för mycket. 

Det här datumet har varit så fokuserat på bäbisen och nedräkning till bäbis att vi nästa glömt bort dess betydelse för bara oss. 3 fantastiska år, jag är så himla glad att det blev just vi och är så tacksam för den relation vi har. D är min hjälte och helt fantastisk! Min andra hälft som jag älskar så mycket! Jag är så glad att du är du och att just våra vägar korsades.❤️

Bäbisen verkar må bra, följer kurvan storleksmässigt och hjärtljudet låter bra enligt BM. Har även borrat ner huvudet, som jag förstod det, mycket långt ned och ligger nu startklar. BM undrade om jag inte kände ett stort tryck neråt. "Jo" sa jag. Men ja tänkte väl bara att de skulle va så och har därför inte tagit upp det. 

Mamma däremot, som haft ett exemplariskt blodtryck rakt igenom i nio månader, har nu högt blodtryck. Vi tog om mätningen typ 4 ggr. Detta trots att jag inte stressar, satt i väntrummet i typ 15 min innan min tur så inget skynda på morgonkvisten, ligger mest på soffan på dagarna, minimal ansträngning osv osv. Så därför ska vi göra en extra kontroll imorgon. Ev krävs medicin såhär på slutet om det inte ser bättre ut imorgon. Håller tummarna för att detta bara va tillfälligt. Skönt att få kolla upp de ordentligt ändå, jag är ju ändå tokledig och har all tid i världen!

Kunde de inte bara fortsatt? Inte för att det är direkt behagligt men för att vi ska får träffa våran älskade bäbis snart!?

Mitt tålamod börjar ge vika, men jag vet att bäbisen har några dagar kvar till sitt förfogande så jag ska försöka hålla god min. Och sova ikapp!! Jag kommer bli någon form av elit-powernapare innan bäbisen ens tittat ut!

Jag googlar slemproppar, värkar och andra förlossningstecken, men än så har jag inte känt en tillstymmelse till att det ska vara på gång och räknar blint med att gå över tiden. Tråkigt, men samtidigt den mest realistiska inställningen. Om tiden bara kunde gå lite lite lite fortare. 

Och om maj ändå kunde visa lite varmare vårväder skulle jag kunna sitta ute hela dagarna, men än så länge mest storm, mulet och regn. Lite sol idag dock, hurra hurra! Men jag vill ha mer! Svårt rastlös redan och än är det många dagar kvar av maj månad...

Skrev till en vän som jag vet är beräknad nästan samtidigt som vi för att höra hur hon mådde och fick veta att hon snittats akut för tio dagar sedan och att bäbis behövde akut operation pga ett hjärtfel. Jag kände bara hur ont det måste göra i hennes mammahjärta och jag vill skänka alla styrkekramar till henne och familjen. Vilken dramatisk start på det nya livet, inte alls så som man föreställer sig. 

Och samtidigt ber jag till gudarna att plutten kommer att komma ut hel och frisk!❤️ 

Att köpa shorts nu känns väldigt olämpligt för min del (även om jag gärna vill), fortfarande rund och god och utan vetskap om vart allt tar vägen sedan (lår, rumpa, höfter, mage?). Men jag klickade iallafall hem två klänningar som jag inte kunde motstå när jag fick 20% rabatt. Borde ju funka oavsett hur magen och resten av nederdelen återhämtar sig. Så nu längtar vi ännu mer. Sommaren får gärna komma nu tack!

Känns jätteskönt och konstigt på samma gång. Just nu är de lite som att jag ska ha en långhelg bara. Har liksom inte riktigt förstått hur länge jag faktiskt kommer att vara hemma, och inte riktigt smält att det är för att vi ska bli tre istället för två. Mammaledig alltså, lite overkligt.

Men som sagt, väldigt väldigt skönt. Fötter och ben sväller mer och mer, och kroppen blir tröttare och tröttare. Så nu jäklar blir de ful-tights och vila tills bäbben äntligen vill komma ut. 

Det är så spännande, och jag är så nyfiken på vem det är som ligger i magen. Över 90% av graviditeten har passerat, de närmar sig. 

Förutom att jag är sådär vrålhungrig precis nu så att de känns som man har ett hål i magen. Dags att starta denna torsdag!

Jag har kännt mig ganska lugn inför förlossningen, tänkt att de där ordnar sig, kan alla andra så kan jag. Inte tänkt och gruvat så mycket utan mer försökt att fokusera på annat.

Men idag fick vi se en film, visserligen en ganska bra film, men allt blev så påtagligt när den visade en riktig förlossning med riktig smärta och riktig bäbis som ploppar ut (till skillnad från tidigare rollspels-filmer vi fått se). Hur ska jag kunna hantera all den där smärtan? Jag kommer att få panik! Jag kommer helt säkert bryta ihop och vilja kasta in handduken!! Alla tankar som flög igenom huvudet på två sekunder. 

Nu efter ett par timmar har mitt lugn börjat komma igen, och en fin vän som gått igenom detta redan tror på att kroppen har oanade krafter. Jag vill tro samma. Det börjar kännas att det inom en inte alltför lång tid kommer vara dags,och jag måste börja bygga upp mitt självförtroende (som normalt sett är väldigt bra, men som under denna graviditet brutits ned till obefintligt).  Jag är otroligt tacksam för att bäbisen har världens bästa pappa, familjens hjälte, min hjälte, som kommer vara vid min sida. All kärlek åt honom!!

 

Gruvar just nu något enormt för hur jag ska kunna ställa om från att ha varit ledig i 3 dagar med en sovstund mitt på dagen till arbete där klockan ringer betydligt tidigare och inte tillåter någon dagsvila. 

Det går tungt nu. 

Helst skulle jag bara vilja isolera mig tills bäbisen kommit ut. Typ ligga på soffan i tights och en skitful T-shirt och bara vänta ut tiden... Synd att jag vet att det varken är möjligt eller speciellt hälsosamt.