Arlanda lördagkväll

Nerbäddad i hotellsängen med godispåsen och fångarna på fortet. Lite flashbacks till när man var typ 10 år och fångarna på fortet var höjdpunkten på kvällen. Inte helt pigg, men det går ingen nöd på mig just nu. 

Jag hoppas feberkänningarna blåst bort tills imorgon så resa känns lite roligare. Gick in på pocket shop (varför finns inte den butiken i Umeå??) så jag är riggad med både drama och spänning inför veckans dötid. 

Vi har en nybliven singel och en flygrädd som pimplar vin och öl i ungefär samma takt med oss, middagen underhölls av dessa två, håller säkert fortfarande igång, och vi får väl se om de hinner bli ett glas i ottan för dom också. Man är ju som värsta pensionären i jämförelse, och andra sidan är de ganska jäkla skönt i sängen också så jag skulle absolut inte byta. 

Up up and away

Jag tror jag har packat alldeles för mycket och lite till. Mest långbyxor och tjocktröjor, jag frös förra gången så jag är mer förberedd denna gång! Bara böckerna väger typ 5 kg så övervikt kan bli problem. Feberkänningar igår gör inte att det känns mer motiverat att åka bort en vecka, och så dom här två finaste som ja kommer sakna en hel massa! Jag älskar min familj!

Men Först en natt på Arlanda. Känns lite motigt, inte direkt hur man önskar att spendera sin lördagkväll, men vi är många, typ 10 st, så vi kanske kan roa varandra tills flyget går kl 8 imorgon.

Men jag lovar att försöka ha de så bra som de bara går, det brukar ju bli bättre när man väl är på plats! Jag är tacksam att få den förmånen att få åka på utbildning utomlands, så tacksam! Tro inget annat, det är väldigt mycket lyx.


Happy cold

Minusgrader imorse och alla klagar utom jag. Jag är less på att svettas, jag saknar allt som heter stickat, tjocksockar, tofflor, fleese, filtar, halsdukar, vantar, höga kragar och med minusgraderna kom även premiären för min nya höstacka som bara är så himla fin. Med andra ord, jag har längtat och för mig får det gärna komma snö tidigt och bli riktig vinter. 




Driv



Vi gjorde det. Och hur mycket de än svider att vänta så är det liksom det enda vi kan göra just nu. 

Att känna känsla av hopp kan vi nog alla hålla med om är en otrolig drivkraft. 
Jag känner mig piggare idag än vad jag gjort de senaste två veckorna och jag hoppas att det är en känsla som kommit för att stanna.

På lördag slänger jag mig på planet till Stockholm för att sedan resa vidare till utlandet. Jag ska på en utbildning som i dagsläget ärligt talat skrämmer skiten ur mig och som jag förväntar mig kommer att bli en stor utmaning och tungrodd ända in på slutminuterna. Men jag försöker att inte grubbla över det riktigt ännu med tre dagar kvar.  

"Life isn't aboutwaiting for the storm To pass. It's about learning To dance in the rain"






Somethings money can't buy



"You'r not rich until you have something that money can't buy"

Jag tänker kärlek, familj, värme, glädje, skratt, gemenskap, erfarenheter, upplevelser, minnen. 

Vad har du i ditt liv som gör dig rik? Det finns alltid någon där ute som har det värre än just dig just nu. Det blir höst nu, det blir mörkare och kallare, mer instängt och kanske mer ensamt? Men gräv inte ner, utan plocka fram och påminn dig själv, om allt som gör dig rik.
Och att det finns andra därute som inte har det lika gott ställt som du i definitionen av rik.


So I try...



"A negative mind Will never give you a positive life"





...

Lugn och skön helg. Så skönt. Jag känner hur hela min kropp ropat vila vila viiiila hela veckan. 

Mycket godsaker, många filmer, en nypa frisk luft och tidiga kvällar tillsammans med världens finaste familj. Fortfarande tung i kroppen, så jag gissar att jag går ligga lågt på aktivitetssidan någon vecka till, men välbehövligt.

Umeå visar sig från sin finaste sida med färgglada och soliga höstdagar. Vi får inte glömma att njuta av alla årstider💕





Mitt i veckan lycka

Har inte varit så bra på att umgås på sista tiden. Jag skyller på trötthet, resor och behov av egen hemma-tid, men de är också ursäkter. Man mår bra av att umgås om än bara för en liten stund och den lilla stunden behöver alls inte vara märkvärdig.

Idag fick jag luncha med lillasyster och även om den timmen typ sprang förbi jävligt fort så var det värt alla minutrarna av den timmen. Och inte nog med det springer jag på min andra syster påväg tillbaka till kontoret och hinner kramas och surra några minuter. Vilken dag. Att jag vaknade upp med migränkänningar (som tyvärr nu blivit verklighet och värre)  gjorde inte så mycket just då.

Nu ska jag göra sambon glad genom att bjuda på hemmagjort potatismos och köttbullar. Ingen elvisp så det ska mosas hejvilt, men det brukar bli gott! Tur att brunsås säljs på Statoil i nödlägen som dessa!

Märkvärdig lördag i Stockholm

Jag dansade styrdans i stadshuset, hängde i blå hallen, åt trerätters med Rene Nyberg och Peter Zetterman som underhållning (även Petter med låten "såklart" försökte få våra händer i taket), jag gick i samma trappa som Nobelmiddagsgästerna och stod på lila (vår matta var inte röd) mattan och blev fotad sådär som märkvärdiga människor blir på invigningar och premiärer, och jag avslutade kvällen med att hoppa oavbrutet i en timme till dj sådär våldsamt och intensivt som man gjorde när man va 20 år och inte tänkte på morgondagen, käkade varmkorv in på småtimmarna och släckte ögonen närmare morgon än kväll.

Med det tackar jag för mig och tycker det ska bli jävligt skönt att komma hem. Ja gissar att man mår som man förtjänar och i väntan på flyg hem drömmer ja om tv-soffan, pizza med bea, och mina två älsklingar där hemma. Jobb imorgon känns avlägset och overkligt.

Resa till huvudstaden

Mitt största bekymmer här i livet är nog min mage, som inte riktigt fungerar som alla andra magar, som behöver ständig omsorg och eftertänksamhet. Jag har råkat slappna av och struntat i detta en stund och det skulle jag inte gjort för nu har den varit sur på mig i snart två veckor och det påverkar liksom hela mitt jag, det är svårt att vara glad och positiv, när mittenpartiet på kroppen tjurar.

Vilket också gör att entusiasmen inför helgen kunde ha varit större. Jag vet att det kommer bli trevligt, men jag vet också att magen inte brukar le mera när jag åker bort. 

Jag försöker att bita ihop. Har manekängat för sambon min gala-outfit ikväll, och även min reservplan. Jag tror det blir bra och han som känner mig bäst sa ja! Bästa betyg! Packning i full gång och imorgon åker vi mot två fulla dagar i huvudstaden. Hoppas Stockholm bjuder på sol! 

Jag kommer sakna mina två (ja nu är de ju inte bara en längre) busfrön här hemma! <3

Valet...

Försökte bli klok på det här valet ikväll med hjälp av en sån där valkompass. Tog en evighet att göra (kändes de som) och resultatet var en besvikelse! Jag blev ju lika mycket av allt?!! Hjälpte ju inte mig att bli mer beslutsam direkt. 

Politik har aldrig intresserat mig, det är svåra frågor som besvaras med ett ännu svårare ordspråk, lite grekiska, vilket är synd då det är viktiga frågor som påverkar de samhälle vi alla lever och verkar i. Och vi borde tycka till då vi har den möjligheten. Men jag kan tänka mig att det är fler än jag som tycker det är svårt att hålla koll på vem som vill vad, och vad konsekvenserna blir både för samhället och för mig som individ.

Skön känsla

Tänk vad så lite kan göra så mycket. Inte alls sugen at first, orkeslös dessutom (hör rykten om att de går nån bacill nu). Men jag tog mig lite tid över, gick några min tidigare från jobbet, ser påvägen hem ett pass på iksu jag brukar tycka är kul, älsklingen säger "far". Så jag for. Och kom ut som en nu människa, inte helt nu, men gladare och lite piggare och med en sån där skön känsla i kroppen. 

Träningsmotivationen för min del har suttit långt inne nu under en lång tid. De är inte likt mig och jag vet inte riktigt hur ja ska ta mig ur. Jag tänker bara på det jobbiga och inte på det roliga. Och kanske just därför var gårdagen pass en liten extravinst. Jag hoppas jag tar mig tid och gör det igen snart.

Reflektion

Jag hade reflektera lite genom att skriva ett litet inlägg om ordet "utanför", om att känna sig utanför, och om att undvika att känslan av att vara utanför uppstår. Men ämnet blev större än jag tänkt mig och jag tror att vi alla vet att det inte är en trevlig känsla, och jag tror därför jag nöjer mig med att återigen påminna om att vi gör bäst i att ta hand om varandra och hjälpas åt. Inte sant?

Helgen passerade fort förbi, och även om den inte innehöll alltför märkvärdiga äventyr hann vi andas lite hafsluft, äta gott direkt från morikan och lukta rök tillsamman framför öppen eld. Mysigfaktor på hög nivå, och värdet bjöd ju på strålande sol.

Nu är det redan tisdag och på fredag åker jag iväg igen, till Stockholm denna gång. På gott och ont då det är en del saker som ska hinnas med på kontoret innan dess. Inte direkt arbetsro då vi håller på att renovera på kontoret och betongborrningen på andra sidan min vägg är öronbedövande. Men jag håller tummarna för att slutresultatet blir desto mer behagligt och att jag kanske, bara kanske, kan få lägga beslag på ett eget kontorsrum. Inte för att jag inte tokgillar min roomie, utan mest för att det är trångt och pärmberget växer.

Belöning

Idag har vi promenerat upp för bräntberget och om några minuter belönas vi med pizza och bea!

Att promenera räckte gått och väl för att ta knäcken på mig och mitt urusla flås. Men man måste ju börja någonstans right? 

Kisse har fått ett klätterträd som vi efter ett mindre munslagsmål fick köpa till rätt pris. Kvinnan i kassan hade nog inte alla hemma för hon tyckte att jag gott kunde betala över 1000kr för butikens minsta träd, dvs samma pris som för butikens tre ggr så stora. Logiskt. Jo, för de va ju de priset som gick in i kassan, punkt slut. Inte en tanke på att hon slagit in fel artikel?!?

Förändring

Mådde inte så dåligt imorse när denna lilla tuss hoppa upp i sängen och bara ville kramas (senare också busa).



Bilden från igårkväll, nyss hemkommen och lite utslagen efter lång färd i bil och många nya intryck!

Jag har nog inte fattat de själv ännu, det blev ju lite spontant, att denna lilla krabat nu ska bo hos oss jättelänge. Jättesöt tycker ju vi såklart eftersom han är vår!


Besteg berg

Jag hängde i Borgafjäll med arbetskamrater förra helgen, pratade framtid och besteg berg. Över förväntan, men ändå så skönt att komma hem.

Det händer mycket här i början av hösten. På både gott och ont. Kanske främst jobbrelaterade äventyr att se fram emot, ändå känns måndag till fredag motigt. 

Jag känner mig alldeles för negativ, jag vet om det själv, och jag jobbar på att ge mig själv lite space, ta små Frida-stunder, en dag i taget och njuta av det lilla, för att hålla humöret uppåt. De är bara så förbaskat lätt att va negativ ibland att de går på automatik. Jag har så mycket bra i mitt liv, jag ska bli bättre på att ta tillvara på det. 






RSS 2.0