Första natten utan gumman
Och vi tänkte såklart att de kanske skulle bli lite jobbigt, speciellt för mig som är med henne all min vakna tid, men att det kunde vara nyttigt att träna och kul för oss med egentid.
Katastroooof. Inte för gumman, för morfar och mormor var fantastiska, men för mig! Vi hade supertrevligt på bästisens utflyttningsfest, allt gick som planerat, ända tills vi landade hemma i soffan och jag typ insåg att hon inte va här. Och poff så blev det typ tyngsta kvällen på länge och inte alls så mycket sömn som vi fantiserat om.
Lärdom: Vi behöver helt klart öva mer på att lämna iväg henne då och då, och det kanske blev i häftigaste laget att börja med en övernattning.
Men jag är övertygad, nästa gång går säkert lite bättre, och gången därpå ännu bättre. Övning ger färdighet.
Tänk att ett sånt litet liv kan vända upp och ner på livet så mycket, de där älskade lilla barnet! ❤️
Fruktansvärd natt
Jag har bara blivit tröttare och tröttare de senaste dagarna. Typ så trött som jag var när jag var gravid. En förlamande trötthet där hela kroppen vill ge upp och de känns som att man skulle kunna somna stående om man bara tillät sig att blunda. Och kroppen värker, de känns som att skelettet värker (om skelett ens kan värka?!?!), så mycket att det känns som att man ska gå sönder av en kram. Och hade jag inte världens gulligaste lilla energimonster att ta hand om så skulle jag. Blunda alltså. Hela tiden.
Och så kom den här natten. Den sömnlösa. Jag provade allt, ljudbok, öronproppar, sova med fötter upp och huvud ner, sova på soffan, dricka mer the, äta banan. Inget funkade, och när gumman började göra sina gulliga sovljud var dom inte längre så söta, och jag bröt ihop lite på insidan. Totalt fick jag ca 1,5 timmes sömn och jag förstår påriktigt inte hur jag ska överleva idag. Det kommer jag såklart att göra, men det kommer nog inte vara en så fantastiskt mysig dag som jag hade tänkt. Öppna förskola om en timme känns som ett större berg.
Om man ändå kunde trycka på en insomningsknapp...
Sjukdom, faser och smakportioner
Länge sen sist, men vi har haft fullt upp kan man säga. Gumman är inne i nån fas (som vi trodde skulle vara över på en vecka typ, men som still going strong eller va man säger) där hon typ inte äter på dagtid (alls?!? Verkar aldrig bli hungrig heller?) och är knepig att få isäng kvällstid. Allt är så spännande för henne just nu och vi tror att hon helt enkelt inte har tid att äta. Gröt verkar hon älska och vore de inte för att hennes mage inte riktigt hänger med ännu skulle jag låta henne äta gröt jämt. De mesta hon smakat har faktiskt gått ner, morot, plommon, potatis, allt utom banan som hon bara spottar ut. Vi får öva lite mer på banan när magen hennes rullar på lite bättre.
Jag har även hunnit med en sjukperiod med feber och som grädde på moset lyckades jag ju lyfta gumman på ett mindre bra sätt vilket resulterade i ett besök hos naprapaten.
Förhoppningsvis är vi tillbaka på banan snart igen, och med lite mindre välfylld kalender. Som jag sa till D häromdagen, i den här takten är de snart jul (min favorithögtid så inte mig emot).
