Flytthjälp och 1års kalas
Vi hjälpte en vän att flytta till samma område som vi själva snart ska komma att flytta till, Att leva i kaos bland flyttkartonger, packa, riva tidningspapper, bära, sortera har jag alldeles för stor erfarenhet av och just de är ingenting jag direkt längtar efter. Men att få komma in i en ny lägenhet, med nya fräscha väggar och skapa ett nytt hem ska bli så kul. Det känns lite vemodigt att flytta, både jag och Daniel trivs så himla bra här. Men rent ekonomiskt är det inte hållbart, inte heller de faktum att vi behöver ett rum till lilla gumman. Så jag hoppas vi kommer trivas lika bra på nya stället. Mars är ju inte alltför långt borta nu.
Sedan fick vi gå på ett års kalas och jag kan inte låta bli att längta tills Gumman också fyller ett år. Eller jag längtar nog mest tills hon kommer på hur hon ska göra för att vara lite mer mobil. Hon tycker det är så trist att ligga på golvet och gå i lära-gå-stolen orkar hon inte hela dagarna. För mig får hon gärna börja åla lite snart. Men hennes tid kommer. 6 månader imorgon, jäklar vad tiden mellan 4-6 månader gått fort alltså. Idag öppnade hon kökslådorna för första gången så nu är det bäst att se upp och börja barnsäkra lägenheten.
Boooooom! Boom! Krasch!
Asså huvudvärken idag är så sjukt intensiv. Inga värktabletter hjälper och varje liten rörelse med huvudet känns som en sprängladdning. Vill ba lägga mig under täcket, och ligga blixtstilla resten av dagen.
Frisk luft är det enda jag inte provat, om jag tar mig ut och i tr sprängs i ett steg på vägen mot ytterdörren. Ingen fantastisk start på denna fredag. Brutalt uppväckt också då sambon försov sig.
Men det är iallafall helg. Gumman ska få spendera några timmar hos mormor och morfar medan vi bland annat hjälper några kompisar att flytta. Sen är det ju första advent på söndag också, äntligen börjar julen. Jag ser verkligen fram emot att få spendera den med vår älskade lilla thea och jag ska föra över all min förälskelse på julen. Och så mysigt vi ska ha när hon blir lite äldre, med julbak, julpyssel och allt de där andra som hör julen till.
Jag lär känna mig själv, en dag i taget.
Äntligen har jag/vi avverkar alla måsten vi haft i kalendern. Jag ser fram emot en mer luftig kalender och lite mer spontanitet framöver.
BVC och vaccinationen i måndags gick bra, ingen feber, bara glad och sprattlig i vanlig ordning. Lite backning på att hon fortfarande bara ligger på golvet och inte vill framåt, uppåt, osv så vi få öva lite på att vända åt andra hållet och kråla/krypa lite. Läkarbesök för mig gick bra, äntligen nån som lyssnar och jag får äntligen ta prover för kontroll av struma (hur svårt ska de va??). Och tillsistbesök hon gyn idag (typ sjuhundrafemtioelfte gången ja är där känns de som) gick åxå bra, samma känsla här, äntligen någon som lyssnar!. Kul att läkarn såg ut som jultomten (vitt skägg och rund om kinderna haha). Nu har jag åtminstone en plan för hur ja ska komma tillrätta med allt.
Att kroppen förändras efter en graviditet förstod till och med jag, men man tänker mest mage som ska bli sladdrig, bröst som blir omformade, mus som möbleras om, några extrakilon som hänger kvar... alltså ytliga förändringar. Inte så mycket hur förändringarna på insidan kan påverka, exempelvis hormonbalans som kan bli annorlunda, eller mage som arbetar annorlunda, eller känslor och reaktioner som plötsligt finns där som man inte upplevt förut. Det är lite som att man behöver lära känna sig själv på nytt och acceptera sitt nya jag, vilket i mitt fall varit svårt. Inte svårt att förändras egentligen, men svårt att acceptera att jag inte känner mig själv lika bra som jag gjorde innan. Även självkänslan som alltid varit god, har fått sig en känga, likaså självförtroendet som jag sakta men säkert bygger upp igen. De är svårt, när man är van att tro på sig själv och vad man kan, att plötsligt känns så mycket osäkerhet och tvivel på sig själv.
Att få barn är inte bara en resa för att lära känna sitt barn utan åxå en resa för att lära känna sig själv, kanske på nytt, eller kanske bara på ett djupare plan. De är inte så många som pratar om detta, och för mig som gärna vill ha kontroll har det varit svårt att inte känna igen mig själv. Men jag är säker på att jag kliver ur karusellen som en starkare och tryggare person.
Saknar kissemissen, kom hem nu!
Nu har vår kissemiss varit borta i 3 dagar. Minusgraderna klättrar och snötäcket liggertjockt. Han är aldrig borta såhär länge så något måste ha hänt, och jag börjar oroa mig för att han kanske aldrig kommer att komma tillbaka.
Jag saknar honom. Thea saknar honom. Daniel saknar honom. Vår lilla tiger. Han som var världens bästa sällskapskatt. Vi har ropat på honom flera gånger varje dag, gått runt området och lockat på honom, tittat i alla cykelförråd och garage, skottat fram en liten väg så han ska slippa plumsa i snön, men ingen skymt av Neo. Jag blundar och önskar han helt plötsligt bara ska sitta på balkongen när jag öppnar ögonen på något mirakulöst vis. Älskade kissekatt, kom hem!
Mamman gruvar
Idag är de dags igen. Efter 3 månaderssprutan ringde ja Daniel och sa att nästa gång får du ta henne. För fy så ledsamt de va. Men jag fattar ju att de inte är möjligt, de är bara att vara hårdhudad och krama henne så mycket jag kan. De är ju för hennes eget bästa och det är ju tur att hon inte vet vad som väntar. Bara mamman som gruvar! Vi håller tummarna att hon slipper feber och annat efteråt.
Igår julpyntade vi i lägenheten (äntligen!!). Jag vet att vi tjuvstartat, men nästa helg finns inte tid, och mysfaktorn när jag vaknade imorse var på topp. Jag ÄLSKAR julen!!! Nu går vi raka vägen mot julafton.
Rosetten
Jag sa att jag aldrig skulle köpa rosetter till gumman när hon kom, jag har alltid tyckt att det sett lite töntigt ut men ett band runt huvudet. Men asså, de är ju tur att man får ändra sig för idag köpte jag en eftersom vi ska på kalas och ville testa något nytt. Och hon sötchockade både mamma och pappa.
Jag kommer inte ha rosett på henne ofta, de känns inte som en vardagsgrej, men på kalas eller andra tillställningar får nog denna lilla rosett åka fram. Våran gullunge! ❤️
Rekordgnällig dag
Alltså idag har charmtrollet till 95% av dagen skrikit eller gnällt och när jag insåg att Sambon hade fotbollsmöte ikväll grät jag lite inombords (för de hade jag såklart glömt bort). Så inte så mycket charm och mest troll!
Det var bara inte rätt dag att behöva tampas med gnällspiken själv då mammans tålamod redan prövats en hel dag redan.
Mina knep just nu är jaga kissekatt i gå bilen (vilket vi redan gjort tills kisse gömde sig på en stol under bordet), titta på babblarna tills batteriet på paddan lägger av (hon tittar nu och älskar dom och jag ber till gudarna att batteriet håller hela låten), äta clementin i vår nya provsmakningsnapp (sista utvägen för hon har redan ätit clemis, men hon älskar det mest av allt just nu, smaskar och blir så arg när de tar slut). Vi hade ett litet kittelkrig åxå och skrattade tills vi inte orkade skratta mer.
Efter detta blir det sängen ögona bums och en ny gladare dag, iallafall om mamman får bestämma.
Julfotografering
Vi köpte en alldeles för stor tomteluva i helgen till gumman för jag tyckte att hon kunde få vara med i luciabilagan i tidningen. Så vi hade en liten julfotografering här hemma och vi fotade typ 100 bilder kändes de som för att få ett par som var bra. Inte lättast att fota en bäbis med viftande armar och ben.
Men nog var hon en bra söt tomte alltid. Håll utkik i vk vetja.
Ensam vaken
Både gumman och Daniel gick isäng igen och vips sitter jag framför Nyhetsmorgon själv. Det är inte ofta det händer att jag är vaken själv, så sällan så man nästan inte vet vad man ska göra. Fast jag njuter av att få dricka en hel kopp kaffe medan de fortfarande är varmt, gå på toaletten ostört, och luta mig tillbaka i soffan till skillnad från vanliga mornar när rumpan går upp och ner ur soffan som ett annat maraton. Livet som förälder sätter perspektiv på tillvaron på mer än ett plan.
Idag ska vi ner på stan och fixa lite smågrejer, köpa julklappspapper bland annat (äntligen närmar sig julen) och äta lunch. Men först ska mamman bättra på den kondition som enligt hälsokontroll i torsdags inte direkt fick toppbetyg. Jag ska försöka nöta lite mer på träningskortet framöver.
Första stegen i gåstolen
Vi har länge haft gumman i gåstolen, både för att hon tycker att de inte är så spännande att ligga ner längre men också för att öva henne på att spänna benen/stå då hon länge varit som en liten säck i kroppen.
Hon har åkt några cm fram och några cm bak beroende på vilket håll hon lutat sig åt, men igår kom hon på hur hon ska ta steg. Och sen gick de undan. Nu går hon framåt i bilen om och om igen och blir så arg när hon kör fast och inte kommer vidare. Speciellt rolig är kissekatten som hon gärna sätter efter. Väldigt roligt att se hennes lycka när hon tar sig någonstans.
Frissan
Värsta lyxgrejen nuför tiden, att få gå till frissan! Jag är sååå himla tacksam att jag fick möjligheten. Världens bästa morfar kunde rycka in och där satt jag med folie i håret. Och lite egentid, bara det i sig är ju lyx, färgen i håret är mer bara bonus.
Jag är så tacksam för min fina familj och för att gumman har så fina mor- och farföräldrar som bryr sig om henne så mycket. Som ställer upp och hjälper till i vått och torrt. All kärlek till er, jag vet att gumman kommer att älska er lika mycket som jag gör.
Fars dag premiär och babysim
Han var så nöjd hela dagen, pappan i huset, över att få sin första fars dag. Och det ska han vara, han som är världens bästa pappa till Gummsi! ❤️
Han fick ett litet farsdagpaket till frukost men mer än så hann vi inte då det stod babysim på schemat. Tur att det inte är hans sista fars dag!
Babysimet gick suveränt bra. Det var första gången som hon orkade sig igenom hela lektionen, första gången som hon skrattade i badet och vi kunde äntligen prova på vårt första dyk. Det märks att det hänt mycket på de tre veckor som gått sedan sist med höstlovsuppehåll osv. Stortjejen!
Resten av dagen passade vi på att röja lite hemma för att sedan fira farfar och morfar också. Vädret har ju inte direkt bjudit in till annat än inomhusvistelse i helgen så en väl spenderad dag får ja säga.
Alla dagar är inte fantastiska
Igår va ingen fantastisk dag för min del, närmare bestämt typ helt förstörd från minuten jag klev upp till sångdags. Noll energi. Jag tycker så synd om gumman dom gånger då jag har sånna där usla dagar för hon får inte de sällskap hon behöver. Jag känner mig hemsk som pratar med henne alldeles för lite och försöker överleva dagen med minimal ansträngning. Alla dagar är inte fantastiska, de är orimligt att förvänta sig, men för guldklimpens skull hoppas jag att dom inte blir så många.
Jag är visserligen trött idag med men inte i närheten så energilös som igår, så en bättre dag helt klart.
Och idag ska vi åka och hälsa på en kollega som fick barn för 2 månader sedan. Spännande att få träffa en så liten bäbis, och trevligt att träffa bäbisens mamma också såklart. Sedan åker vi vidare för att gå på visning av våran nya lägenhet. Mars känns plötsligt så nära i tiden och vi längtar massor.
November, helgen och veckan
Vilken förkylningsvecka vi haft. Först gumman och sedan sambo. Så denna vecka har hela familjen varit hemma. Mysigt på ett sätt, men nog är det bättre när vi är friska.
Halloween har hunnit passera, november har kommit och gumman har hunnit fylla 5 månader. De är först när man tittar tillbaka på bilder som tagits för bara en månad sedan som man förstår hur stor hon blivit och hur mycket hon utvecklats. Häftigt.
Helgen bjöd bland annat på aw för min del med mamma, mostrar och lillasyster. Så värdefullt, både genom de sällskap jag hade men också genom att bara att få komma ut ett par timmar. Jag var hemma innan åtta (alldeles lagom) och möttes av öppna armar och tända ljus i hela lägenheten. Vilken fantastisk kille jag har alltså! Världens bästa!
Idag gör vi mest ingenting, men resten av veckan bjuder på både lägenhetsvisning, kontraktsskrivning, öppen förskola och aurora samtal för min del. Bättre sent än aldrig tänker jag.
