Kramp i smilbanden
Mia Skäringer är ju en tjej som verkligen bjuder på sig själv. Jag sa att jag förväntade mig underhållning och det fick vi verkligen. Hon pratar ju om sånt som alla tänker men ingen vill uttala, och när hon samtidigt ålar omkring på scenen kan man inte annat än skratta. Lite träningsverk i smilbanden fick vi nog innan kvällen var slut. Man borde unna sig sånt där oftare, man mår så bra av att få skratta!
Så lyxigt att få ett par timmar vuxentid, och ännu mer lyxigt att få komma hem till en nyäten och sovande liten tjej. Vi får tacka mormor och morfar för en fantastisk lördagkväll!
Jag är fortfarande väldigt utmattad och ganska tömd på energi. Senast idag rann tårarna över av utmattning, men de går åt rätt håll. Och gumman sover äntligen lite bättre vilket underlättar. Jag har börjat träna dom dagar jag orkar vilket ger enormt mycke positiv energi, julafton närmar sig med stormsteg och redan på fredag får vi njuta av lite mer lyxig vi-tid då farmor kommer hit för att låta oss gå på bio och se sista Hungergames-filmen.
Sovmorgon och vuxentid
Gumman bjöd på sovmorgon imorse till kl 8. Detta är andra morgonen denna vecka som vi får nån timme extra. Så skönt. Och utan nattmatning! Vi börjar bli bortskämda och jag väntar bara på ett bakslag (peppar peppar...).
I övrigt är hon tyvärr en mycket gnällig bäbis just nu, vi tror de kan vara tand på gång, och passar samtidigt på att testa rösten i det gnälligaste skriktonläge hon kan komma upp i. Jag hoppas tanden ploppar ut snart för jag håller så smått på att bli tokig här hemma, hon har ju en ganska stadig pipa vår lilla tjej.
Därför ska det bli extra skönt med lite vuxentid ikväll. Vi har dragit med två andra småbarnsföräldrar iväg för att se Mia Skäringer ikväll. Jag har velat se henne ända sedan förra året när både mina och sambons föräldrar såg henne, så det ska bli riktigt skoj.
Jag hoppas hon bjuder upp till många skratt!
Roadbump
Det går tungt nu sa jag i måndags efter att gumman haft en extremt dålig dag med grin och gnöl 99% av dagen. Men trots att gumman blev gladare på tisdagen det blev aldrig lättare, och varje dag har bara känts tyngre och tyngre och nu är det fredag. Jag känner mig extremt trött, utmattad liksom, less, lättirriterad, extremt dåligt tålamod och med en ovilja att göra saker. Som att varje dag sugit ut mer och mer energi ur mig och att jag nu mest känner för att ge upp, sätta mig ner och göra ingenting, gråta en skvätt. Jag orkar liksom inte låtsas längre.
Inte ens tanken på att de är jul snart, det som jag brukar tycka är det bästa som finns, och allt mysigt vi ska få hinna med i december får mig på bättre humör.
Jag hoppas verkligen att den här livlösa gropen slutar att bli djupare och djupare snart. Det blir en ond cirkel där fler och fler saker som brukar svinga upp humöret och ge energi stryker på foten. Att träna tex, som ja verkligen behöver, finns det inte energi till, inte lust heller. Rumpan bara fastnar i soffan med stirrig blick. Att kramas skjuter jag undan innan jag ens hinner tänka, vill bara vara själv, ifred, ensam.
Jag vet att de inte är min första grop, dom kommer med jämna mellanrum, och dom passerar med tid, men det blir så mycket svårare med en liten prinsessa i sitt liv, som inte förstår, men som förmodligen känner av att mamman inte är samma. Att vara ifred går liksom inte. Och när pappan dessutom jobbat över om än bara nån timma blir det aldrig paus för mamman.
Ändå tacksam över att det är just fredag för det betyder helg, avlastning för mamman, familjetid med pappan, och förhoppningsvis tillräckligt med ny energi för att orka med kommande vecka.
Hurra hurra hurra
Idag är ingen vanlig dag för idag är de älsklingens födelsedag. I vanlig ordning ställde ja klockan tiiidigt för att hinna sjunga innan han åkte till jobbet. Är de födelsedag så är det! Jag kunde såklart inte somna om och de va synd för gumman sov rekordlänge och vaknade 07.45. Så typiskt!
Vi får fira pappan mer ikväll, mamman måste bara ordna lite först. Även om vi båda är dåliga på att fira våra födelsedagar så vill jag att det ändå ska kännas som han dag, lite speciell.
Annars rullar livet på, äntligen är kalendern luftigare. Gumman har dock kommit in i en ny fas och är lite kinkig och sover lite dåligt. Vi håller på att introducera välling i hopp om att de kanske kan hjälpa sömnen lite. Jag hoppas den här fasen inte blir lika lång som den förra, 4 veckor av detta är inget jag längtar efter då både egentid och föräldratid blir obefintlig. Men allt passerar så småningom,
