Flyttning två balkonger bort.

Hälften av mina möbler befinner sig nu hos grannen, eller ja, Jonas. Det känns lite konstigt att flytta genom att bara bära sakerna till nästa dörr. Som Jonas sa igår, det här kommer nog bli den lättaste och smidigaste flytten, också den ända i mitt liv, där jag varken behöver bil eller släp. Mitt hem känns nu inte som mitt hem längre.

Tanken var först att flytta lite i taget för att underlätta. Men då är ju frågan, när har man flyttat så mycket saker så att jag anser mig bo på nästa ställe? Och ju mer saker som försvinner härifrån dessto mindre hemma känns det. Därför kommer flytten gå fortare än tänkt, nu vill jag bara packa ihop skiten så det är gjort. Tänk att ha någon som kan välkomna en hem på eftermiddagarna. :) Så ja, nu flyttar vi alltså ihop av både ett och två skäl. Tillsvidare får Sofi ta hand om min underbara lya. Jag litar på dig nu!

Ikväll kommer mamma och pappa tillbaka från utlandet, så frågan är hur svarta dom är på en skala? Jag antar att det visar sig när jag plockar upp dom på flyget! Undrar just när det blir min tur att åka någonstans?



"Det finns bara en som du."

Att älska.

Vissa dagar mår man helt enkelt bara för bra. Idag är en sådan dag, förutom den brutala träningsvärken som har blossat upp i mina ben från gårdagens träningspass. Uh.

Men hur känns det egentligen när man mår bra? Pigg. Lätt i kroppen. Glad i sinnet. Stark och med siktet framåt. Och jag tänker på hur otroligt bra jag har det. Tog en lång skogspromenad imorse och det var verkligen underbart, solen lös, vinden som fick löven att prata, dig vid min sida. Sedan kommer man hem till sin underbara lägenhet. Väljer bland musiken som jag troligtvis inte kan leva utan och tonerna kryper in i hörselgångarna och fastnar som små saknade pusselbitar. Öppnar kylskåpet och ser välfyllda hyllor av färger och smaker. Choklad. Jag är glad över det lilla lyx jag har möjlighet att unna mig i vardagen. Du är nära.

Igår var sådär. Idag är en sån dag då jag inte kan låta bli att älska livet och allt jag har runt omkring mig.



Längtar. Saknar. Drömmer.

God mat i mängder.

När man är på restaurang önskar man alltid att man hade förmågan att äta hur mycket som helst. Det är synd att det ska ta stopp, det är ju så otroligt gott! Och vem skulle inte vilja ha mer utav det goda? Igår var vi på Angelinis. Mycket trevligt ställe, och hon som serverade oss var otroligt duktig.

Men på nått sätt ska det alltid vara så avancerat när det kommer till matlagning numera. Nog för att det oftast blir lyckat och väldigt gott, men hur nöjd skulle jag inte vara för att få något så enkelt som makaroner och köttbuller tex? Med brunsås och lingonsylt! Jag måste nog styra upp de där!

Vaknar upp, otroligt trött, det är alldeles mörkt i lägenheten, tittar ut, det ösregnar. Happ. Planen för ikväll var en personalfest utomhus med grillning och allt vad det innebär, men hur går det nu? Jag får helt enkelt börja dagen med att träna och handla. Sedan hoppas jag att regnilet lägger sig till ikväll.

Sånna här dagar gör att längtan efter utlandet kryper sig allt närmare. Ett sms från sina föräldrar i bulgarien med en bild på stranden och en text som berättar om 30-35 grader varmt etsar sig lätt fast i bakhuvet. Ni njuter väl åt mig med hoppas jag!

Brandlarm.

Otroligt bra uppfinning! Idag gick brandlarmet på jobbet och vi var tvungna att be alla kunder att lämna sina saker och utrymma varuhuset. Men varför går inte folk ut på en gång? Varför bekymmrar man sig om vilken plats man har i kön eller vart man ska lägga ifrån sig sina varor när det faktiskt finns en möjlighet att det brinner i byggnaden? Det är som att alla matriella ting, pengar, tid, är viktigare än själva livet!?! Det känns inte riktigt rätt. Nu var det lyckligtvis bara en gräsklippare som stått och gått, och röken i butiken var alltså enbart illaluktande avgaser, men man måste ju utgå ifrån det värsta när ett sådant larm som brandlarmet går.

Jag var hemma ikväll för att låna till mig en av mina föräldrars bilar nu när dom åker utomlands mot varmare breddgrader. Och bland all packning och tvätt ligger en skivstång och en stepbräda på golvet och bara stirrar på mig, viskar i mina öron, lyft mig, trampa på mig... haha. Mamma håller på att sätta ihop ett pump-pass och jag tog naturligtvis tillfälle i akt att känna lite på vikterna. Jag känner mig piggare och mer motiverat att komma igång med träningen än vad jag gjort på hela sommaren. Jag hoppas att jag får vara frisk nu, för en hel sommar utan träning tär på både humör och fysik. Imorrn börjar förhoppningsvis mitt nya friska träningsliv :)




"När dina varma händer kryper längs min rygg, strycker min mage, värmer min själ kan jag inte annat än le."

Beslutsamhet i all ära.

Jag har aldrig varit speciellt bra på att bestämma mig om saker, stora som små, det tar helt enkelt bara tid. Man velar fram och tillbaka. Men jag tror att jag blivit betydligt bättre på just den biten på senare år, det verkar gå hand i hand med en växande självsäkerhet och spontanitet. Man måste våga prova sig fram här i livet, går det så går det.

Jag vet inte riktigt vad som flög i mig igår, men det började med att jag skulle ta reda på ett schema för en eventuell matematikkurs jag kanske ska läsa. Istället hamnar jag bland alla universitetets program och plötsligt har jag tagit ett flertal beslut om min framtid. Bara för att dra ett exempel så hittade jag ett program jag vill läsa. Och naturligtvis, som det brukar vara varje gång man väl bestämt något, så vill man att det ska hända på en gång.

Pirrig i kroppen och med mycket att tänka på igårkväll kunde jag verkligen inte somna. Det dök upp så många möjligheter helt plötsligt som bara var tvungna att tänkas igenom. Min vardag och trötthet vad gäller arbeta känns lite mer spännande när det troligen händer en och annan förändrig redan i höst.


Linda, sluta sola och ge oss en chans!


"Lever i förväntan"

Riktigt bra film.

Inget går upp mot riktigt bra film. Nu var det länge sen man fick länga vantarna på en bra film, och vad jag längtar mest efter är en otroligt bra actionfilm men mycket spänning. Det verkar som om det får vänta en stund, och mina förhoppningar är att sista Bourne-filmen går att lita på. Men action behöver inte vara ett krav för en bra film. Igår fick jag se The Illusionist med Edward Norton, som för övrigt nästan bara gjort bra film. Över förväntan, en film med smak, se den.

Jag vet inte, men det känns lite konstigt att behöva återgå till jobbet efter att ha gått hemma i så länge som 4 dagar. Jag kan inte direkt kalla det en minisemester i och med att jag konstant legat i sängen, men det känns som att börja om på nytt. Kanske beror det på att semesterperioderna är slut, och att allt nu ska återgå till det vanliga?



Gå inte och grubbla över sånt som du inte kan få, eller sånt som du inte kan förändra.
Leta efter möjligheterna och uppskatta det du faktiskt har.
Snart inser du hur otroligt rik du är.



"Jag är övertygad om att de flesta människor är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara"
Abraham Lincoln

Nystädad garderob.

Jag har väldigt lite garderober, eller kanske är det för mycket kläder, jag vet inte, men det har iallafall varit ett problem att få nån riktig ordning bland trasorna. Men så idag när jag var ute och promenerade fick jag en snilleblixt och nu har jag städat hela garderoben och möblerat om för att utnyttja garderoberna maximalt. Det blev som en ny garderob, några gamla trasor åkte direkt i paperskorgen och ett par gamla jeans återfanns. Känns otroligt bra att ha fått lite ordning där inne. Nu är det bara sortera papper i pärmar och svabba lägenheten kvar... suck..

Det får nog bli en annan dag. Det är konstigt de där, men såfort man känner att det är ett "måste" att behöva städa blir det genast 100 gånger jobbigare, och kanske 1000 gånger tråkigare.

Känner mig iallafall mycket piggare efter sjuka. Jag och sängen har väl praktiskt taget suttit ihop i helgen så vi är som lite less på varandra nu tror jag. Vi undviker varandra till varje pris. Jag ser fram emot en piggare och lite mer aktiv vecka.

Torterad Svan.

Vem gör såhär? Varför? Sjukt är vad det är!

image36

Artikeln finns på vk´s hemsida idag. Usch.

Feber eller huvudvärk?

Inatt har jag legat och svettats som ett djur, sängen är helt genomblöt, lika så jag. Feber är aldrig trevligt men det är inte nog med det. Jag har dessutom fortfarande inte blivit av med min huvudvärk som nu är inne på sin fjärde dag att plåga mig. Sprängande. Vägrar gå över.

Så om jag skulle behöva välja mellan dessa två onda ting skulle jag välja feber, alla gånger! Jag är otroligt less på att ha ont.

Bota mig!

Vad får man för att vara snäll?

Varför ska jag ställa upp för andra när jag inte får någonting tillbaka? Jag trodde det handlade om att ge och ta? När man verkligen försöker att göra sitt bästa för att finnas och hjälpa andra i olika situationer, kan man inte begära att när jag väl behöver en litenliten hjälpande hand kunde få det då? Jag vet att jag är snäll, ibland för snäll, men min förhoppning är ju ändå att mina medmänniskor  visar tacksamhet för det sen. Ibland hoppas man kanske för mycket! Lik förbannat gör man om samma "misstag" om och om igen.

Hade grymt ont i huvudet hela dagen igår. Provade med både alvedon och treo, till och med tre chokladkakor slank ner, men ingenting hände. Men jag tror det satt i nacken, spänning, jag var otroligt stel. Tack för massagen jag fick igår, den gav mig ännu mer huvudvärk då allt släpptes lös men idag känner jag mig mycket mjukare. Vaknade dock upp med feberkänslor så lite alvedon och ett ösregn senare var jag på jobbet igen. Nu är jag visserligen lite piggare, men att jag aldrig kan bli frisk. Jag tar hand om mig själv! Jag måste bara haft en jäkla otur i sommar!

15 dagar kvar till Shreek 3 och 29 dagar kvar till The bourne ultimatum. Intresseklubben antecknar!

Nu ska jag arbeta vidare och försöka att inte längta ihjäl mig efter min, tro de eller ej, andra lediga helg på raken. Otroligt skönt.


Snatteri.

Igår när jag stog i kassan på jobbet, precis som vilken annan vanlig dag som helst, passerade en man med händerna i fickorna. Larmbågarna tjöt och jag riktade hela min uppmärksamhet åt honom som inte alls var speciellt intresserad av att stanna. Han spelade dum och lotsades inte förstå så jag tog till min knaggliga engelska i hopp om att han skulle gå igenom bågarna ännu en gång, för säkerhetsskull. Som tur var kom mina kollegor ganska snabbt för att se vad som hänt och såklart hande mannen en stulen vara i fickan som han snabbt kastade av sig innan han passerade larmbågarna igen. Polisen kom och det blev förhör. Den helt vanliga dagen blev genast lite mer händelserik. Men vad jag inte förstår är varför man inte snattar åt sig något som är värt att ha när man ändå tänkt ta något? Något dyrt? Något välbehövligt? Jag hade inte tänkt avslöja vad han hade för vara i fickan men priset på den låg väl runt 30 kronor. Jag hoppas han tyckte att det var pinsamt. Jag hoppas han skämdes.

När man börjar tänka efter över hur allting faktiskt fungerar så inser man att det förekommer nog betydligt mer snatteri än man kan föreställa sig. Hade det bara varit lite mer folk runt kassan, eller att han gått igenom larmbågarna samtidigt som någon hade han säkert kommit undan. Ibland är det bra att ha ögonen öppna.

Terapi på verandan.

En underbar helg har nu passerat. Lördagen bjöd på bröllop och eftersom det var Jonas släktingar blev det många nya ansikten och väldigt många nya namn att försöka hålla redan på. Bruden var otroligt vacker i sin klänning, maten var jättegod och jag fick både dansa styrdans och sjunga singstar. En mycket trevlig kväll.

Eftersom bröllopet hölls i hemmet som ligger en bit utanför lycksele övernattade vi i Jonas stuga. Spenderade hela söndagmorgon med att sitta på verandan och blicka ut över sjön. Inga billjud eller annat statsbuller. Frisk luft. Det är som terapi. Tiden bara rusar iväg och innan man vet ordet av det har man suttit och stirrat ut på ingenting i 1,5 timmar. Ibland är det skönt att bara vara, göra ingenting och stressa av lite.

 

Bilköer och Nolia.

Igår på min lunchrast tänkte jag att jag skulle passa på att göra lite ärenden, handla lite å så, men den tanken ångrade jag snabbt när jag närmade mig stan. Jag hade inte en tanke på att det faktiskt är Nolia med sina tusentals besökare i vecka. Det blev en lite stressig lunch och beslutet att cykla till Nolia idag när jag och Linda ska dit var inte speciellt svårt. Det är helt otroligt vad ett enda evenemang kan ha stor påverkan på hela stans trafik! Det är tur att jag inte hade bråttom för då hade det nog kunnat bli en och annan svordom bakom ratten.

Solen lyser idag, men det verkar vara lite svalare. Perfekt väder för att strosa omkring bland nybakat bröd, fina bilar, utställningar och diverse andra småprylar. Sedan är det city-beach i Umeå nu. En otroligt rolig sport. Om bara vädret håller och inte orken tryter ska jag försöka att ta mig även dit så har jag iallafall fått sett en, förhoppningsvis, bra beach-vollymatch i sommar.

Ikväll blir det mysmiddag och imorgon är det bröllop. Spännande. Bröllop brukar vara så fina, alla är så glada och lyckliga. Måste komma ihåg att ladda kameran!

Ha en trevlig helg för de tänker jag ha! :)

Hundvalp.

Det måste ha varit sommarens varmaste dag i Umeå igår, utan tvekan. Bilens termometer visade 30 grader. Man skulle kunna säga att det var lite tropiskt när jag och mamma frivilligt valde att äta glassen inomhus!

Min moster har skaffat en till hund. Jag som är hundrädd tycker att det börjar bli lite obehagligt på släktträffarna när hundarna bara blir fler och fler. Men igår åkte vi förbi henne för att hälsa och och titta på valpen. Så otroligt söt. Jätteliten. Slickades hela tiden och försökte naffsa och bita på allt. Om hundar aldrig blev större än sådär skulle till och med jag kunna tänka mig att bli hundägare.

Idag är det äntligen dags. Jag ska äntligen få klippa av mig lite av min hårkalluffs! Det ska bli skönt att bli lite lättare på huvudet. Jobbigt är bara att jag inte riktigt vet hur jag vill att det ska se ut. Jag ska rådfråga frisören för idag ska jag gå till en av mina favoriter. Gör mig snygg!


Tandläkarskräck.

Tänk att det alltid ska vara så jobbigt att åka till tandläkaren. Det är väl okej om man vet att man bara ska dit för en grunkoll, men idag gruvar jag för ett ingrepp. Att laga ett hål. Iiiiih. Sitter här och väntar in i det sista för att kanske slippa behöva höra borrens vansinniga ljud. Jag tror att jag väntar förgäves. Min betydligt mer underlägsna sida av mig idag, den positiva delen, säger mig att det är bättre att laga hålet nu så kanske tänderna sitter kvar när man blir gamal! Jag vet. Jag ska. 

Det är iallafalla strålande sol, och jag ska göra min mamma sällskap till Skellefteå i en bil utan AC. Svettigt. Men ingenting spelar någon roll idag, bra som dåligt, för jag kommer bara att njuta av att få vara ledig från jobbet! Känns helt underbart. 



Lever du livet?


Röda och gula löv.

Imorse när jag cyklade till jobbet fick jag mig en syn av skräck! Ve och fasa! Vad händer? Löven har redan börjat bli gula och röda. Är hösten redan påväg?

Jag ser inte ut.

Det är helt vitt ute. Dimma. Dis. Förhoppningsvis inte regn. Men jag ser inte längre än kanske tio meter. Vad har hänt?

Simpsons filmen är nu avbockad! Simpson är simpson och roligare än så blev det inte heller. Filmen var bara som ett jättelångt serieavsnitt. Men tycker man att serien är bra så är filmen bra. Förvänta dig inga underverk bara.

Det går någon typ av "bli-sjuk-våg" på jobbet nu, och jag gör att jag kan för att springa slalom mellan bacillerna. Jag vill verkligen inte bli sjuk. Vi fick våran tredje sjukanmälan igår på bara 4 dagar. Usch. Hur ska jag försvara mig? Längtar efter ledighet!



Från helgens mycket lyckade besök på Olearys.

Så är det.

När förväntningarna är som minst brukar det sluta som bäst!



"Tillfället får inte försummas. Ett precis likadant besöker oss sällan två gånger."

Rix FM.

Varför utsätter man sig för saker som man vet att man inte mår bra av? En allmän undring bara!

Första bodypumppasset på kanske två månader satta sina spår. Träningsvärken har pridit sig som ett virus i kroppen på mig och allting går i slow motion. Men det var riktigt roligt och jag förstår inte varför jag är där så sällan. Jag mår så bra.

Rix FM festival i helgen. Alla pratar om det. Jag förstår inte riktigt grejen med att stå där och lyssna, när det inte ens är bra musik. Det skulle vara för att alla andra är där så att man får träffa lite folk i så fall. Kanske får jag stå där bland 14-åringarna och skrika lite när Danny éntrar scenen, eller varför inte låta elden på tändaren lysa när Ola kör en av sina balader? Hm. Det är kul att det händer något i Umeå iallafalla. Och så Nolia som börjar på lördag. Umeå kommer att ha många besökare i helgen. Själv ska jag väl försöka ha lite kul jag med trots att jag jobbar hela helgen. Så vad är planen? :)

Snälla, inget mer regn va!

Tolv långa timmar.

8-20, tolv timmars arbetsdag. Jag kommer dö! Iallafalla av seghet. Och dagen kunde åtminstonde ha fått börja med sol, men nej, regnkläderna och jag ska bli bästa vänner. Men vad gör man inte för att vännerna ska få friskna till. Ingen annan kan så det är klart man ställer upp. Krya på dig nu.


RSS 2.0