ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Igår när jag stog i kassan på jobbet, precis som vilken annan vanlig dag som helst, passerade en man med händerna i fickorna. Larmbågarna tjöt och jag riktade hela min uppmärksamhet åt honom som inte alls var speciellt intresserad av att stanna. Han spelade dum och lotsades inte förstå så jag tog till min knaggliga engelska i hopp om att han skulle gå igenom bågarna ännu en gång, för säkerhetsskull. Som tur var kom mina kollegor ganska snabbt för att se vad som hänt och såklart hande mannen en stulen vara i fickan som han snabbt kastade av sig innan han passerade larmbågarna igen. Polisen kom och det blev förhör. Den helt vanliga dagen blev genast lite mer händelserik. Men vad jag inte förstår är varför man inte snattar åt sig något som är värt att ha när man ändå tänkt ta något? Något dyrt? Något välbehövligt? Jag hade inte tänkt avslöja vad han hade för vara i fickan men priset på den låg väl runt 30 kronor. Jag hoppas han tyckte att det var pinsamt. Jag hoppas han skämdes.

När man börjar tänka efter över hur allting faktiskt fungerar så inser man att det förekommer nog betydligt mer snatteri än man kan föreställa sig. Hade det bara varit lite mer folk runt kassan, eller att han gått igenom larmbågarna samtidigt som någon hade han säkert kommit undan. Ibland är det bra att ha ögonen öppna.