ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Vi hann bland annat med loppis, storhandling på Ica, fotbollsmatch, taco-kväll med middagsgäst, en sväng på stan, inköp av nya gympaskor till mig, besök i sävar och träffat fina vänner, besök hos numera farmor, se 2 filmer, plus en massa andra småsaker. Man kan lugnt säga att vi tagit vara på dagarna! 

Önskar att alla helger kunde kännas sådär långa! Men nu är det måndag igen och tillbaka till vardag. Tomt skulle jag kunnat skriva men jag och gumman ska umgås i veckan! Vi har många vänner som vi ska försöka hinna hälsa på. Idag ska vi träffa Sofia och lilla Theo som fick en tuff start i livet. Ska bli så kul att få träffa honom äntligen. 

Ja just ja, sen ska jag och gumman prova på mamma-baby träning också. Hur bra låter inte det?!? Jag är så förväntansfull!! Jag hoppas Gummsi känner lika dant! :)

Tänk att den här fantastiska lilla flickan är 50 % mig och 50 % Daniel!? Det är ju inte riktigt klokt vilken perfekt kombination det blev! Kärlek rakt igenom!

Att ta spruta idag va inte kul, för någon utav oss. Hon kände på sig redan innan sticket att något lurt va på gång och när sticket kom så sprutade det tårar. Men nu är det gjort och vi håller tummarna att hon inte får några biverkningar.

I övrigt en jävligt (ursäkta ordvalet) dålig dag. Dålig sömn, huvudvärk, vaknade på helt fel sida imorse (arg och lättretlig). Gummsi är sur och grinig, jag är sur och grinig. Dessutom burit henne i sele hela dagen och fått kasta i mig mat på stående fot. Att älsklingen nyss skrev att han äter lunch på restaurang hjälpte inte till! Idag önskar jag att det var jag som hade fikaraster, och att det var jag som åt lunch på restaurang (eller fick gå på toaletten ifred för den delen). Inte ens vetskapen om att det är fredag verkar hjälpa. Usch och fy, ge mig en ny dag fort som tusan!

En ny och bra lördag längtar jag till, som innebär premiär på barnloppis för min och Gummsis del och fotbollsmatch för älsklingen. 

Jag fick ringa hem älsklingen från jobbet och stänga in mig i sovrummet. Fy tusan va illa man mår! 

Idag känner jag mig typ bakis pga gårdagen, och alldeles mör i kroppen. Men eftersom hela gårdagen blev "inställd" känner jag att jag måste försöka göra desto mer av denna dag. Framförallt ta mig ur lägenheten en sväng. Så nu väntar jag på att Gummsi ska bli trött och vilja sova förmiddag så att vi kan gå ut på prommis. Ett bra sätt att vakna till liv på. 

Imorgon ska hon få sina första sprutor, 3 månaders vaccinet. (Tur att hon inte vet vad spruta innebär ännu!) Och vi vet ju inte hur hon reagerar på de så vi passar på att aktivera oss idag så vi kan ta det lugnt imorgon om det behövs. 

Vi fick även följa med och hämta storasyskonen på förskolan för att sedan äta glass i solen. Gud så varmt det varit idag!! Jag är glad att jag valde bort jeansen imorse innan jag åkte. Men sammanfattningsvis en väldigt trevlig dag.

Men nu är batterierna slut och energin i botten. Att luta sig tillbaka i soffan är livsfarligt för det är först då man upptäcker att det är första gången du suttit ner idag. Men ro och ingen vila, Gummsi måste bada och vi måste äta. Sen gör vi nog en "tidig" kväll för de kommer ju en morgondag också.

Det går bättre och bättre att vara hemma själv, speciellt nu när vi (jag) försöker tvinga henne att sova en stund på dagen (med tvinga menas bära henne i sele tills hon somnar för de är just nu det enda som funkar). Hon är betydligt lättare att lägga isäng på kvällen när hon inte är lika övertrött, och jag får en liten andningspaus på dagen.

Jag har även börjat träna två gånger i veckan med lillasyster vilket gör att jag både får tillbaka lite styrka och får umgås en stund. Det är guld värt för både ork och humör.

Bilder från dagens nackträning. Hon har blivit så duktig! Med kudde går det helt okej i typ två minuter utan protest!

Vi brukar alltid gå en prommis på förmiddagen för att Gummsi ska sova. Hon är ju inte så bra på att just somna hon heller. Men idag hann jag bara ta på mig skorna tills ja kände att ja verkligen verkligen inte orkar. Tur att en runda runt huset räckte. Hon sover i skuggan och jag planterade baken i solen på en parkbänk.

Vilket kalasväder alltså!!! Jag har ju varit avis på älsklingen som få vara ute hela dagarna så nu jäklar njuter jag till 100 %. Lite färg i ansiktet är ju bara bonus!

Vår fina lilla Gummsi har varit extremt grinig på slutet, äter dåligt och sover knappt på dagtid. Så idag gjorde jag en ordentlig insats för att få henne att sova. Jag blev less på grinigheten och jag orkade inte gå och bära då varken ork eller rygg räcker till det. Så ner i vagnen och iväg till närmaste grusväg. Och där gick vi fram och tillbaka (fram och tillbaka, fram och tillbaka...) i myrsteg i cirka en timme så Gummsi fick vila ögonen. Jag passade såklart på att vända ansiktet mot solen. Välbehövlig D-vitamin för mamma. 

Men ack så tradigt. Samma visa ikväll! Och med hjälp av Älsklingen praktiskt taget svävade vi in vagnen i försiktighet för att hon inte skulle vakna. Det hjälpte såklart inte, en kvart senare vaknade hon och sen dess vi har buffat och buffat och buffat. Imorrn ska vi på ett extra besök till BVC för att se att hon håller vikten nu när hon äter så små portioner och dessutom börjat kräkas mycket. Kanske har hon några bra gå-och-sova-tips som hon kan dela med sig av också. Håller tummen!

Typ som denna morgon. Jag har varit vaken sen klockan 03.00. Gumman gör morgon kl 06.20 och säger Gomorron med att kräkas ner mig, dig och allt annat i närheten. Men jag älskar att hon gör det med ett leende på läpparna. Det går inte att vara arg när man tittar in i hennes fantastiska ögon och hon drar på smilebanden. Helt enkelt bara för mig att vakna till liv och göra henne sällskap. 

Tandläkarbesök står på schemat idag för min del. Som jag gruvar. Jag har alltid ogillat tandläkaren. Och medan jag är borta kommer farmor och är barnvakt eftersom hon var ledig idag. Det passade ju utmärkt, för en gnällig bebis medan man själv ligger och gapar hos tandis känns inte så skoj.

Men det är även utmattande och prövande för både dig som enskild individ och för er som par (om man nu är i en relation). Jag sover dåligt (dvs inte pga bäbis utan pga mig själv) och senaste nätterna har varit av den extremt dåliga sorten. Ihop med en liten tjej som varit extremt gnällig och igår skrek tills hon tappade andan i ca en timme och tårarna bara sprutade brast allt. Jag inser hur utmattad jag är (säkert mest pga sömnbristen och ryggvärk, eller pga tusen andra saker tillsammans? jag vet knappt själv) och hur otroligt påfrestande det är att höra bäbisskrik hela dagar. Tålamodet blir kortare och kortare, och det här med att vara glad blir lättare och lättare en övergång till irritation och frustration. Jag börjar mer och mer inse vikten av att hitta en balans mellan att vara mamma och att bara vara mig, och vikten av att få träffa andra vuxna, att få träffa vänner. Eller av att bara byta miljö och inte bara titta på lägenhetsväggar. Om jag bara hade lite mer energi.

Det är också påfrestande att se sin partner lika trött, och hur vi båda går omkring och låtsas att allt är bra och försöker hålla god min. Hur vi försöker förstå varandras situation men inser att det nog aldrig går helt och fullt utan att byta skor. Och lika stort behov som jag har av att ibland få vara bara mig och att få träffa andra, har vi behov av att få vara bara med varandra. För att inte glömma bort.

Problemet är tid. Och att välja bort vissa saker till förmån för andra. Det är inte lätt att välja bort. En timme är en ganska kort tid, men kan samtidigt vara en väldigt lång och värdefull tid. Det är kanske timmar här och där som gör skillnad. Timmar här och där som vi måste lära oss att planera in och ta vara på. Timmar som vi måste be om för att få. Någonting som vi varit dåliga på, men som nu känns viktigare än någonsin?

Jag är så glad att hon finns i våra liv. När hon ler är det omöjligt att inte le tillbaka och känna kärlek till månen och tillbaka. Men jag längtar tills vi har lite rutin och hittat en trivsam balans. Tills vi båda mår lite bättre så att vi som familj kan må fantastiskt bra. 

Men med min rygg och två timmar med en 6 kilosklump på magen var detta såhär i efterhand kanske ett lite väl häftigt "träningspass" för min del. Men jag hade inte mage att lyfta ur henne när hon sov. Gumman va nöjd, så det var ju positivt. Jag ligger dock med värk på soffan och är sådär Lagomt efterklok nu. Det blir pappa som får bära nästa gång, och jag som måste lära mig att min kropp är långt ifrån stark, långt ifrån som den var innan, och att det förmodligen kommer att ta längre tid än jag vill tro att vara tillbaka som jag önskar. Mer tålamod (som tyvärr inte är min starkaste sida) alltså.

Lillasyster kom förbi i måndags och hon kom precis när jag kände att mitt tålamod höll på att ta slut. Att få prata med en vuxen en stund var guld värt, eller bara de faktum att få ha en vän brevid sig i soffan. 

Det är ju tur att det bara kommer att bli bättre och bättre ju äldre hon blir med rutiner och sömn. Och vi kör hårt på att lära henne att ta tutte som hon vägrar fram till nu. Vi har provat alla olika tuttar som finns men hon har bara spottat ut. Nu har vi hittat en som fastnar i munnen på henne lite längre stunder så vi håller tummarna. Vi vill gärna att hon inte blir en tumme tjej och händerna åker fort in i munnen då hon har ett behov av att snutta. Så träna träna träna!