Bärseleinvigning och mer tålamod.
Jag tänkte att bärsele kunde vara bra om vi ska gå på Noliamässan en dag för att slippa vagnen i folkmassan. Gummsi har inte gillat den hittills så idag tänkte jag att vi skulle träna lite. Sagt å gjort stoppade jag ner henne i den, skrikandes. Jag tänkte att jag tar med vagnen om hon stenvägrar. Men såfort jag börjat gå blir hon till ro och somnar. Perfekt, jag går på stan och gör några ärenden.
Men med min rygg och två timmar med en 6 kilosklump på magen var detta såhär i efterhand kanske ett lite väl häftigt "träningspass" för min del. Men jag hade inte mage att lyfta ur henne när hon sov. Gumman va nöjd, så det var ju positivt. Jag ligger dock med värk på soffan och är sådär Lagomt efterklok nu. Det blir pappa som får bära nästa gång, och jag som måste lära mig att min kropp är långt ifrån stark, långt ifrån som den var innan, och att det förmodligen kommer att ta längre tid än jag vill tro att vara tillbaka som jag önskar. Mer tålamod (som tyvärr inte är min starkaste sida) alltså.
Kommentarer
Trackback
