Fin i kanten.
Nu är jag tillbaka på jobbet. Otroligt nog känns det helt okej. Men usch vad skitig man känner sig. och mina naglar. Som jag har sparat och filar under semestern, målat, låtit växa, till vilken nytta? Nu är dom skitiga och trasiga, efter en dag. Jag tror jag hunnit bli lite fin i kanten under sommarn.
Diskuterade livet och lite annat under lunchen och dagens moralkaka kom till orda. Vad är det egentligen som håller en fast här, i Umeå, i vardagen? Familj, vänner givetvis, snåljåpen inom mig och kanske den hemmakärlek jag känner. Vad gör man av lägenheten? Jobb? Utbildning?
Men ska det alltid vara såhär, ska jag verkligen fastna här nu?
Jag vill se Sverige, andra städer, jag vill till andra länder, se lite mer av världen och utvidga min egen. Hela tiden skjuts det på framtiden. Undanflykter. Ursäkter. Jag SKA. Men om någon gång, varför inte nu?
Jag fick mig en tankeställare som jag helt klart måste grubbla vidare på.
Diskuterade livet och lite annat under lunchen och dagens moralkaka kom till orda. Vad är det egentligen som håller en fast här, i Umeå, i vardagen? Familj, vänner givetvis, snåljåpen inom mig och kanske den hemmakärlek jag känner. Vad gör man av lägenheten? Jobb? Utbildning?
Men ska det alltid vara såhär, ska jag verkligen fastna här nu?
Jag vill se Sverige, andra städer, jag vill till andra länder, se lite mer av världen och utvidga min egen. Hela tiden skjuts det på framtiden. Undanflykter. Ursäkter. Jag SKA. Men om någon gång, varför inte nu?
Jag fick mig en tankeställare som jag helt klart måste grubbla vidare på.
Kommentarer
Trackback
