ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

 

Jag har surfat på sidor jag inte ens kom ihåg att jag någonsin nuddat av bara farten, vana, reflex, kalla det vad ni vill. Jag har pratat på Skype, ett forum som tydligen visat min frånvaro så länge att lösenordet blivit ett minne blott, och besökt min hotmailadress där 176 nya meddelanden nog talar mer än sitt tydliga spår.

 

Jag har lyssnat på musik, letat ny musik, läst texter, känt känslor och bearbetat andra. Jag minns hur musiken brukade vara min terapi, min tillflykt, mitt andrum. Bara jag och bakgrundsljudet av någonting som kan fylla ett helt rum med en annan tid och plats, som kan ta sinnet iväg till fantastiska minnen likväl som en hjälp att glömma, byta tillvaro på bara ett ögonblick.

 

Jag rotat igenom gamla fotoalbum, skrattat tills jag kiknat och fyllts av glädje, över dom stunder som ännu ligger mig varmt om hjärtat, känt sorg och ryggat tillbaka över dom stunder som idag kan få mig att ifrågasätta vilka vägar jag valt att gå genom livet. Men ändå inte på något sätt ångrat det som varit eftersom den lycka jag känner idag fyller mig rakt igenom. Alla de där groparna som gjort att jag trillat ner, platt på marken, ibland förlamad, stum, har även tvingat mig att klättra, och varje gång lite högre och lite längre än gången dessförinnan, till en vy med lite finare utsikt och lite klarare ögon.

 

Jag har redigerat bilder så som jag kunde göra bara för nöjes skull medan timme efter timme rullade förbi. Klippt och klistrat, lekt med konstraster och ljus, skapat.

 

Men framförallt har jag skrivit. Som den dagbok jag aldrig haft. Rensat, ventilerat, fått perspektiv, så som jag kunde göra för att inte köra fast, utan hela tiden finnas i nuet. Små saker likväl som stora, glada likväl som tunga. Bara ner på papper, svart på vitt.

 

Ikväll har jag fått sitta ner tillsammans med min dator, min alldeles egna dator, för första gången på väldigt många månader, otroligt, jag vet, nästan en evighet som det känts just ikväll. På gott och ont, vem vet? Men jag har känt ett stort lugn och en känsla av harmoni, och lite som mig själv när jag bara är jag, mitt ensamma egna jag, och ingen annan än jag, och det har gjort mig gott.