Äntligen helg
Jag har inte försvunnit från jordens yta. Jag har bara jobbat och jobbat och jobbat lite till.
Äntligen helg. Jag unnade mig att gå hem redan vid 16, solensken, och en joggingrunda (som var så sjukt jävla jobbig) avverkades innan tacos och ett glas vin. Tacka vet jag sovmorgon imorgon. Så härligt!
Jag känner en viss sorg i att behöva missa ännu vår, soliga kvällar, påväg mot sommar... pga högtrycket på jobbfronten. Kanske för att de i år kommer handla om tre månader och inte tre veckor? Kanske för att jag börjar tänka "i längden" och "framtid"? Kanske för att belöningen för allt slit inte är tillräckligt högt? Men vi biter ihop. För att vi måste. För att vi.känner ett ansvar jäntemot kollegor. För att vi vill göra vårt bästa och dra vårt strå till stacken.
Kommentarer
Trackback
