ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Det känns som att hon varit här mycket längre och vi måste ofta påminna oss om att hon "baaaara" är just några veckor gammal. Det är lätt att sväva iväg in i framtiden och längta tills hon håller upp huvud, vänder sig, sitter, ler oftare osv osv. Inte för att hon inte redan är bäst, utan för att man längtar efter att få se hennes utveckling och vem hon kommer att växa upp till att bli. 

Det är iallafall fem månader sen ja klippte mig sist vilket är en evighet i min värld. Varför så länge kan man undra, men graviditet och sjukskrivning har väl gjort att jag helt enkelt prioriterat annat när jag inte mått så bra. Nu ska det äntligen bli av och risbusken ska äntligen få lite form. Vardagslyx får man väl ändå kalla det. Jag förtjänar det tänker jag!

I övrigt väntar 3 års kalas och släktträff i helgen. Vi ska även låna mamma och pappas hus i helgen så vi får byta miljö och tillgång till gräsmatta. Så mysigt. En helg att se fram emot med andra ord!

Suck och pust. 

Men vad gör man inte för att skapa bästa möjliga utgångsläge inför natten?!  Svaret är nästan vad som helst. 

Vår förlovningsdag är idag men den fick inte bästa utgångsläget så vi har bestämt att vi ska fira en annan dag. Jag känner mig iallafall som en lycklig tjej tillsammans med honom, och Gummsi är vårt kvitto på en perfekt kombination. Hon är fantastisk! Jag älskar min lilla familj!❤️💜

Därför händer inte så mycket hemma hos oss idag. Mycket soffa och tv skulle jag tro. Och regnet bara öser ner, så det gör kanske inte jätteont med en dag inomhus. 

Jag rensade hennes garderob imorse (läs låda) och har nu kompletterade med de som saknades plus ett plagg på rea jag bara inte kunde låta bli (så nu får de gärna bli sol eftersom de såklart var ett sommarplagg). Gummsi fick även en febertermometer och jag fick mig en ny parfym. 

Efter de var orken slut och shoppingen till mig själv får helt enkelt vänta till en annan dag. Det är ändå mest sommarplagg på galgarna och sommaren har ju inte direkt imponerat hittills. Sen känns det ju som att jag redan har en helt ny garderob sen gravidmagen försvann, plagg som jag inte kunnat använda på ca 7 månader har plötsligt fått nytt liv. 

Jag hoppas att något sånt aldrig behöver hända i verkligheten!!

Som nybliven förälder har jag gjort en del upptäckter, tex;

-"Tänk om" är någonting man tänker hundra gånger om dagen. Tänk om någon kör in i oss när vi är ute med bilen, tänk om någon tappar henne, tänk om jag tappar henne, tänk om hon ramlar ner för skötbordet, tänk om vagnen välter, tänk om hon blir sjuk. Osv osv.

-Det går att säga ordet "hej" ungefär hur många gånger som helst på en dag i olika tonfall utan att känna sig tjatig.

-Får man sova typ tre timmar i sträck har det varit en "bra" natt och man känner sig pigg. Skulle någon sagt de till mig innan skulle jag skrattat och trott att att dom skämtade, jag behövde mina åtta för att överleva så var de bara.

-Att vistas bland andra med en bäbis ger sjukt mycket uppmärksamhet, typ mer än en hundvalp. Plötsligt hamnar man i andra hand och folk pratar med bäbisen och inte med dig.

-Bajs har blivit det dagliga samtalsämnet. Och det är liksom inge konstigt. Har hon bajsat? Var det mycke? Lite? Hårt? Mjukt? Konsistens kan också diskuteras.

-En del säger att det inte finns fula bäbisar, men det finns det iallafall i mina ögon. Din egen bäbis kommer dock aldrig vara ful (som jag var rädd för). Det är den sötaste bäbisen som finns, en perfekt kombination av er båda. Och du kan titta på han/henne i timmar och förundras över hur ni faktiskt lyckats skapa en så perfekt liten varelse. Finast är bäbisen när någon annan håller i henne. Du saknar efter typ två minuter (helt sjukt kort tid).

Med två usla nätter bakom oss (max två timmar på sin höjd) åt vi frukost vid 12 och funderar nu på när de kan va okej att gå isäng?

Såg en värdelös film igår som jag bara vill varna lite för, Parallels, som byggde upp spänning och frågor under hela filmen, man hann tänka att de hör kan bli riktigt bra, och när man trodde att filmen skulle börja på riktig då kom eftertexterna!??!? Såå mycket värdelöst. Helt bortkastad tid att titta på den. Vi blev typ arga när filmen tog slut! Så se inte!

Men de tar på krafterna att vara ute. Efter en pizza och en tur till Ica maxi är vi totalt utslagna i soffan. Eftermiddags promenad och annat bestyr får vänta, jag tror en film och benen i högläge är mer vår melodi ikväll. 

De märks att man inte orkar lika mycket som man brukar, musklerna är obefintliga och ryggen värker varje kväll. Men samtidigt tacksam att det går framåt, och att viljan att hitta på saker blir större. 

Självklart deckar hon när vi ger upp med tröst försök och bestämmer att vi ska gå in. Så typiskt som sagt. Men så är livet med småbarn!

Vi hann iallafall smaka på en folköl (de var ju ett tag sedan) och äta en glass medan barnvagnen var i rull. Nytt försök med picknick imorgon. 

Igår invigde vi babygymmet som blev en hit! Jag trodde hon kanske va för liten ännu men hon låg där och log och sprattlade när hon tittade på sakerna som hängde ner. Så mer gym framöver.

Så även idag. Och idag provar vi även nya shortsen, så söt!

Vi fick även tips på en ny ersättning som ska va lättare för tarmen att bryta ner. Vi måste nog prova den och hoppas att det hjälper hennes mage ytterligare. De är inte alls kul att se henne när hon skriker tills hon tappar andan för att pruttarna inte vill komma ut. Stackars liten. 

Ja just de, idag blev gumman fyra veckor. Hon är fortfarande väldigt mycket bäbis men har börjat kunna fästa blicken på oss några längre stunder och har även lagt av sina första leenden. Hon kommer verkligen bli hur söt som helst när hon börjar le på riktigt, vårt lilla charmtroll. Imorrn ska hon på hälsokontroll och det ska bli spännande att se hur mycket hon vuxit på sig sen sist. De känns som hon har en liten ätperiod just nu. 

Vagnen hjälpte igår natt tillslut och resten av familjen verkar i alla fall fått några timmar skönhetssömn (tack och lov). 

Kaffe kaffe kaffe för min del och sen iväg. Längtar redan till kvällen och sängen! Åh, du sköna säng!!

Typ som ikväll. Hon har nu sedan kl 16 varit otröstlig, nu är klockan midnatt snart. Vi har provat allt, mat, droppar för magen, vaggat och buffat, gungat i bilbarnstol, legat i famn, legat själv, legat på mage, pysventil, rapat, you name it, men ungen är fortfarande hysterisk och kan ju knappt andas pga skrik. Nu gav Daniel upp, vi bunkrade på henne kläder och ner i vagnen. Daniel är familjens hjälte och ska nu prova en promenad. Vad gör man inte i nödens lag?! Hoppas de funkar, nästa alternativ är bilen. Om jag kunde skulle jag ta bort allt hennes onda. Jag bara hoppas att hon slipper magproblem och kolik permanent. De är inte alls kul, varken för henne eller oss.

Mina egna sömnproblem och brist på energi hjälper inte till. Man känner sig hjälplös. Och frustrerad när man inte räcker till. Hoppas hoppas att åka vagn gör susen!!

Så frustrerande att kroppen aldrig taggar ner. Att kroppen går på högvarv trots att hjärnan legat i 3-4 timmar och tänkt på ingenting. Att hjärtat bultar som om man just sprungit 5 km, fastän huvudet känns avslappnat och i viloläge. Jag försöker också tänka att det inte gör något om jag inte somnar, de räcker om jag bara vilar, för att avdramatisera alltihopa. Men det verkar som att ingenting hjälper.

Snart 3 veckor utan riktig sömn. Jag som brukar kunna somna på soffan till vilket tv program som helst har endast lyckats vila en enda gång på dessa veckor (vila och faktiskt somna en stund). Jag saknar att kunna sova. Och jag hoppas att min kropp snart förstår att vi är hemma nu, att allt är över och att det inte finns någon anledning att vara startklar dygnet runt (för de är så de känns). 

Jag är tacksam för min otroligt fina familj, den sötaste lilla ungen som finns och världens bästa Daniel. Vet inte vad jag skulle göra utan dom.

Det har varit en omtumlande vecka, största påfrestningen någonsin både psykiskt och fysiskt, och jag är inte tillbaka ännu. Det känns tungt, att inte vara på banan, men jag har världens bästa mamma som vän och stöd! Tack! Men vi är iaf äntligen hemma från BB och hon är äntligen på utsidan. 

Jag känner mig supersmal trots bulan som är kvar och saknar inte graviditeten för fem öre. Hon blir sötare och sötare för varje dag som går, och Daniel är min hjälte som bara växer och växer i mina ögon. Min kärlek till honom har alltid varit enorm, men är om inte ännu större efter denna vecka. 

Vi tar en dag i taget. Och jag längtar efter att få känna mig starkare och starkare för varje dag. 

Jag gråter typ varje dag, antingen av sömnbrist och utmattning eller av den psykiska påfrestningen, oron, och allt som värker i min kropp. Jag trodde inte att det skulle vara så psykiskt påfrestande att gå över tiden. Jag har till och med tänkt tanken att det kanske typ inte kommer att komma ut nån bäbis, eller att bäbisen inte kommer må bra eller till och med inte klara sig. Hemskt, jättehemskt! Jag vet. Men hjärnan med all längtan och oro som snurrar runt därinne kan spela många spratt. Kanske främst dom dagar när sömnen inte funnits. Att umgås med folk, nära och kära, finns inte på kartan. 

Jag hade så gärna velat vara mamma på mammornas dag, mors dag, idag. Men jag får nog tänka om. Jag vill iallafall passa på att skicka en stor kram till min egen fantastiska mamma som alltid finns vid min sida. Inte bara världens bästa mamma utan även en fantastisk vän.❤️

Jag har känt mig lite extra risig på sista tiden med högt blodtryck, extrem trötthet och huvudvärk. Detta tyckte man på förlossningen att vi borde följa upp så igår va vi inne på extra kontroll. Man kollade symtom på havandeskapsförgiftning och att bäbisen mådde bra. All good, mår mest troligt såhär pga extremt dålig sömn så sömntablett har testats. Kan dock inte påstå att det blev någon wow-effekt på sömnfronten. 

I eftermiddag bär det av till Mvc igen för ytterligare koll av blodtryck. Och nu på förmiddag ska jag till vc i ett annat ärende. Känner mig som en stammis på åhlidhems vc/mvc, då besöksfrekvensen blir högre och högre. Tur det inte är för evigt! 

Lilla älskade bäbis, kan du inte bara titta ut nu?!

Idag är även den dag då vår bäbis är beräknad att anlända. Är inte de lite coolt?! Nu tror jag inte att bäbisen kommer att titta ut idag, men bara att bäbis är beräknad på samma datum är lite coolt. Ännu häftigare hade de ju varit om vi även hade fått träffas idag, vi och vårt mirakel, men jag hoppas inte för mycket. 

Det här datumet har varit så fokuserat på bäbisen och nedräkning till bäbis att vi nästa glömt bort dess betydelse för bara oss. 3 fantastiska år, jag är så himla glad att det blev just vi och är så tacksam för den relation vi har. D är min hjälte och helt fantastisk! Min andra hälft som jag älskar så mycket! Jag är så glad att du är du och att just våra vägar korsades.❤️