ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Slängde just en blick på avdentskalendern, fylltd med choklad. Nu är det dags. Hela december är en endaste lång väntan på julafton, där varje dag räknas ner, bygger upp förväntan, en längtan efter familj och trygghet. Att november redan är slut är för mig obegripligt, var är det som händer med tiden? Men vem bryr sig om det! Jag är som ett litet barn och kommer att ställa klockan för att inte missa första avsnittet av adventskalendern klockan 9.00 imorgonbitti.

Hyllorna från Ikea är numera uppskruvade på väggen. Lite snett pga ett förtroende för ett missvisande vattenpass, men ingenting som inte går att leva med med lite hockus pockus. Det blev otroligt bra, nu är det bara dom där jäkla kuddfodralen som ska sys. Det är som att symaskinen sänder ut signaler att låta honom vara. Det sitter långt inne att komma till skott med just det där.

Ikväll ska jag och Jonas baka mammas berömda ananaspaj och ladda glöggkopparna. Myskväll och lite tv. Sofia kommer förbi också vilket jag ser fram emot, det var inte igår.

Jag läste i tidningen att vi mår bättre av att träffas, om än bara tio minuter för en snabbkaffe, än att sitta och chatta via datorn eller telefonen. Det kanske är det man ska försöka sträva efter. Det behöver ju inte alltid vara så märkvärdigt, bara att ses en liten stund, få en kram, säga hej?