Ilska.

Ibland önskar man bara att man visste vad man skulle göra av den. Något fysiskt. Kanske skulle man ha haft en sandsäck och ett par handskar så man kan avreagera sig. Nä. Istället får man gå en promenad i mörkret.

Påtal om mörker och alla överfall. Man bör nog va lite mer rädd som sig själv än vad jag är när man är ute sent på kvällarna. Jag känner mig inte direkt rädd, jag klarar mig alltid. Men det är väl sånna gånger det händer, när man "bara ska" gå en kort sväng där man alltid brukar gå.

Fick höra en överfallshistoria i helgen om en person som jag känner var inblandad. Att hon skulle ha varit utsatt kunde jag aldrig trott. Det bevisar bara att det finns närmare än man tror. Men hon är stark och jag ska stötta henne.

Gråa moln och regn i luften gör inte den bästa starten på en jobbig vecka. Men det är bara att försöka hänga kvar. Man kan komma långt på att vara tjurig och envis. Tappa inte greppet. Inte än. Snart.

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag är rädd för att gå själv på Ålidhem sent på kvällarna, och lite överhuvudtaget. Misshandel vid centurm påkvällarna och psykopater som hotar folk med kniv utanför ica på dagen.

2007-10-22 @ 12:58:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0