ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Det bor otroligt många hundar i vårat hus, och på hela området med i och för sig. Hur som helst så åkte jag hiss med en hund och hundens matte idag. Det minsta man kan göra är väl att säga hej till sina grannar, vad kostar ett hej lixom? Men se, de hade hon minsann inte råd med, och inte nog med det så bjäbbar hunden åt mig hela vägen upp timm min våning. Jag blev utskälld av hundskrället och där står matte, intryckt i hörnet, rycker lite i kopplet, men verkar ha munnen ihopklistrad.

Vad är det för fel på artigheten i det här huset egentligen? Nästa gång kanske jag ska rikta min uppmärksamhet direkt till hunden, för där får man åtminstonde gensvar.