Deltenta numero ono, check!
Avklarad, första "tentan" i mitt nya studentliv. Vilken lättnad det är när man kommer ut från tentasalen. Det är som att en tung börda trillat av axlarna ochman känner sig lätt som en fjäder. Jag tog resterande eftermiddag till att känna mig absolut ledig, och nöjd att jag faktiskt lyckades knåpa ihop något typ av svar på alla frågor. Men man ska inte känna sig nöjd för man vet aldrig.
Precis som jag misstänkte är det vad varenda jävel i klassen pratar om idag. Vad svarade du där? Hur gick det för dig? Jag skrev såhär? Man funderar, blir osäker, nämen så svarade inte jag, missade jag det eller skrev vad skrev jag egentligen, förbannade skit, nu har jag kuggat.
Jag kommer iallafall inte ihåg exakt vad jag svarade på alla frågor, och jag vill inte oroa mig i onödan, så därför vore jag tacksam om man kunde få komma ur tentasalen och lämna tentan där. Sedan kan man diskutera den när resultatet hänger på anslagstavlan!
Idag hade vi hål i schemat. 3 hela timmar, och alla skulle åka någonstans efter lunchen. Jag som hade hoppats på att få lite sällskap och orka förbereda eftermiddagens räkningar kände mig alldeles för ensam och oengagerad för att ta tag i något på egen hand. Jag vandrade därför hem. Ska väl helst gå tillbaka snart, men det var skönt med några minuter i friska luften.
Det verkar förresten som om Jonas drabbats av mina baciller, precis nu när jag känner mig piggare och gladare. Dålig tajming får man säga. Men krya på dig.
Precis som jag misstänkte är det vad varenda jävel i klassen pratar om idag. Vad svarade du där? Hur gick det för dig? Jag skrev såhär? Man funderar, blir osäker, nämen så svarade inte jag, missade jag det eller skrev vad skrev jag egentligen, förbannade skit, nu har jag kuggat.
Jag kommer iallafall inte ihåg exakt vad jag svarade på alla frågor, och jag vill inte oroa mig i onödan, så därför vore jag tacksam om man kunde få komma ur tentasalen och lämna tentan där. Sedan kan man diskutera den när resultatet hänger på anslagstavlan!
Idag hade vi hål i schemat. 3 hela timmar, och alla skulle åka någonstans efter lunchen. Jag som hade hoppats på att få lite sällskap och orka förbereda eftermiddagens räkningar kände mig alldeles för ensam och oengagerad för att ta tag i något på egen hand. Jag vandrade därför hem. Ska väl helst gå tillbaka snart, men det var skönt med några minuter i friska luften.
Det verkar förresten som om Jonas drabbats av mina baciller, precis nu när jag känner mig piggare och gladare. Dålig tajming får man säga. Men krya på dig.
Kommentarer
Trackback
