Ett nytt steg i livet?
Ibland känns det som om jag skulle behöva gråta en skvätt, rensa känslorna som ibland bara kommer över mig, tömma ut allt och verkligen bara börja om. Hur mår jag? Fysiskt, ganska bra. Psykiskt, jag vet inte. Jag vill så mycket, måste hinna med så mycket, med oftast slutar det med att ingenting händer. Någon gång kanske man måste ta sig en stund att stanna upp och verkligen fundera över vad som är viktigt här i livet, och vad målet av mina handlingar ska bli.
Imorgon börjar jag studera. Och ja, jag är nervös, ibland nästan lite rädd. Jag vet vad som väntar, jag har gjort det förr. Men jag vet inte riktigt om jag kommer rätt. Jag vet att det inte är hela världen att välja fel, det är aldrig försent att börja på något nytt. Hellre börja om än göra något som jag inte vill. Men tänk om jag hamnar i dilemmat att jag inte har den blekaste om vad jag vill göra... igen? När vet man någonsin säkert?
Jag sa hejdå till skåpet på jobbet idag. Jag vet att jag kommer tillbaka, till sommaren om inte redan tidigare. Lämnade ifrån mig mina befogenheter, mina arbetskompisar, min vardag för det senaste året. Trots att jag varit otroligt arbetstrött och verkligen kännt suget efter att få bli kreativ och lära mig nya saker, har det där ändå varit min trygghet fram tills nu. Lite konstigt känns det. Lite skrämmande.
Jag vet inte alls hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag vet bara att jag vill... jag vill så himla mycket... hur ska jag hinna allting när jag fortfarande bara sitter med tummen i arslet och funderar och drömmer?
