Klippt och klart.

Jag har väntat och längtat. Men imorse när jag vaknade var jag inte alls sugen på att åka till frissan. Jag ska ju spara ut håret, varför ska jag klippa mig? Usch, allt kändes mest jobbigt. Jag var där, fick inte hjälp av min vanliga frisör, men hon var otroligt trevlig, pratade på, berättade historier, jag trivdes bra i hennes sällskap. Och jag sa att jag drömde om ett långt hårsvall så vi petade lite i luggen bara. Det kändes bra att hon förstog, däremot ville jag ha färg, och jag sa åt henne att jag ville att det skulle synas, att det inte skulle bli samma färg som sist. Utväxten är borta, men i övrigt ser det inte ut som att jag rört håret alls. Lite tråkigt tycker jag. Jag önskar jag kunde hitta en frisör som vågade exprimentera lite och prova lite tuffare saker, var hittar man en sån?

5 sista arbetsdagarna nu. Det pirrar i magen. Jag kollade på mitt schema och om två veckor ska jag ha mitt första prov. Hjälp vad fort allt ska hända. Kan man inte få öppna boken lite först, se vilka man ska läsa tillsammans med innan dom skyltar med proven?

Gå ut hårt och fortsätt så. Ja, så får det bli.

Melodifestivalen är visst snart. Det var svårt att undvika det dubbelsidiga uppslaget i VF på lunchen. E-type och The poodels, kan det verkligen vara en bra kombination? Och vem döper sin låt till Kebabpizza slivovitza?

Kommentarer
Postat av: Linda

Gitt-Louis vågar!

2008-01-16 @ 21:13:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0