Vaknade på fel sida.
Det var inte min morgon imorse. Redan när väckarklockan gick igång med sin hemska signal, och Jonas stutsade över mig för att i förtvivlan döda den öronbedövade signlalen, var det som om ödet redan bestämt sig för att detta inte skulle bli Fridas morgon.
Jag vet, ibland är man bara trött, tyst, otacksam, och grinig. Det var en sån där morgon som man helst skulle behöva stänga in sig så ingen annan drabbas. Men det är svårt att gömma sig i en liten tvåa, så förlåt Jonas.
Sedan gruvade jag för att behöva återgå till jobbet också, helt i onödan, för det har gått oförskämt bra idag. Man blir så bortskämd när man är ledig länge.
Fick mig dessutom en pratstund med en gammal busschaffuör som körde i Sävar under gymnasietiden. Det är kul att han fortfarande kommer ihåg mig, han var ju trots allt vår favoritchaffuör. Han hade visst fått nytt jobb nu. Han var lite småless efter sådär 26 år bakom ratten. Det kan jag förstå, så jag önskar honom en god fortsättning. Och han lovade att komma in fler gånger! Tur för mig, trevliga människor kan rädda även den värsta dagen. :)
Några timmar senare...
...har man nu alltså hunnit med att krossa ett glas i fikarummet, fyllt med vatten, samt rivit ner en trave med brev från väggen. Ytterligare ett tecken på att ödet bestämde sig för att inte vara min vän idag.
Jag vet, ibland är man bara trött, tyst, otacksam, och grinig. Det var en sån där morgon som man helst skulle behöva stänga in sig så ingen annan drabbas. Men det är svårt att gömma sig i en liten tvåa, så förlåt Jonas.
Sedan gruvade jag för att behöva återgå till jobbet också, helt i onödan, för det har gått oförskämt bra idag. Man blir så bortskämd när man är ledig länge.
Fick mig dessutom en pratstund med en gammal busschaffuör som körde i Sävar under gymnasietiden. Det är kul att han fortfarande kommer ihåg mig, han var ju trots allt vår favoritchaffuör. Han hade visst fått nytt jobb nu. Han var lite småless efter sådär 26 år bakom ratten. Det kan jag förstå, så jag önskar honom en god fortsättning. Och han lovade att komma in fler gånger! Tur för mig, trevliga människor kan rädda även den värsta dagen. :)
Några timmar senare...
...har man nu alltså hunnit med att krossa ett glas i fikarummet, fyllt med vatten, samt rivit ner en trave med brev från väggen. Ytterligare ett tecken på att ödet bestämde sig för att inte vara min vän idag.
Kommentarer
Trackback
