Åhnej

Åhnej. Just typiskt. När man väl behöver något så är det borta. Mitt beeeev. Min kära lilla svarta väska, borta, helt försvunnen, som luft. Jag gråter en skvätt. Då får jag väl lov att ta den andra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0