Det känns så himla
Det känns så himla roligt att vara tillbaka i skolbänken. En sommars arbete har verkligen taggat mina pluggnerver. Sedan att första kurslitteraturboken är på engelska och att det tog mig 2 timmar att traggla igenom futtiga 13 sidor är ju ett annat bekymmer.
Känns konstigt att träffa alla klasskamrater utan galna upptåg och alkohol i kroppen, och trots att man tyckte att man lärt känna några kände man sig ganska ensam i hörsalen idag. Det kommer nog ta en bra tag att lära känna 150 nya ansikten. Nu kollar man in väskan, den fula svarta som indikerar att man är en första ringare, och på den vägen vet man om det är en klasskompis eller inte. Nästa grej blir at tkomma över upprymdheten över att vi ska bli klasskompisar och faktiskt säga hej.
Kåravgiften betalades efter säkert en halvtimmas kö. Studentmail är fixad. Böckerna är köpta. Det ända jag saknar nu är sällskap av Marlene som skulle läsa som fristående med oss men som tydligen måste läsa med några andra program. Jag vet inte hur de gick till, men tråkigt är det.
