Blir det rätt det här.
Kom hem för en liten stund sen från världens godaste middag, grillat såklart! Älskar verkligen sommarkvällar. Vi satt ute tills tårna domnade av (sverige har ju inte direkt utlandsvärmen)
Annars har dagen i övrigt gått långsamt. Vaknade, käkade frukost, och gick och la mig på soffan igen. Vid 12.30 tiden kände jag att jag åtminstonde borde ta mig ut i solen så jag tänkte promenera lite, fortfarande med morgonfrillan, oduschad och kläder jag hittade på golvet. Och så möter man världens bästa pingla, hur fräsch som helst, jag kände mig som en skunk, men lite skvaller han vi med. Måste ses oftare. Synd att vi inte tajmade varandra för promenadsällskap hade jag gillat!
Imorgon är det jobb igen, jag börjar verkligen se slutet på sommarjobbet. Men jag vet inte om just själva pluggandet lockar mig så som det brukar göra, så där så att jag längtar. Nä, snarare så att jag gruvar lite, att jag tvekar och blir osäker. Blir de rätt det här eller vad händer annars. Jag försöker nog mest trycka undan tankarna, gömma undan kursinformationen långt in i skåpen, hoppas att det löser sig, ett senare problem. Jag längtar mer till slutet av sommarjobbet, till insparken, till vänner och galenskaper. Det känns som att det saknas en pusselbit som jag måste plocka upp någonstans, frågan är bara var och vad och hur och varför och när och ja herregud... jag förstår varför jag inte funderar så mycket utan bara glider med. Sen som sagt, sen.
Annars har dagen i övrigt gått långsamt. Vaknade, käkade frukost, och gick och la mig på soffan igen. Vid 12.30 tiden kände jag att jag åtminstonde borde ta mig ut i solen så jag tänkte promenera lite, fortfarande med morgonfrillan, oduschad och kläder jag hittade på golvet. Och så möter man världens bästa pingla, hur fräsch som helst, jag kände mig som en skunk, men lite skvaller han vi med. Måste ses oftare. Synd att vi inte tajmade varandra för promenadsällskap hade jag gillat!
Imorgon är det jobb igen, jag börjar verkligen se slutet på sommarjobbet. Men jag vet inte om just själva pluggandet lockar mig så som det brukar göra, så där så att jag längtar. Nä, snarare så att jag gruvar lite, att jag tvekar och blir osäker. Blir de rätt det här eller vad händer annars. Jag försöker nog mest trycka undan tankarna, gömma undan kursinformationen långt in i skåpen, hoppas att det löser sig, ett senare problem. Jag längtar mer till slutet av sommarjobbet, till insparken, till vänner och galenskaper. Det känns som att det saknas en pusselbit som jag måste plocka upp någonstans, frågan är bara var och vad och hur och varför och när och ja herregud... jag förstår varför jag inte funderar så mycket utan bara glider med. Sen som sagt, sen.
Kommentarer
Trackback
