Parkeringsbrist.

Vilken chock det var att komma tillbaka till jobbet. Från att ha legat utslagen och sjuk en vecka till fullt ös på jobbet. Mycket folk har det varit. Jag antar att vi är precis i ett semesterbyte och massa nya människor inser att dom har massa ledig tid som ska fyllas med små sommarprojekt, trägård, sommarhus, shopping, ja... ni vet. Jag är helt knäckt! Nu ligger jag i soffan och äter (mest godis men inte bara, måste verkligen skärpa mig nu) och kollar på skräp på tv. Jag ska snart krypa isäng för min huvudvärk blir bara värre.

När jag slutade på jobbet hade jag fått ett jätteroligt sms som gav mig ett leende på läpparna. De kändes skönt att jag fått låna bilen av mamma också då det tokregnade när jag skulle hem. Synd bara att det tar 30 minuter innan man hittar en parkering på det här stället. Något irriterad blir man ju. Liljansberget måste vara Umeås mest bristfälliga parkeringsområde. Hur tänkte byggarna när dom planerada ett sånt här område egentligen? Folk har bil i dagens samhälle, var hade ni tänkt att dom skulle stå? Och när inte ens alla boende har plats för sina bilar, hur tror ni då att våra besökare känner sig när de ska irra runt och leta parkeringar som inte finns? Va? Inte så smart kanske. Jag har till och med erfarat besökare som kommit och irrat runt och fått åka hem för att de inte fanns någonstans att stå. Nä, någon tänkte inte riktigt klart här alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0