ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Det är helt sjukt, men jag kunde verkligen inte röra mig imorse. Fick börja med att nypa mig själv för att känna om jag verkligen levde. Lite mjukare har jag väl blivit under dagen, men det känns som om jag är typ 100 år och vankar fram. Ska inte vara lika naiv nästa gång! Det var typ flera flera månader sedan sist jag var på bodypump, kul tänkte jag igår när jag ändå var ledig, jag passade på, la på det jag "brukar" ta. Och här får man lida för det! Inte de att jag har något emot träningsvärk, för det är skönt, det ska kännas att man gjort rätt för sig, men detta är ju löjligt. Och hur mycket jag än hoppas att det ska kännas bättre imorrn vet jag att dag 2 alltid är lite värre.

Så Arbetsdagen idag har varit minst sagt stel, men ändå rätt kul. Vi har fått så mycke nytt folk på jobbet och det är så roligt med lite nya ansikten. Däremot känner jag mig trött och hängig (och stel såklart). Det tar på krafterna att flytta och jag sover inte så bra än. Grubblar på det ena å det andra. Jag antar att det tar mer än en dag innan det känns som hemma. Det slog mig just att jag faktiskt inte heller varit hemma själv en enda kväll sen sommarlovet började, antingen har jag besök eller så våldgästas jag någon, så ikväll är det Frida-kväll. Jag har förberett nötter och glass, och igår köptes det vattenmelon. 5kr/kg på Maxi, passa på!!
Jag måste verkligen lära mig att inte stressa så mycket.