Känslor.
Dom är överallt och ingenstans, runtomkring och inuti, då, nu, i en endaste dimma.
Och dom är aldrig skrivna i klartext, dom är snirkliga, outtalade, förvirrande, men samtidigt livsnödvändiga.
Dom är absolut inte svarta och vita, dom är färgglada eller i gråskala, aldrig antingen eller, alltid mittemellan. Dom rör dig, hela tiden, ibland snabbt, ibland för snabbt, ibland långsamt, men absolut aldrig stilla.
Och dom känns, otroligt mycket, hela tiden, ibland konstigt, ibland helt underbart, men ändå alldeles för lite för att hjärnan ska kunna tolka dom.
Kommentarer
Postat av: sofia
word
Postat av: Ulrika
Förstår precis vad du menar! Känner så där så himla ofta...
Trackback