Watch over you.
Jag har inga svar. Bara en känsla. Den är inte alltid klockren, men det är den som väljer åt mig. Jag hoppas den hjälper mig igenom livets alla vägskäl, ger mig en magkänsla som hjälper mig hamna precis där jag borde vara. Där i framtiden nån gång.
Ibland kan man önska att man fick titta in i framtiden. Se vad som väntar och hur allt kommer att gå. Ibland skulle det kännas så tryggt att kunna göra det. Men tyvärr finns det inga såna chanser. Man får följa sina känslor.
Jag sitter här på avstånd och läser dina ord, rad för rad, sida för sida och dina ord har många gånger berört mig, jag känner igen mig i vissa situationer och ditt spårk är så talande. Jag beundrar dig för att du kommit så långt i livet, börjat bygga upp något som kommer bli din framtid.
Den glädje och kärlek du verkar sprida, din varma familj som starkt och stadigt står vid din sida lämnar något varmt i mitt hjärta. Men också en stor saknad, en saknad över att inte ha det. Att inte få känna sin familj på en sånt sätt. Att sakna den kärleken.
Ta dom till dig, håll dom hårt och släpp aldrig, aldrig någonsin taget.
Jag står nog kvar här i skuggan ett tag, läser på avstånd och beundrar dina kloka tankar. Sluta då för guds skull aldrig blogga.
Tills nästa gång! Ta hand om dig och de dina!
Jag vet inte vad jag ska säga föutom tack! Och jag hoppas du skriver igen. :)
