Bröllopet.
Jag är riktigt hängig idag, jag fattar inte denna bergodalbana som min envisa förkylning verkar ta. Ena dagen kan kännas som ett riktigt framsteg medan nästa blir två bakslag. Jag hoppas att jag är piggare imorrn så jag har lite energi på jobbet.
Jag har iallafall legat i soffan och tittat på Prins Daniels tal och bröllopet i bilder. Jag har tyckt att det varit alldeles för mycke trams och ståhej kring den där händelsen vilket har gjort att jag brytt mig föga. Men jag kände att jag kanske iallafall borde ha sett en glimt av Vår alldeles egna Prinsessa när hon vinner sin Prins. Och ja, kanske börjar jag tycka att Victoria och Daniel kanske inte är så tokiga ändå. Daniels tal visade att bakom allt som kommer med att vara offentliga personer och Sveriges ansikte utåt så finns där två helt vanliga människor som verkade väldigt lyckliga.
Och på tal om bröllop ska jag ju få gå på ett själv i augusti, och igår ringde självaste bruden till mig för att säga hej. Väldigt lustigt när jag bara några timmar tidigare tänkt att jag själv skulle ringa henne. Jag har nog inte pratat med henne på nästan ett år. Himla kul iallafall. Bröllop är ju en utav de allra bästa festerna, där alla är lite extra glada och förväntansfulla. Det ska bli spännande, minst sagt.
Jag börjar nog känna mig en aning gammal nu. Vänner gifter sig hit och skaffar barn dit. Jag känner absolut ingen stress, men det är bara inse att man nog inte är 20 längre. Fast i sinnet kommer jag aldrig bli en dag över 23. Det är en bra ålder, sådär lagomt gammal. Du är tillräckligt gammal för att ha passerat alla åldergränser, körkortet, systemet, krogen, men ändå inte tillräckligt gammal för att nojja över vuxenlivet, framtiden, utbildning, jobb, hus, barn (även om vissa ämnen som utbildning och jobb bli oundvikligt). 23 är bra. Jag gillare.
Jag har iallafall legat i soffan och tittat på Prins Daniels tal och bröllopet i bilder. Jag har tyckt att det varit alldeles för mycke trams och ståhej kring den där händelsen vilket har gjort att jag brytt mig föga. Men jag kände att jag kanske iallafall borde ha sett en glimt av Vår alldeles egna Prinsessa när hon vinner sin Prins. Och ja, kanske börjar jag tycka att Victoria och Daniel kanske inte är så tokiga ändå. Daniels tal visade att bakom allt som kommer med att vara offentliga personer och Sveriges ansikte utåt så finns där två helt vanliga människor som verkade väldigt lyckliga.
Och på tal om bröllop ska jag ju få gå på ett själv i augusti, och igår ringde självaste bruden till mig för att säga hej. Väldigt lustigt när jag bara några timmar tidigare tänkt att jag själv skulle ringa henne. Jag har nog inte pratat med henne på nästan ett år. Himla kul iallafall. Bröllop är ju en utav de allra bästa festerna, där alla är lite extra glada och förväntansfulla. Det ska bli spännande, minst sagt.
Jag börjar nog känna mig en aning gammal nu. Vänner gifter sig hit och skaffar barn dit. Jag känner absolut ingen stress, men det är bara inse att man nog inte är 20 längre. Fast i sinnet kommer jag aldrig bli en dag över 23. Det är en bra ålder, sådär lagomt gammal. Du är tillräckligt gammal för att ha passerat alla åldergränser, körkortet, systemet, krogen, men ändå inte tillräckligt gammal för att nojja över vuxenlivet, framtiden, utbildning, jobb, hus, barn (även om vissa ämnen som utbildning och jobb bli oundvikligt). 23 är bra. Jag gillare.
Kommentarer
Trackback
