Blombud. Hur glad får man bli?

Jag sitter på lunch och in kommer E hoppandes och skuttandes och ropar "Friiida, Friiida". Jag fattar ingenting. Sedan ropar hon "du har fått blombud, det står en tjej här med blommor till dig!". Oj, shit. Till mig. Jag fattar fortfarande ingenting men jag kan såklart inte sluta le. Lite generad blir jag åxå när jag springer ut i butiken för att ta emot blommor, lilla jag! får blommor! med BUD! Hur ofta händer de liksom? Galet.
Världens sötaste är han ju. Jag förstår inte vad jag har gjort för att få må såhär bra. Allt har gått så fort. Från att vara totalt förstörd och en tro om att bli kär på riktigt aldrig mer kommer hända mig, till att må som en kung!

Jag har haft en riktigt tung dag på jobbet idag, hur mycket folk som helst, världens huvudvärk, och sedan burit hem matkassar och systempåsar så tunga att jag trodde armarna skulle gå av. Som om jag inte burit kartonger nog idag? Det var en sån där dag som man önskar att man var två, en hjälpande hand hade verkligen suttit på sin plats, även om jag alltid klarar mig själv på tjurskallen!

Så nu sitter jag här, trots en häktisk dag och ett värkande huvud, mumsar jag i mig mackor och melon med ett leende på läpparna. Allt är bara så bra. Jag är så glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0