Vem kan man lita på? Hur känns ett svek?
En del av en krönika jag läste här http://www.dn.se/insidan/hur-kanns-ett-svek-1.989622.
Svek. Ett kort och koncist ord. Mjukt i början, hårt på slutet. Precis som ett svek kan kännas. Vi trodde ju att vi hade en överenskommelse. Vi trodde på den här människan, att hon eller han ville oss väl. Vi sänkte garden och blottade vårt mjuka hjärta. Vi gjorde oss sårbara. För bara där, i tilliten, känner vi oss hela. Ingen vill ju självmant vada i bitterhet. Även om lite sund misstänksamhet kan vara bra att ha ibland. Som skydd.
Tillit är grunden för demokrati. Vad händer med samhällsbygget när människor upplever att de sviks? Vågar vi lita på skolan, vården och äldreomsorgen i spåren av alla sociala nedskärningar och förändringar? Vad händer med tilliten när makthavare missbrukar människors förtroende och handlar egennyttigt?
Tillit och svek hänger tätt samman.Vi förväntar oss något av en annan, någon (eller något) som vi tror på. I kärlek är det ganska enkelt. Där har vi ett avtal och båda parter vet vad som gäller. Det är du och jag.
När det gäller vänskap är det mycket svårare. Vi kan älska våra vänner hett och ömt, men vi kan inte kräva total trohet. Och vi kan inte luta oss mot juridiken. I vänskap finns inga skilsmässoförhandlingar.
Vad kan vi förvänta oss av våra föräldrar? Av våra barn? Kan vi förvänta oss något av arbetskompisarna? Av våra chefer? Våra lärare i skolan? Om vi sänker förväntningarna, mår vi bättre då? Eller betyder det bara att vi slutat känna tillit?
