ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Inte för att jag redan har det stressigt redan, men nu kommer de köra ihop sig rejält. Omtenta, Juridikinlämning, ordinarie tenta och big presentation in english comming up, inom loppet av en vecka! Aaaaah, shit! Work work work. Klarar jag detta så klarar jag väl vad som helst hädanefter. Hur som helst, jag har inte ens tid att känna efter, de är bara köra! All in eller va man säger.

Fick träffa lite gamla ansikten idag efter en 9 timmars dag i skolan, vilket förgyllde min dag. Det är lustigt hur så lite kan göra så mycket. Allt är förändrat, ingenting är sig likt, ändå känner man sig "hemma" på något underligt sätt. Och ärligt talat vet jag inte om det är bra eller dåligt?! Men man ska väl inte överanalysera livets vägskäl alltför mycket, utan blicka framåt istället.

Nu ska jag bädda ner mig med en artiken om Fair Value. Kände att jag låg lite efter (hur nu de kan komma sig när jag lägger ner varendaste minut-jävel (ursäkta språket)) när mina kära klasskamrater hunnit så mycket längre än mig.

Vilken himla press man känner bara för att man misslyckats på en endaste tenta i sit tliv? Det är enormt vad de har påverkat mig. Jag känner mig inte alls säker på något längre, tvekar i allt, tvivlar på  min kunskap, vilket jag aldrig gjort förut. Då har jag vetat mina begränsningar, litat på att jag kan det jag kan... jag hoppas det går över...