ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Aldrig i mitt 24 åriga liv (ja lite gammal har man nog blivit) har jag slösat tårar inför en tenta. Å andra sidan har jag aldrig kuggat en heller. Det har inte funnits tid för tentan pga tusen andra uppgifter och det känns tungt att jag inte känner att jag kan så mycket som jag borde. Ändå har jag spenderat varje liten ledig stund på skolan. Jag har inte mer energi att ge helt enkelt. Jag är tom. Uppgiven. Less... Det här låter dumt, men Jag är inte nervös inför tentan i sig, utan för känslan av att inte ha klarat den. Misslyckas låter fel, men åt de hållet iaf... Misslyckats i min värld, med mina mått...