ETT LITET STEG FRAMÅT ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ STEG BAKÅT

Mina dagar går tungt nu. Det känns som mitt liv är på paus. Eller åtminstonde som att jag behöver paus. Jag orkar inte mer. Jag vill bara ge upp. Fast så får man inte tänka, jag vet, alla säger det. Men det är så svårt. Jag vill inte mer. Uppgiven och absolut och totalt omotiverad. Hur ska jag klara det här? Det ända jag gör är att läsa och ändå förstår jag ingenting? Att jag förstår är dessutom inte de enda problemet, nästa fråga är hur jag ska hinna alla dom där monsteruppgifterna?

Idag unnade jag mig ett pass på iksu med L och jag är så glad att vi bestämde att vi skulle gå för jag känner mig tusen gånger gladare nu. Tänk vad 30 minuter hopp och flum kan göra för sinnet. Och kul att se tjejen igen!

Så.. tillbaka till böckerna nu eller? Vilket jävla liv? Plus i kanten är iallafall att CSN pengarna kommer imorrn. Äntligen kanske jag kan komma i fas på en punkt i mitt skitliv (allae egentligen är det bara skolan som är jobbig, men de påverkar typ allt).